En av de stora, den irländska artisten Shane MacGowan har gått bort. MacGowan var med och utformade den keltiska punken med sitt band The Pogues. Hans liv har varit präglat av missbruk och en och annan skandal men det är musiken som alltid kommer att förknippas med MacGowan.
Jag är inte den som är mycket för idoldyrkan, men skulle jag få frågan, vem är din idol när det kommer till musik? Det finns ett solklart svar på den frågan, Shane Macgowan. Det var The Pogues som fick in mig på irländsk folkmusik för 30 år sedan och det är The Pogues som alltid legat på min topp-5-lista när jag har nämnt mina favoritband. De är i mitt tycke, inte bara världens bästa, utan världens mest kompletta band.
Shane MacGowan var helt enkelt ett geni, många ser honom bara som en lustig prick, eller ett fyllo med undermålig tandhälsa vars eskapader på fyllan är något man ska skratta åt. Jag och många andra ser honom för det han var, en av världens främsta konstnärer, både musikaliskt och poetiskt.
För ingen kunde skriva texter som Shane MacGowan och det spelade ingen roll vilket ämne han tog i. De allra skitigaste gränderna i London förvandlades till jordens vackraste platser genom hans poesi. Jag tror även att hans uppväxt med punken gjorde honom ännu mer kompromisslös för genom den irländska landsbygden skiner ett punkigt London 1977 igenom i hans texter.
Den keltiska punkrocken har exploderat under 2000-talet och det är The Pogues som ligger till grund för det. Man hör ganska tydligt på en del band att de nästan försöker vara The Pogues, och sjunga som Shane MacGowan och det blir sällan bra. När man dessutom inte har hans fantastiska textförfattande i ryggen blir det ännu sämre. Att bara sjunga om whiskey och gin håller inte enligt mig.
Jag såg Shane MacGowan med The Popes för 20 år sedan på ett packat Sheperd’s Bush i London, det var tyvärr den enda gången jag fick uppleva honom live men jag är ändå glad att jag har fått göra det. Shane MacGowan And The Popes släppte två album på 90-talet och jag skulle säga att de är minst lika bra som The Pogues.
Under de senaste 20 åren har Shane gjort flera gästframträdanden med olika band och även producerat en del skivor med andra band. Vi är många som väntat och verkligen hoppats på ny musik från honom men under de senaste åren har han varit ganska illa däran under flera perioder, man kan väl helt frankt säga att han levt på lånad tid under ganska många år.
Jag har alltid spelat mina The Pogues-skivor med glädje, idag när jag plockar fram dem får jag dock en liten sorg också. Nu har andra irländska storheter som Brendan Behan, Luke Kelly och Ronnie Drew berikats med ännu en kamrat, var de nu än håller till. Shane MacGowan blev 65 år. Tack för all fantastisk musik, den kommer att leva vidare för alltid.
Till sist, under 00-talet spelade vi i The Barcrawlers flera av Shane MacGowans låtar och jag fick äran att sjunga några av dem, så därför vill jag avsluta med ett klipp där vi framför en av The Pogues mest ikoniska låtar, Streams Of Whiskey, med undertecknad på sång och Tin whistle.
