Kungen på statsbesök hos sultanen av Brunei.

Semestrarna är slut. Nu börjar vardagskneget för kungafamiljen

Det är många som inte bara sliter, utan också sliter ut sig. Det är många som släpar i sitt anletes svett för att samhället ska fungera.

Det är vårdpersonal, lärare, bussförare, städare, sopåkare, de som jobbar inom hemtjänsten, kassapersonal, vägarbetare, slaktare, barnmorskor, gruvarbetare, socialarbetare, brevbärare och många många andra.

Vi får inte heller glömma alla andra “vardagshjältar” som influensers och youtubers, skatteplanerare, fondrådgivare, PR-konsulter, spelbolagsdirektörer, expertkommentatorer och många, många andra.

Men ofta glömmer vi våra kungligheter. Vi glömmer hur de får slita och släpa i sitt dagliga värv.

Det är kröningar och konfirmationer, biskopsinvigningar, medaljutdelningar, middagar och riksmöten som ska öppnas.

Jag läser i Sveriges största tidning att “nu är semestern slut för de kungliga. Ett späckat höstschema väntar”.

Det är kröning av Japans nya kejsare Naruhito. Det kommer att bli flera dagars påfrestande festligheter när världens äldsta monarki firar att den 126:e kejsaren tillträder.

Kronprinsessan Victoria, som är fadder till prinsessan Ingrid Alexandra av Norge, ska åka till Oslo för att närvara vid Ingrid Alexandra av Norges konfirmation, där även Danmarks kronprins Fredrik kommer att närvara.

I september är det dags för kungen att hålla i riksmötets öppnande så att det öppnas ordentligt.

En annan punkt i kungligheternas späckade program är Sverigemiddag på slottet. Då är det mycket att bestyra. Många köttbullar som ska rullas till ett par hundra gäster. För att inte tala om att ta hand om disken efteråt.

Och så ska kungahuset vara representerat vid biskopsvigning i Uppsala i september.

Och så ska kungen ta första spadtaget för Ersta nya sjukhus. Av informationen framgår inte vilka som kommer att ta alla de övriga spadtagen.

Prinsessan Madeleine kommer ända från Florida till bokmässan i Göteborg för att göra reklam för sin bok.

Det tillkommer säkert flera tunga arbetsuppgifter för vårt arbetstyngda kungahus. Eller som hovets informationschef Margareta Thorngren säger till Aftonbladet:
“Hela höstens schema är inte spikat än”.

Vi vet ju sedan tidigare att det är mycket som ska bestyras av ett kungahus. Det är band som ska klippas, och band som ska knytas. Statsbesök ska tas emot och statsbesök ska göras. Det är medaljer som ska delas ut. Kanske även en och annan medalj som ska tas emot.

Jag förmodar att den årliga kungliga älgjakten går av stapeln som vanligt på Halle- och Hunneberg i Västergötland, då skogens konung får möta den riktiga konungen. Återsår att se vem av dem som är mest taggad.

Sedan är det bara att “vända blad och gå vidare” som Den motvillige monarken sa för några år sedan, just i samband med älgjakten.

Nu vet jag inte hur mycket som kungligheterna personligen måste ombesörja. Kanske de har någon “liten piga” som hjälper till?

“Kungens lilla piga” från sångboken “Nu ska vi sjunga” 1943

“I kungens granna slotts stora stora stora kök
det finns en liten liten liten piga.
Hon alltid så brått för det är så mycket stök
och jämt ska hon för alla vackert niga.
Och bannor utav alla hon måste ta emot
för jämt är lilla näsan så rysligt svart av sot.
Och tidigast av alla hon stiger ur sin säng
och sen går hela dagen lång uti ett enda sväng.

För först ska kungens krona hon göra riktigt fin
hon gnider den med putset blanka lätta.
Och sen på huvudknoppen av drottning sura min
ska lockperuken riktigt rätt hon sätta.
Och sen hon går och väcker prinsessan ädelknopp
och tittar noga efter att snällt hon stiger opp
och sedan under dagen hon har ett fasligt sjå
att lära allra allra lilla minsta prinsen gå.

Och hon ska skura trappor och hon ska sopa golv
och hon ska bära slask och ved och vatten.
Hon kommer ej i säng förrän klockan slagit tolv
och då så får hon sova bredvid katten.
Men hon är aldrig ledsen fast det är mycket knog
hur än det går i livet så klarar hon sig nog.
Ty se hon går och sjunger så glatt vad än hon gör
för kungens lilla piga har ett strålande humör”

–Skriven av Anna-Lisa Frykman (1889-1960)

Text och foto:
Rolf Waltersson

You May Also Like