Igår (31/10) avled Sean Connery. Han växte upp i ett arbetarhem i Edinburgh i Skottland, och kommer nog för de allra flesta att alltid bli ihågkommen som den första skådespelaren i rollen som den våldsamme “gentlemannaspionen” James Bond.
Efter att ha spelat i ett antal år på mindre kända scener fick han drygt 30 år gammal en förfrågan om han kunde tänka sig att spela rollen som James Bond. Sean Connery antog erbjudandet och resten är filmhistoria.
Sean Connery gjorde sin förste James Bond 1962. Filmen fick titeln Dr No. Sedan följde sex rullar med titlarna Agent 007 ser rött, Goldfinger Åskbollen Man lever bara två gånger Diamonds are forever (Diamantfeber på svenska) och Never say never again.
Sean Connery hade både pondus och personlig utstrålning som till stor del bidrog till hans framgångar på filmduken. Dessutom hade en känsla för att leverera korta snabba så kallade “one-liners”. Han kunde hänga vid spelkasinot och vid baren på ett nonchalant och världsvant sätt, samtidigt som han spanade in kvinnor som såg ut och rörde sig på ett sätt som motsvarade ideal som på den tiden odlades i en del manliga miljöer.
Kvinnorna var förvisso en viktig beståndsdel i Bond-filmerna. De kom snabbt att få epitetet “Bond-brudar”. Några namn: Ursula Andress i Dr No, Claudine Auger i Åskbollen, Honore Blackman i Goldfinger, och Jill St John i Diamanfeber. De svenska Bond-brudarna var ett helt gäng: Britt Ekland, Maud Adams, Isabella Scoropco, Kristin Wayborn, Mary Stavin och Eva Green.
Maud Adams, uppväxt i Luleå, var faktiskt med i två Bondfilmer: Mannen med den gyllene pistolen och Octopussy. I filmen Octopussy (ja, den hette faktiskt så!) var även Christine Wayborn med, i en mindre roll.
När vi pratar Bond-filmerna måste vi förstås nämna alla de andra som fick ikläda sig rollen som den iskalle MI-6-agenten. George Lazenby fick göra endast en Bond-film (I hennes majestäts hemliga tjänst). Näste man som klev in i rollen var Roger Moore som gjorde ett antal filmer på 70-talet med titlar som Leva och låta dö, Älskade spion, Octopussy, Ur dödlig synvinkel och några till.
På 80 -talet gjorde Timothy Dalton tre filmer med titlarna Levande måltavla, Iskallt uppdrag och Tid för hämnd. På 90 -talet sen gick stafettpinnen till Pierse Brosnan. Han hade huvudrollen i filmerna Goldeneye, Die another day, Världen räcker inte till, och Never Dies. Sedan hoppade han av. och jobbet gick till Daniel Craig. Han har gjort huvudrollen i fyra filmer med titlarna Spectre, Casino Royale, Skyfall Quantum of Solace. Nästa år går hans absolut sista Bondrulle upp på biograferna med titeln No time to die.
Lite kort om några av de världsartister som sjungit ledmotiven. Här finns bland andra Shirley Bassey. Hon har rekord vad gäller att sjunga ledmotivet till Bondfilmer. Shirley Bassie gjorde det till Goldfinger, Diamantfeber och Moonraker. Vidare: Tina Turner, Louise Armstrong, åttiotalsgruppen Duran Duran samt Tom Jones. Med flera, med flera.
Så kommer vi till den eviga frågan: Vem av dessa Bondfigurer var bäst? Själv så håller jag starkt på den förste, det vill säga Sean Connery, som nummer ett, men det där är kanske en generationsfråga.
Efter att ha lämnat Bond-rollen medverkade Sean Connery i flera filmer av helt annat slag. Därför betraktas han numera som en skådespelare värd stor respekt. Mest känd är nog filmen I rosens man (1986), där Sean Connery spelar franciskanermunken Broder William av Baskerville. Handlingen är förlagd till 1300-talet, och filmen är baserad på en roman av Umberto Eco.
Som kuriosum kan nämnas att Connery på äldre dar blev nära vän med sin Bond-efterträdare Roger Moore.
Kjell Andersson
