Nästan varje dag under sommaren, mellan kl 12 och 13, har det bjudits på musik på Fristadstorget i Eskilstuna. Ibland inbjudna och mer “välkända” artister som till exempel Världsmusikorkestern från Flen. Ibland är det mera okända och lokala förmågor som inte brukar synas i strålkastarljusen som fått möjlighet att spela och sjunga.
I dag, 20 augusti, bjöds det på lågmälda och svängiga saxofontoner. I ett härligt, soligt och lagom varmt väder var det Asko Lillqvist som spelade altsaxofon. Om det svänger eller inte har inget med ljudvolymen att göra, vilket bevisades på Fristadstorget idag.
Exempel på vad Asko Lillqvist hade på repertoaren kan nämnas:
“Green green grass of home”, som väl först framfördes av Tom Jones även kallad “Tjuren från Wales”. På svenska blev det “En sång en gång för länge, länge sén” med Hootenanny Singers.
“Ack Värmeland du sköna” eller “Värmlandsvisan”. Traditionell folkmelodi från början av 1800-talet.
“Les feuilles mortes”, som betyder ungefär döda löv eller höstlöv som faller, som vi först hörde med Yves Montand 1946. I mitten på 1950-talet spelades den in av Åke Jelvings orkester med sång av Gunnar Thim. På svenska blev det “En stjärna föll”.
De blev även bossanovarytmer i form av “Bésame Mucho”, en mexikansk sång från 1940.
Även några Frank Sinatra-slagdängor i form av “Fly me to the moon” och “My way”.
Ett par ABBA-låtar, bland annat “I believe in angels”.
Och “Sumertime” ur George Gershwins opera “Porgy and Bess”. En klassiker i dessa sammanhang som sjungits in av åtskilliga sångare genom tiderna. Kan nämna Ella Fitzgerald, Billy Holiday och Janis Joplin, för att ta några ur högen.
En inte alltför talrik publik hade bänkat sig framför scenen på torget. De som missade detta och bara rusade förbi får skylla sig själva. En skolklass med lärare och yngre elever kom gående över torget. De stannade till och lyssnade en stund. “Nu applåderar vi till han som spelar” sa en av skolungarna.
Vilket de gjorde innan de traskade vidare.
Text och foto:
Rolf Waltersson
