Personalen blir alltmer pressad
Risk för akut folkhälsokollaps
Men det finns positiva exempel
Artikeln har tidigare varit publicerad som ledare i nättidningen Internationalen.
Region efter region genomför nedskärningar inom vården. Löftena från flera partier inför valet 2022 om vårdsatsningar, minskade köer, fler vårdplatser och bättre arbetsmiljö är som bortblåsta. Underskotten i regionerna är rekordstora och givetvis räcker inte regeringens sex extramiljarder i vårbudgeten.
Vårdanställda och patienter har slagit larm om vårdens brister i åratal – nu blir vården ännu sämre. Vårdenheter läggs ned, personal varslas och sägs upp, anställningsstopp införs. Bördan av att försöka ge god vård trots minskat antal arbetskamrater och med stopp för fortbildning faller på personalen i vårdens vardag. En sak är säker: personalflykten kommer att fortsätta om inte villkoren förbättras.
Om vården även drabbas av Tidölagets övriga planer om angiverilag och tolkförsämringar kommer ännu fler att lämna vården. Sämre vård leder till sämre hälsa för patienter som får vänta längre i köer, får längre resa till akuten eller möter personal som förvägras vidareutbildning.
Det finns en risk för folkhälsokollaps i en lågkonjunktur. I Storbritannien går sjukvården på knäna under det kombinerade trycket av omfattande nedskärningar under flera år och en allt sämre folkhälsa.
Ökade ekonomiska klyftor och levnadskostnadskrisen leder till att människor äter sämre mat och kroniska sjukdomar som skulle gå att förebygga har ökat kraftigt.
Den svenska hälso- och sjukvården är inte lika nedgången som den brittiska och folkhälsan är bättre. Men den ekonomiska ojämlikheten har ökat även här. Skillnaderna i folkhälsa är redan idag skyhöga mellan rika och fattiga områden.
Det saknas inte pengar för att hejda en folkhälsokollaps. Covidpandemin borde ha lärt oss att i samhällshotande kriser finns det pengar. Socialdemokraterna har påpekat att om regeringen inte prioriterat skattesänkningar skulle det ha funnits 13 miljarder mer i statskassan – ändå talar finansministern nu åter om framtida skattesänkningar.
Misstankarna väcks att regeringen avsiktligt vill låta vården förfalla för att driva igenom systemförändringar, som övergång till det privata försäkringssystem vilket ledande moderater förespråkat.
Privatiseringarna som fördyrat och försämrat vården måste upphävas. I Region Stockholm har den styrande så kallade mittalliansen – S, C Mp – under tryck från Vänsterpartiet inlett arbetet med att avsluta ett antal vårdval som gett privata företag stora vinster. Vidare ska ambulansvården, ätstörningsvård och 1177 övertas eller återtas i egen regi.
Antalet inhyrd personal har minskats, dessutom har de socioekonomiska kriterierna för anslag till vårdcentraler som tidigare borgerliga styren tog bort återinförts. Primärvården ska också förstärkas så att regionen år 2034 når målet med ett listningstak för varje distriktsläkare på 1 100 patienter – idag är siffran den dubbla.
Allt detta är positivt, ändå finns det en risk för ett bakslag i Stockholmssjukvården. Inhyrd personal minskar samtidigt som patienter från privata vårdmottagningar återvänder till den offentliga vården och ökar arbetsbördan för den fasta personalen.
De privata företagen väljer – givetvis som ett avsiktligt motdrag – att lägga ned på en gång i stället för att invänta en långsam övergång med uppbyggnad av offentliga mottagningar. Personalen på en del privata verksamheter som tycker att de kunnat påverka sin arbetssituation upplever övergången som ett hot.
Om dessutom dokumentationshysterin i systemet med New Public Management lämnas orubbad och arbetsvillkoren inte förbättras, då kan högern mycket väl vinna nästa val och en ny era av privatiseringar ta sin början.
Arbetsvillkoren måste förbättras i grunden. I Region Stockholm har Vänsterpartiet förhandlat fram en arbetstidsförkortning i förlossningsvården. Det kravet bör spridas i hela vården. Vänsterföreträdare ska inte delta i eller acceptera att förändringar genomförs över huvudet på personalen. Vänstern måste gå ut offentligt med ett budskap till vårdens personal, från fackledningar till undersköterskor och sköterskor på vårdavdelningarna liksom till patientföreningar: Vi står på er sida, vi vill utforma en bra sjukvård där personalen orkar med sitt jobb och folkhälsan förbättras. Vi kommer att utforma våra förslag i dialog med er.
Som ett positivt exempel i vårdkrisen tonar räddningen av akutmottagningen i Arvika fram. Befolkningen och de vårdanställda demonstrerade och protesterade tills beslutet upphävdes. Det är det samlade motståndet av välfärdens försvarare som behövs för att avstyra kollapsen.
