I en dubbel helsidesannons i Aftonbladet, kanske också i andra tidningar, varnar LO för att Moderaterna och SD vill försämra anställningstryggheten i Sverige [bild 1].
Så är det naturligtvis. Men jag frågar mig varför LO pekar ut just dessa två partier? Sanningen är ju att samtliga fyra allianspartier vill försämra anställningstryggheten [bild 2]. Jag vill till och med påstå att av allianspartierna är Centern det parti som mest energiskt kräver inskränkningar i arbetsrätten och anställningstryggheten, men med de övriga allianskollegorna traskande efter tätt i hälarna.
Att just Centern så hårt driver dessa krav har delvis sin förklaring i att centerledaren Annie Lööf har Englands förre premiärminister Margaret Thatcher som sin politiska förebild och idol [bild 3].
Thatcher var en av de mest hänsynslösa nyliberalerna. Hon hade som huvuduppgift att krossa fackföreningsrörelsen i England.
Man kan säga att Thatcher med sin nyliberala politik lade grunden till den polarisering och ojämlikhet vi nu ser i dagens England.
Dödsstraff , återinförande av “kroppsbestraffning” och militär kapprustning var också några av hennes “hjärtefrågor”.
När Annie Lööf fick kritik för sin beundran av Thatcher, försvarade hon sig med att det var hennes “ledarstil” hon beundrade. För min del är jag övertygad om att “ledarstilen” hänger ihop med den förda politiken. Hon kallades inte “Järnlady” helt utan anledning.
Centern, under ledning av den så kallade “Stureplanscentern” och inte minst centerns ungdomsförbund, har länge drivit krav på försämrad anställningstrygghet. Man vill ha undantag i turordningsreglerna “sist in, först ut”, så att arbetsgivaren ges ensamrätt att godtyckligt välja ut vem/vilka som ska få sparken [bild 4].
Strejkrätten ska “ses över”. På den punkten är även S ute och fiskar i grumligt vatten. Man vill se olika otrygga anställningsformer som kan staplas på varandra så att nästan hela livet blir en enda lång provanställning. Det är provanställningar, allmän visstidsanställning, “vi ringer, du springer” och allt vad det heter. Arbetare med otrygga och osäkra jobb blir tysta arbetare som inte vågar ställa krav. Att gå med i facket kan ha sina risker.
I Centerns och den övriga borgerlighetens försåtliga språkbruk heter det naturligtvis inte att man vill försämra arbetsrätten. Det heter att man vill “modernisera” arbetsrätten och göra reglerna på arbetsmarknaden mera “flexibla”.
Nu undrar jag varför LO i sin annons pekar ut just Moderaterna och SD? Man är naturligtvis helt medveten om att Centern, Liberalerna och Kristdemokraterna, men också Svenskt Näringsliv, driver samma stenhårda nyliberala antifackliga politik.
Är det enbart av taktiska skäl? Stefan Löfven vill ju placera S som ett mittenparti och öppna dörren för ett (regerings)samarbete med Centern och Liberalerna.
Är det för att inte störa denna eventuella trolovning över block- och klassgränsen som LO väljer att inte nämna C, L och KD i sin annons?
Rolf Waltersson
