Den 9 maj lämnade Little Richard jordelivet. Jag skulle vilja ta tillfället i akt och berätta om en kväll i Dalarna för 20 år sedan då Chuck Berry, Jerry Lee Lewis och Little Richard var på besök med sin turné Legends Of Rock & Roll. 8000 besökare hade tagit sig till Lugnets idrottsplats i Falun den kvällen.
När man lyssnar på inspelningen av Lucille från 1957 hör man vilken otrolig kontroll Little Richard hade över sin röst. Det var som att han kände till varenda millimeter av sitt stämband. Där fanns blues, där fanns soul och där fanns givetvis rock & roll. Den där fantastiska pipan försvann kanske en aning på ålderns höst men i Falun för 20 år sedan var det Little Richard som dominerade.
Att det var tre divor som var ute på turné märktes snabbt. Jerry Lee skulle inleda kvällen men det dröjde innan han dök upp. Det dröjde så pass länge att hans kompband hunnit spela en halv konsert innan huvudpersonen klev på scen. Väl där dammade han av några hitlåtar och satt förmodligen i en limousine på väg tillbaka mot Stockholm redan innan de sista tonerna från kompbandet hunnit tystna.
Även Chuck Berry var sen. Allt drog ut så mycket på tiden att delar av publiken hann fyllna till rejält. Det var en publik som bestod av pensionärer, nostalgiker, raggare och rockabillys. Jag minns framför allt mannen som hade köpt ännu en öl i öltältet och som på klingande dalmål frustade fram -Är det starköl? Jag som trodde att det var folköl. Jag som har druckit så jävla många.
Det låg en viss raggar och folkparksmentalitet över Lugnet den här kvällen, något som man förmodligen bara hittar i Sverige. Chuck Berry med sin kaptenshatt rev av ett gäng klassiker utan att direkt imponera men jag kan i alla fall bocka av att jag har sett honom live. Även om inte gitarrspelet satt till 100% kändes han ändå mer taggad än Jerry Lee Lewis.
Musikaliskt var det utan tvekan Little Richard som räddade den här kvällen. Med sitt tiomannaband blev det mer soul än rock och det var helt klart en stämningshöjare. Stämningen skulle varit ännu bättre om inte Little Richard ägnat så mycket tid åt att skälla på folk i publiken som fotograferade och filmade.
Det fantastiska kompbandet gjorde verkligen susen och jag tror att det var ett bra val att köra en soulshow. Jag menar, de två farbröderna innan visade att deras bäst före-datum när det kommer till rock har passerat sedan länge. Little Richard må inte ha samma pipa som förr men det fanns en närvaro och ett sväng man sent ska glömma. De flesta lämnade Lugnets idrottsplats något ostadiga och trötta men ändå väldigt nöjda.
Nu är det bara Jerry Lee Lewis som fortfarande lever av de tre rockhjältarna. Men om man lyssnar noga en stjärnklar stilla natt kan man höra Little Richards karaktäristiska falsettskrik från himlen varvat med Chuckens intro till Johnny B Goode.
