Eskilstunaduon Aggressive Soccer Moms senaste och sjätte album har snart ett år på nacken och den sjunde släpps den 9 mars. Musikaliskt har det hänt en del på vägen även om de alltid bevarat sina melankoliska rötter.
Man kan inte anklaga Anders Bergström och Thomas Wahlström i Aggressive Soccer Moms för att ligga på latsidan, sedan 2019 har de släppts sex album, det senaste “All You Need” kom ut förra året och nu jobbar de med sitt sjunde album. De har under det senaste året uppmärksammats en hel del på både bloggar och radiostationer i USA och blivit placerade på flertalet alternativa spellistor på Spotify.
Sedan starten har gitarrerna och garagesoundet successivt bytts ut till förmån för ett mer elektroniskt sound och tro det eller ej, jag uppskattar det. Det känns som att de har hittat hem nu. Sen att det spretar åt lite olika håll stör mig inte heller, det ger bara en schyst dynamik. Musikaliskt skulle jag säga att de påminner en del om brittiska The Streets, sen skiljer sig sången förvisso ganska mycket mellan Mike Skinner och Thomas Wahlström där den sistnämnde har ett skönt vemod i sin röst som passar väl till musiken.
Det spretiga då? Ja ibland påminner Aggressive Soccer Moms alltså om The Streets, ibland finns det en känsla av dark wave och ibland är det renodlad elektronisk postpunk. Man vet aldrig riktigt vad man får och det känns befriande. Det här är, i mina öron bandets bästa skiva, hittills skall väl sägas, för om jag tolkar bandet rätt kommer de fortsätta att ge ut skivor i rask takt och förmodligen kan musiken låta annorlunda om några år. Men bandets rötter med det melankoliska och nedstämda kommer nog alltid att ligga kvar som grund.
