Det märks starka tecken på ökad psykisk ohälsa bland skolungdomar i Sverige. Det gäller även Eskilstuna. Ellen Karlsson och Pernilla Svensson, kuratorer på Rekarnegymnasiet, är bekymrade.
– Vi har på senare tid märkt en markant ökning. Trots att vi nu här på skolan har tre kuratorstjänster – mot en och en halv tidigare – går vi på knäna. Var och en av oss arbetar hela tiden med över 50 ungdomar, berättar Ellen.
Ibland kommer ungdomarna till oss på inrådan av deras lärare. Men ofta är initiativet deras eget. Så är det i alla fall på Rekarnegymnasiet. Och detta är, understryker Pernilla, väldigt viktigt.
– Det måste vara så att det bland eleverna själva upplevs som meningsfullt att ta kontakt med oss när det är tungt.
Förutom de tre kuratorerna finns på Rekarnegymnasiet tre skolsjuksköterskor, tre specialpedagoger, tre studie- och yrkesvägledare, en ungdomsstödjare och en skolpsykolog på halvtid. Alla dessa samverkar i ett arbetslag för elevhälsa.
– Vi som ingår i elevhälsolaget ”hälsar på” i alla klasser, och efter våra besök är det ofta så att elever tar kontakt direkt, säger Ellen.
Men både Ellen och Pernilla saknar möjligheten att arbeta hälsofrämjande på ett förebyggande sätt.
– Det finns helt enkelt inte tid och resurser till det. Belastningen är så stor att vi bara hinner med att arbeta med ungdomarna som behöver oss akut.
Vad beror då den drastiska ökningen av den psykiska ohälsan bland eleverna på?
Kring detta har Ellen och Pernilla funderat mycket.
– Dels har vi ju orsaker som så att säga finns inom skolan. Och dels orsaker som ligger utanför. De överlappar ju förstås varandra också. Det vi direkt skulle kunna jobba förebyggande mot är ju sådant som främst handlar om den sociala och mentala miljön i skolan.
Ofta känner eleverna stress, och vad de kallar ångest, på grund av många prov under samma vecka. Här skulle det ju kunna handla om samordning mellan de olika ämneslärarna. Pernilla menar också att en minskning av antalet elever i klasserna på grundskolorna skulle ha en kraftig positiv effekt. Och hon får medhåll av Ellen.
– Det handlar väldigt mycket om att skapa utrymme för byggande av bra relationer. Mindre klasser skulle bidra till det. Att sedan studieresultaten också skulle påverkas positivt kan man ju se som en bonus. För oss är elevernas mående och hälsa det som kommer i första rummet.
Också storleken på skolan tror Ellen och Pernilla har stor betydelse. Skolor kan bli ohälsosamt stora, menar de.
Det som kan åtgärdas inom skolans ram handlar om organisation och ekonomi. Vad gäller de ekonomiska resurserna menar Ellen och Pernilla att det handlar om politiskt bestämda prioriteringar. Till vad ska resurserna styras? Hur värderar man bland beslutsfattarna ungdomarnas hälsa?
Ohälsan speglar samhällsklimatet
Men tungt vägande orsaker till ohälsan finns också utanför skolan.
– Många känner en ovisshet och oro inför framtiden. Kommer man att komma in på den utbildning som man är intresserad av? Kommer man att få arbete? Hur länge ska det dröja innan man får råd att flytta till eget boende? Och ovanpå det frågor om man duger, om utseendet är okej och så vidare. På sociala medier avkunnas omdömen. Ibland elaka. Ibland skoningslösa. Det har uppstått ett socio-mentalt klimat präglat av konkurrens och rangordning. Skräcken är att bli sedd som en ”loser”.
– Den mentala miljön i samhället utanför skolan väller naturligtvis in i skolan också. Och ungdomsmiljön är ju också en reflex av tillståndet i samhället i stort. De problem som ungdomarna upplever är inte ungdomarnas skapelse.
Ett särskilt område som Ellen och Pernilla vill peka på är situationen för de elever som är nyanlända till Sverige.
– De har alla ett tungt mentalt bagage. Många av dem mår mycket, mycket dåligt. Det är av fullständigt fundamental vikt att de kan känna sig välkomnade, respekterade, sedda och förstådda, säger Pernilla med eftertryck.
Hon menar också att det skulle behövas investeringar i form av personal och resurser inriktade på att utgå ifrån deras särskilda bakgrund och erfarenheter. Och hon menar att en sådana investering i särskild kompetens säkert skulle visa sig ”lönsam” på alla sätt.
Mycket av det som Ellen och Pernilla ser som önskvärt eller till och med nödvändigt ligger utanför den enskilda skolans kontroll. Men de är fast beslutna att kämpa med de medel som står till buds. Ett defensivt krigande för ungdomarnas hälsa och välmående.
– Vid sidan om arbetet med de enskilda behövande ungdomarna kan vi genom ett aktivt arbete mot mobbning och för likabehandling trots allt åstadkomma resultat som är värdefulla. Men trots att resurserna här på Rekarnegymnasiet stärkts, så behövs mer. Och så ser det ut på andra skolor också. I Eskilstuna och över hela landet.
