Igår, 7 juli, kunde man läsa många inlägg om att USA tänker att skicka klusterbomber till Ukraina. Idag, 8 juli, bekräftar Pentagon att USA förser Ukraina med dessa fruktansvärda bomber. (se lästips)
Klusterbomber, som vi under Vietnamkriget fick vetskap om att USA använde, kallades då splitterbomber.
Sedan dess har “utvecklingen” gått framåt. Dagens klusterbomber är om möjligt ännu “effektivare” och grymmare genom att de kan förses med stridsgas, till exempel sarin.
Klusterbomb är en stor bomb som innehåller många småbomber, upp mot ett hundratal. När den stora bomben detonerar i luften sprids dessa småbomber över en stor yta. Det betyder att klusterbomber inte är “träffsäkra” och därför “slår blint” och drabbar civila i större omfattning.
Dessutom visar det sig att cirka 10-40 procent av dessa småbomber inte detonerar, utan ligger kvar som blindgångare på marken under lång tid. Ungefär som trampminor.
Av de som dödas eller skadas av dessa klusterbomber är 90 procent civila, varav många är barn.
Cyniskt nog finns det “krigets lagar” där man genom internationella konventioner försöker stoppa användningen av vapen som är “extra grymma och omänskliga”. Det gäller bland annat biologiska och kemiska vapen, synförstörande laservapen, brandbomber och dumdumkulor (ammunition som exploderar, plattas ut, inuti kroppen).
Nu har vi även en FN-konvention om förbud av kärnvapen. En konvention som Sverige skamligt nog inte undertecknat. Inte ett enda Nato-land har heller undertecknat förbudet mot kärnvapen.
Vid en klustervapenkonferens i Dublin 2008 förhandlade man fram en en konvention om ett “heltäckande förbud mot klustervapen”.
Vid ett möte i Oslo samma år var man redo att anta denna konvention som skulle träda i kraft 2010.
2010 hade ett 40-tal länder ratificerat konventionen om förbud mot klusterbomber. Ytterligare ett 70-tal länder hade skrivit under, men ännu inte ratificerat.
EU ställer sig bakom förbudet och uppmanar alla länder att skriva under.
Bland de länder som inte ratificerade då var Finland med märkliga motiveringen “att det ännu inte finns något att ersätta bomben med”.
Poängen var väl att avskaffa klusterbomberna – inte ersätta dem med något annat och liknande vapen. Året därpå, 2011, skrev Finland under.
Även Sverige “missade starten” gällande undertecknande av förbudet mot klusterbomber. Regeringen Reinfeldt vill först utreda vilka alternativ som fanns, och att “försvaret skulle göra en kostnadsberäkning för ett alternativ”. Alltså ungefär samma svepskäl som Finlands.
Dessutom hade Sverige klusterbomber, “Bombkapsel 90”, till JAS 39 Gripen som man ogärna ville göra sig av med.
Bland de länder som vägrar anta förbudet mot klustervapen finns bland andra USA, Ryssland, Kina, Ukraina och Israel.
Varken USA, Ryssland eller Ukraina vill förbjuda klustervapen.
Det är Ryssland som använder klusterbomber i stor omfattning, medan Ukraina gör det i liten omfattning.
Ukraina motiverar att man nu vill få tillgång till mer och effektivare klusterbomber är att man vill få utökad räckvidd till ryska ställningar och trupper.
Samtidigt har flera av USA:s allierade skrivit under en konvention som förbjuder användandet av sådana vapen.
För att mildra omvärldens reaktioner har USA:s försvarsdepartement sagt att de ‘omsorgsfullt’ ska välja ut de granater som har högst sannolikhet att explodera”,
—kan man läsa i ett inslag från SVT Nyheter. (se lästips)
Om våra civila lagar ibland är svårtolkade, till exempel om koranbränning är tillåtet eller inte, är “krigets lagar” för en vanlig dödlig helt omöjliga att begripa.
Det är tillåtet att kriga. Samtidigt vill man förbjuda de vapen som är mest “effektiva” i krig.
Nu ska man använda klusterbomber, som en stor del av världens länder vill förbjuda. Men för att mildra kritiken ska man (USA) “omsorgsfullt” välja de granater som har “störst sannolikhet att explodera”.
Skillnaden är att med de granater “som har störst sannolikhet att explodera”, dödas och skadas människor direkt.
Med när där en stor andel av småbomberna inte exploderar direkt, blir följden att människor dödas och skadas av blindgångare långt senare.
Det ska nog till “militärt tänkande” för att förstå logiken i dessa krigets lagar.
- Att underteckna (sign) innebär att man förklarar sig beredd att senare ratificera.
- Att ratificera (ratify) innebär att man har gjort nödvändiga justeringar för att anpassa sin lagstiftning, och att landets parlament har antagit konventionen som gällande lag.
- Det kan ta flera år mellan undertecknande och ratificering.
Lästips:
- Pentagon bekräftar: USA skickar klusterbomber till Ukraina – Dagens Industri, 7 juli 2023
- Huovinen om klusterammunition: Ligger kvar – svårt att röja bort – SVT Nyheter, 8 juni 2023
- USA:s förmodade beslut att skicka klusterbomber till Ukraina väcker starka känslor – 111 länder har helt förbjudit klusterammunition – Svenska Yle, 7 juli 2023
- Tomma ord om klustervapen – Svenska Freds, 13 mars 2009
- Vapen och vapenexport – Röda korset, 14 april 2019 (Här kan ni läsa vilka vapen som förbjudits enligt internationella överenskommelser. Nu senast konventionen om förbud av kärnvapen)
- Västvärlden fördömer inte klusterbomberna – Arbetaren, 14 januari 2016
- Konvention om klusterammunition – SÖ 2012:35 – Regeringskansliet
- Konventionen om klusterammunition – Wikipedia
- Klusterammunition – Wikipedia
- Konventioner och deklarationer – dagdok.org/fns-amnesomraden
Rolf Waltersson
