Efter mycket om och men blev äntligen Påskpunken i Hofors en realitet. Och vilken fest det blev med både band och publik från hela riket. Då lördagens spelschema var helt fokuserat på band inom den melodiösa punken kan man säga att det här var trallpunkens egna firmafest.
Redan på fredagen var stämningen god på Hotell Bergsmannen, det enda hotellet i Hofors för övrigt, arrangören hade bokat hela hotellet till alla bandmedlemmar och under kvällen och natten droppade band efter band in. De flesta anslöt sig till förfesten där trubaduren Von Bacchi underhöll med akustiska punkcovers. Trots att natten blev sen för många var det ändå bara trevligt hela tiden.
Sen kom då lördagen, dagen som så många hade väntat så länge på. Strax före 15-tiden började kön utanför Hofors Folkets Hus att ta form. Lokalbefolkningen förklarade att Hofors inte hade varit med om något liknande i punkväg sedan 90-talet då bland annat Radioaktiva Räker, Död TV och ASF härjade nere på samhället.
Arrangemangets enda problem var att det var så späckat med bra band att det var tvunget att välja bort ett par av dem då magen behövde fyllas, människor behövde pratas med och sedda konserter behövde processas. Men först ut var i alla fall Borgerlig Begravning som under ett par år beskrevs som Sveriges yngsta punkband. De är förvisso fortfarande unga men har hunnit skaffa sig en enorm rutin. Det är kul att se återväxten inom punken. Inte bara genom Borgerlig Begravning för det var även gott om ungdomar på plats bland åskådarna i Hofors.
Nästa band på mitt schema var Björnarna. De har verkligen seglat upp till att bli ett av mina absoluta favoritband. Som vanliga svingas slevarna hårt högerut där Jimmie och Ebba med all rätt träffas hårdast. Det är något särskilt med Björnarnas humorintellektuella texter, de sitter mitt i prick. Sen är ju dessutom musiken väldigt allsångsvänlig.
Att Fruktansvärld skulle spela på Påskpunken var så klart en självklarhet. Jag menar, de är från Gävle och de förvaltar det Gävleborgska arvet helt klockrent, för det går inte att inte tänka på Radioaktiva Räker när Fruktansvärld levererar sin sprudlande trallpunk med en lätt modfälld stämma, så som det lät på 90-talet.
Vid det här laget var det dags för lite kontemplation med mat och dryck samt att titta runt bland den merch som banden sålde. Och vilken stämning det var, banden och publiken var verkligen i en symbios och det fanns inte några divalater överhuvudtaget. Ibland kan jag tycka synd om de som aldrig får uppleva det här.
Sardo Numspa är något så ovanligt som ett trallpunkband från Skåne, Helsingborg närmare bestämt. Medan många band levererar väldigt politiska texter söker sig Sardo Numspa till nattsvarta känslor på ett otroligt sätt. Trots att de är en trio låter det väldigt mycket om bandet där basen och det snygga gitarrspelet binder sig fint med varandra. Dessutom är trummisen Douglas Tykö en av landets bästa punktrummisar.
De som hade längst väg att köra till Hofors var Luleåbandet Norra Hospitalet med nästan 160 mil tur och retur. Jag är glad att de gjorde den resan för det var riktigt kul att både träffa dem och att lyssna på dem. Musikaliskt skiljer de sig lite från de andra banden med en ganska rak punkrock. De avslutade sin konsert med en cover på den odödliga Radioaktiva Räker-låten En näve hat där de bjöd upp Torro från nyss nämnda band att gästsjunga. Helt magiskt där publiken fyllde i ordentligt.
När Lastkaj 14 drog igång hade lokalen fyllts på rejält och de gjorde en mycket bra insats, klart bättre än när jag såg dem i Västerås för några månader sen. Det var tight och välspelat. Det är dessutom fruktansvärt mäktigt när hela publiken sjunger med, som i Becksvart till exempel, då gungande Folkets Hus.
Trots att klockan var midnatt när Pastoratet började spela tog adrenalinet och euforin bort den värsta tröttheten. De körde i ett rasande tempo vilket smittade av sig till publiken framför scenen som öste på ordentligt. Pastoratet är riktigt bra live och det ser ut som de inte har gjort något annat någonsin än att spela tillsammans.
Det finns nästan inte ord för att summera den här lördagen, men det var ett otroligt lyckat arrangemang som förhoppningsvis blir återkommande. Allt flöt på så väl. För min del var det Björnarna, Sardo Numspa och Norra Hospitalet som slog hårdast, utöver det var det riktigt kul att träffa på folk man bara haft digital kontakt med innan. Tack och hej till alla som var där!
Text & Film: Mikael Ström
Foton: Maria Ström
