Påskpunk 2024 i Hofors

Då har åter ett Påskpunk i lilla Hofors gått av stapeln. Jag kan inte tänka mig att varken publik, band eller arrangör är missnöjda på något sätt. Lördag den 30 mars blev till en riktig brakfest med en helt otroligt fin stämning.

Det finns bara ett problem med dessa långa punkfester, vissa band måste väljas bort till förmån för mat, dryck och socialisering, och hur tusan ska man välja bort något? Jag vet inte hur många gånger jag gluttade på spelschemat för att försöka lägga upp en bra plan. Men dessa planer går sällan i lås. Det blir som det blir helt enkelt.

Hur som helst, jag måste ändå ta upp det som jag och flera från det lite äldre gardet reagerade på, det som gjorde oss alla så otroligt glada och hoppfulla. Den mängd med ungdomar som var på plats och röjde som om det inte fanns någon morgondag. Det var helt fantastiskt att se. Det som kanske började lite med Borgerlig Begravning för några år sedan har verkligen gett ringar på vattnet. Man ser även dessa tendenser på Instagram med fler och fler nya unga band.

Påskpunk 2024 kickade igång starkt med Borlängebandet Whorehouse Janitors, ett band jag varken hört eller sett tidigare men som bjöd på rejäl intensitet med deras rock and roll-fyllda punk. Det är alltid kul att upptäcka nya band genom liveformatet istället för Spotify eller liknande. Sedan var det dags för den lokala akten Mörkrädd, ett ganska nytt band, vilket märktes, det här med mellansnack kom inte direkt naturligt, men å andra sidan talade deras traditionella melodiska punk desto mer. De har potential att bli riktigt bra framöver.

Efter att Krigsstigen spelat, de gör sig verkligen allra bäst live, blev det lite musikpaus för mig. Det fanns en foodtruck utanför Folkets Hus som serverade fantastisk Shawarma. Stärkt av det samt ett besök i baren gick festen in i andra halvlek när Passiv Dödshjälp klev upp på scenen. Det var längesedan jag såg dem och det passade väldigt bra med lite crust/hc då, en stark kontrast till låt oss säga Krigsstigen. Det kändes som att Passiv Dödshjälp var riktigt taggade dessutom.

När klockan slog 21.40 fanns det inte kvar något utrymme att missa de resterande banden. Mörbultad från Helsingborg brände av ett riktigt maffigt hardcore-set på klingande skånska. Vilken energi, vilket tryck och som jag förmodligen sa till alla som var på plats, Douglas är en magnifik trummis oavsett vilken musik han spelar.

Hyrda Knektar var precis lika bra som vanligt. De har någon form av pondus när de spelar. Jag kan inte riktigt sätta fingret på vad det är. Men deras energi och deras låtmaterialet skulle nog många band döda för. Knektarna släppte en ny låt i fredags och det var fem plus direkt. De avslutade med Radioaktiva Räkers En näve hat. Visst lät det ganska orepat men det känns alltid gångbart där uppe i Hofors. Norra Hospitalet gjorde ju detsamma på Påskpunken 2022.

Trallskruv gick in och ställde trallpunkskåpet med en smäll innan Småjävlafötter avslutade kvällen. Och som de gjorde det. Här har vi en sångerska med en av punkens råaste röster. Snabba, tighta låtar och precis som med Mörbultad har Småjävlafötter också en fenomenal trummis i Kammo. Han nöjer sig inte med att bara sitta och banka där bak, han står upp lika mycket när han spelar och är otroligt delaktig i shown. Det var en fröjd att äntligen få uppleva bandet live och en perfekt avslutning på kvällen som då hade förvandlats till natt.

Påskpunken har gått från att vara en ganska renodlad trallpunkfestival till att ha en större bredd, något jag verkligen uppskattar. Som vanligt gör publiken så stor skillnad i de här sammanhangen också. Alla känner alla oavsett var man kommer ifrån. Det här är inte folk som bara ställer sig längst bak med armarna i kors och ser på ett band som bara gör sitt jobb. Mer hjärta än det här är svårt att hitta. Dessutom är jag glad över att en stor tanke med hela festivalen är att nå ut till de yngre generationerna, det hade arrangörsgruppen i Noll29Noll sannerligen lyckats med.

Text, foto, film: Mikael Ström