Den 18 mars var det presidentval i Ryssland. Putin blev som väntat segrare med marginal, men årets stora överraskning är att Kommunistpartiets ledare Gennadij Ziuganov har klivit åt sidan och släppt fram den relativt okände Pavel Grudinin som kommunisternas presidentkandidat. Bakgrunden är en gräsrotsrörelse för att radikalisera Kommunistpartiet. Vänsterfrontens Aleksej Sachnin förklarar i denna intervju varför hans organisation stödjer Grudinins valkampanj, men också vilka problem det innebär.
Den 18 mars är det presidentval i Ryssland. Allt tyder på att Vladimir Putin blir omvald för sin fjärde mandatperiod på sex år. Det råder ingen tvivel om att Putin har ett stort folkligt stöd, inte minst tack vare den statliga kontrollen över de stora mediekanalerna, där ingen offentlig kritik mot honom kan framföras. Men hans valseger underlättas också av att Kreml normalt inte tillåter några riktiga oppositionskandidater att ställa upp. De andra två huvudkandidaterna som folk kan rösta på är traditionsenligt den skandalomsusade ultranationalisten Vladimir Zjirinovskij och det stalinistiska Kommunistpartiets åldrade ledare Gennadij Ziuganov, som båda får ta missnöjesrösterna till höger och vänster, medan vanligt folk röstar på Putin.
Men inför detta val hände något mycket oväntat. Gennadij Ziuganov, som så sent som den 7 november 2017 i samband med ryska revolutionens hundraårsjubileum förklarat att han som vanligt skulle ställa upp som kommunisternas presidentkandidat, valde i sista stund att dra tillbaka sin kandidatur. Istället har Kommunistpartiet nominerat en person som heter Pavel Grudinin som ny presidentkandidat. Detta som ett resultat av en gräsrotskampanj bland ryska vänsteraktivister som genom ett eget primärval under hösten 2017 ville välja en alternativ gemensam vänsterkandidat istället för Ziuganov.
Primärvalet initierades av Vänsterfrontens ledare Sergej Udaltsov, som precis hade avtjänat ett 4,5-årigt fängelsestraff för sin roll i proteströrelsen mot Putin 2011-2012, och inte själv fick ställa upp i valet. Tanken var att den som ville kunde föreslå vänsterpersoner som borde ställa upp i valet, och folk röstade på sina favoritkandidater i en internetomröstning.
Aleksej Sachnin, en annan av Vänsterfrontens ledare som sedan 2013 lever som politisk flykting i Sverige, berättar för Internationalen att han först var skeptisk till idén med vänsterns eget primärval.
– Jag trodde inte att vi skulle få några seriösa kandidater, inte heller att Kommunistpartiet skulle ta det hela på allvar. Men det visade sig vara väldigt framgångsrikt. Det var över 20 000 personer som deltog, vi fick viss uppmärksamhet i media och vi märkte att de radikalare medlemmarna av Kommunistpartiet blev väldigt entusiastiska.
Den person som lyftes fram i primärvalet och segrade som hela vänsterns favoritkandidat blev alltså Pavel Grudinin. Han är egentligen inte någon politiker, och formellt inte ens medlem i Kommunistpartiet, utan en sovjetnostalgisk affärsman med relativt radikala idéer.
– Han är inte speciellt känd bland vanligt folk, men inom vänstern är han känd som en folklig karaktär som säger sanningen. Han brukar delta vid forum och debatter och framför alltid hård kritik mot dagens ekonomiska och sociala situation. Något som är ovanligt i Ryssland där all media och alla offentliga personer låtsas som att allt är bra i samhället tack vare Putin. Folk känner att det inte är sant, men det finns nästan inga röster som formulerar deras känslor. Grudinin gör det, därför är han populär, berättar Aleksej Sachnin.
Efter att Pavel Grudinin segrade som “folkets kandidat” i primärvalet, ställde Vänsterfronten som ultimatum att Kommunistpartiet skulle göra honom till dess officiella presidentkandidat. Annars skulle Vänsterfronten inte stödja kommunisterna i valet.
– Till vår stora förvåning gick de med på det. Jag vet inte exakt hur, men någonstans i den mörka pyramiden som utgör Kommunistpartiets ledarskap, så tog de starkt intryck av vad vi hade gjort, säger Aleksej Sachnin.
Det fanns så klart andra faktorer till att den gamle partiledaren Gennadij Ziuganov valde att stiga åt sidan. Det fanns sedan länge ett stort missnöje med honom inom Kommunistpartiet, inte minst bland de mer radikala aktivisterna och gräsrötterna. Dessutom visade opinionsundersökningar att väljarna var trötta på Ziuganov och inte längre tog honom på allvar. Istället för att som vanligt komma på säker andraplats, riskerade Kommunistpartiet att tappa stort i detta val.
– Ända sedan ryska revolutionen 1917 har kommunisterna alltid kommit på andra plats i alla val. Jag räknar med valet till Konstituerande församlingen, där bolsjevikerna ju blev näst största parti. Så har det varit också under 1990-talet och 2000-talet. Men nu fanns det en riktig risk att Kommunistpartiet inte skulle nå en andraplats, utan bara få några få procents röster. Det skulle innebära slutet för partiet. Hela dess existensberättigande bygger på att det är det största oppositionspartiet, säger Aleksej Sachnin.
Därför tvingades Ziuganov bort, då man hoppas att den till synes mer populära Grudinin kan få fler röster och rädda Kommunistpartiet.
– Grudinin var väldigt populär bland Kommunistpartiets gräsrötter och bland partiets anhängare. Valet av honom skapade ny entusiasm och ledde till extra uppmärksamhet. Så om valet inte blir helt falsifierat, så borde Grudinin ta en stark andraplats, säger Aleksej Sachnin.
Den 57-årige Pavel Grudinin driver det före detta statliga jordbruket Lenin-sovchosen i södra Moskva, där han själv arbetade som ung och tog över produktionen efter Sovjetunionens fall. Medan de flesta andra sovjetiska sovchoser och kolchoser (kollektivjordbruk) medvetet försummades och förstördes av de nyliberala politikerna under 1990-talet, har Grudinin inte bara bevarat utan också moderniserat Lenin-sovchosen. Det är i dag inte bara Moskvas ledande jordbruk, det är också en extremt populär arbetsplats, känd för sina sociala projekt. Grudinin har byggt en liten stad i anslutning till jordbruket, där de anställda får bo gratis eller till en låg hyra. Lönerna ligger på runt 11 000 kronor, vilket är mer än dubbelt så mycket som genomsnittslönen i Ryssland.
– Vi menar inte att Pavel Grudinin är en perfekt socialistisk politiker. Han är en så kallad “röd direktör”. Det vill säga en de kapitalistiska affärsmän som tog över sovjetiska företag och fortfarande håller dem vid liv. Kommunistpartiet har ända sedan Sovjetunionens fall varit de ”röda direktörernas” parti, säger Aleksej Sachnin.
– Men Grudinin är ovanligt radikal för att tillhöra denna grupp. Hans Leninjordbruk ses av många som ett föredöme och framstår som ett positivt alternativ till dagens nyliberala Ryssland. Därför är han populär och ett tecken på att folk vill ha något nytt i rysk politik.
I grunden handlar det om en pågående splittring inom den ryska eliten. Grudinin representerar den del av affärsmännen som vill se större satsningar på den inhemska produktionen och en mer socialdemokratiskt keynesiansk politik, medan Putins nuvarande administration står för en nyliberal åtstramningspolitik och huvudsakligen tillfredsställer de oligarker som sysslar med råvaruexport.
– Vårt val i den här kampanjen var att göra en medveten allians med den del av eliten som är missnöjd och vill se ett alternativ till dagens nyliberala ekonomiska och sociala modell. Därför stödjer Vänsterfronten Grudinins kampanj i det här valet, säger Aleksej Sachnin och fortsätter:
– Samtidigt är vi inte naiva människor. Vi förstår att den här alliansen har många begränsningar och svaga sidor. Vi förstår tydligt från början att Grudinin inte är någon riktig kommunist eller socialist. Vi förväntar oss inte att han ska ha perfekta lösningar på alla frågor. Men han har visat sig kunna väcka liv i en folklig rörelse, som är mycket radikalare än han själv, och det kan vara en viktig början på något nytt.
Pavel Grudinins mål i det här valet är dock inte att vinna, utan att få så många röster att han hamnar i en starkare förhandlingsposition med Putin.
– Tyvärr har Grudinin visat att han, precis som Ziuganov, inte på allvar vill utmana Putin. Han vågar inte förklara krig mot regimen. Det gör en direkt seger för honom och oss omöjlig, men det ger oss en möjlighet att skapa en alternativ strategi inom den här alliansen, säger Aleksej Sachnin.
– Grudinins mål är att mobilisera aktivister för att kunna göra en kompromiss med Putin. Men vi använder den här valkampanjen som en chans att mobilisera folk till Vänsterfronten, eller till Kommunistpartiet för den delen, för att ge liv åt en ny rörelse. Att skapa ett skelett till en ny utomparlamentarisk vänsterrörelse som kan gå mycket, mycket längre. Det är vårt mål och vår taktik i denna valkampanj. Och det ser ut att bli ganska framgångsrikt.
För ett halvår sedan låg nämligen Vänsterfronten i ruiner till följd av den tidigare politiska repressionen. Organisationen var krossad, ledaren Sergej Udaltsov satt fortfarande i fängelse (han blev fri i augusti 2017) och andra aktivister hade gett upp eller emigrerat.
– Men nu har vi fått kraft igen, vi har redan flera tusen nya aktivister. Det kommer inte att vara lätt att fortsätta vidare i samma tempo efter valet, men tack vare den här valalliansen med Kommunistpartiet har vi blivit en kraft att räkna med i samhället igen, en organisation som kunde påverka vilken kandidat som skulle ställa upp i valet, säger han:
– Så jag tycker att man kan säga att vårt minimumprogram redan är realiserat, det vill säga att bli en respekterad politisk kraft igen. Vårt maximumprogram, att på allvar börja kämpa mot oligarkerna och Putinregimen, där är vi inte ännu, men det blir vår nästa uppgift.
Samtidigt finns det andra inom den ryska vänstern som tycker att man ska bojkotta valet. De har lyssnat på den högerpopulistiska oppositionsledaren Aleksej Navalnyj, som själv försökte ställa upp men som stoppades och nu uppmanar till bojkott. Aleksej Sachnin tycker att det är helt fel väg.
– Navalnyj förespråkar bojkott av helt egoistiska skäl. Det är enbart eftersom att han inte själv fick bli kandidat i valet. Hans bojkott är såklart ett viktigt politiskt meddelande till samhället om att det här inte är ett demokratiskt val, eftersom alla som vill inte får ställa upp. Vi fick inte heller ställa upp med någon egen kandidat från Vänsterfronten, så visst kunde vi också ha valt att bojkotta valet i protest. Men vi valde istället en aktiv position genom att stödja Grudinin. Tack vare primärvalet så framstår det plötsligt som att kommunisterna är det enda demokratiska alternativet i valet, med en folklig kandidat. Vi är den enda kraften i samhället som diskuterade och enades om en gemensam kandidat, säger Aleksej Sachnin.
– De inom vänstern som bara sitter tysta och bojkottar valet, de blir ingen självständig kraft, de utgör inget alternativ. Medvetet eller omedvetet så stödjer de bara Navalnyj, det vill säga en ganska så högerextrem person. Om de politiska polerna i samhället bara skulle vara Putin och Navalnyj, då har vänstern helt förlorat och spelat ut sin roll i Ryssland. Så får det inte bli. Det är vårt politiska ansvar att göra allt vad vi kan för att inte ge högern ensam position som opposition.
Vad tror du är framtiden för det ryska Kommunistpartiet? Vill ni i Vänsterfronten radikalisera det, eller splittra eller försöka ta över det?
– Det är fortfarande en abstrakt fråga. Så klart tänker vi på alla dessa olika alternativ. Men framför allt måste man säga, trots att jag hela mitt liv som vänsteraktivist har hatat Kommunistpartiet för all deras korruption och svek mot vår kamp, så förstår jag att det skulle bli ännu sämre för oss om partiet kollapsade helt. Det skulle medföra en kris för hela den ryska vänstern. Vi ska inte tro att det automatiskt uppstår ett nytt och bättre vänsteralternativ, om det gamla stalinistpartiet plötsligt försvann. Nej, vi har sett flera exempel i forna sovjetrepubliker, som Moldavien, Georgien och nu senast Ukraina, där kommunistpartierna helt har förintats. Det resulterade bara i att det inte finns någon vänster alls i dessa länder längre. Tänk er själva i Sverige om Socialdemokraterna skulle försvinna, tror ni att Vänsterpartiet automatiskt skulle bli större och starkare då? Nej, den svenska vänstern skulle bli ännu svagare och ännu mer isolerad, säger Aleksej Sachnin.
– Men om vi ser den internationella utvecklingen för vänstern nu, så ser vi att ett av de mest framgångsrika recepten har varit att radikalisera de etablerade socialdemokratiska partierna. Som Jeremy Corbyn har gjort med Labour i Storbritannien just nu. Han har precis som Bernie Sanders i USA väckt ett hopp hos tusentals människor som blivit politiskt aktiva igen och radikaliserar rörelsen. Det skulle kunna vara en historisk möjlighet också i Ryssland runt Kommunistpartiet.
Kan Pavel Grudinin bli en sådan ledare?
– Vi i Vänsterfronten ser bara Grudinin som en tillfällig politisk figur. Han är inte vår idealiska ledare. När våra kamrater inom vänstern nu kritiserar oss för att vi stödjer honom trots att han inte är tillräckligt revolutionär, då är det bara tom och dum kritik. För vi skiter i honom som person. Han är bara en symbol för att något nytt kan vara på väg att börja, säger Aleksej Sachnin.
– Vi kan jämföra det med franska revolutionen. I början framträdde de mest moderata ledarna som Lafayette och Mirabeau och det var ingen tydlig sammandrabbning mellan klasserna. Men det var början på en process som skulle bli allt mer revolutionär. Så klart kommer vi att få se en rad mer och mer radikala företrädare för vår rörelse, och kanske vi själva får en betydande roll också till sist. Vi är just nu som jakobinerna som väntar på att vår tid ska komma.
Per Leander
internationalen.se
