Sverige som land och befolkning ca 0,12% av jordens befolkning. Ändå anser vissa folkvalda att vi ska kunna ha råd att anordna ett OS! Detta är inget annat än hybris, ännu ett uttryck för den narcissistiska självbild av “Det nya riket” som politiker, massmedier och andra potentater inom näringslivet blåser upp, inom som utomlands.
På fredag avgörs det och vi skattebetalare ska “bara” behöva stå för “säkerheten”… En polisorganisation som redan går på fotknölarna, där över halva Sverige ibland endast har en polispatrull och ambulans på så stora områden att det motsvarar två län i söder.
1912. Jag minns inte den olympiaden, morfar som var med och byggde Stockholms stadshus berättade att han varit på ett evenemang. Jag kommer inte ihåg vilket, men han var udda, så stillastående höjdhopp är ingen dålig gissning. Och japanen som “försvann”, en historia vi alla matats med. Har letat efter kostnader för den olympiaden, men inte fått fram tillförlitliga siffror. Nu minns jag inte i skrivande stund vad tjejen som vann allt i simhopp hette, minns någon annan? Utan fusk? Skulle inte tro det.
Nåväl. Ett vinterOS här skulle ha “garantier” för att kostnaderna inte skulle lämpad över på skattebetalarna. Se tillbaka på ALLA stora sportevenemang som arrangerats de senaste 25-30 åren. Alla har gått back. Eller gömts undan i korrupta regimers italienska bokföringar! Elitidrotten idag är en kräftsvulst, precis som Ivar Lo-Johansson gjorde tidigt i sin lilla skrift “Jag tvivlar på idrotten” i början på 40-talet. I och för sig med Berlinolympiaden i färsk åtanke. Men han hade i grunden rätt, återerövra idrotten, i Sverige t.ex. från nazistgymnasten Ling!
Idrott skall, enligt min mening, inte vara underkastad den disciplinordning som råder i nuvarande skola. Precis som livet i sig självt ska den vara en del av biologin, kemin, fysiken etc. Den akademiska uppdelningen, alieneringen, av människan måste få ett slut! Och den uppdelningen börjar tidigt idag!
En kamrat var framstående löpare i Råby-Rekarne GOIF på 60-talet, hans resultat står sig fortfarande i rullorna. Han hette Claes-Gunnar. Men genom läsning av filosofi, m.m. kom han till insikt att om han fortsatte tävla så var hans själ förlorad. Han klev av löparbanan med bara upploppet kvar och en given vinst, “nu skiter jag i det här”…
Vi hade långa filosofiska diskussioner om allt, och där någonstans formulerade jag texten “Att vinna är att förlora sig själv”. En text som jag tryckte upp på ett par tröjor. Det var inte många som fattade den. Men vår uppgift och skyldighet är att predika, ja, jag tvivlar inte på det ordet!, att i den sociala verkligheten, i interaktionen med människorna i vardagen gäller det att inte vinna, för då har vi förlorat den viktigaste egenskapen vi har som sociala varelser.
I det socialistiska samhället finns vi inte som vinnare eller förlorare. Vi bara är. Att nu ev. belasta ett land med 300.000 fattigpensionärer, över 35.000 bostadslösa, 500 vräkta barnfamiljer och en statsmakt som varken vet ut eller in är VANSINNE!
Peter Danngren Eskilstuna
