Insändare från Tommy Fogelberg, Trosa.
Jag är en helt vanlig medborgare, pensionär, utan position och direkt inflytande. Jag representerar ett hushåll med två personer, bor i villa, uppvärmd med bergvärme och med ett tillsvidareavtal för el. Vårt hushåll har en minskad elförbrukning jan – nov i år minskat med 26 % jämfört med samma period förra året.
Med denna verklighet och rusande elpriser som kuliss, bänkade jag mig framför TV:n fredagen den 9 december. Statsminister Ulf Kristersson, energi- och näringsminister Ebba Busch, arbetsmarknads- och integrationsminister Johan Pehrson hade kallat till presskonferens med temat Kraftsamla–Spara–Stötta. Ett stort antal presentationsbilder ramade in presskonferensen, som kokades ner till två underliggande tydliga budskap:
– Hushåll och företag, offentlig verksamhet uppmanas att spara el, och flytta nödvändig konsumtion utanför s.k. höglasttimmar, vardagar 08.00 – 10.59 & 16.00 – 18.59.
– Regeringen har fått det i valrörelsen utlovade högprisskyddet på plats, och utbetalning kommer ske i februari.
Dessa budskap presenterade ministrarna tillsammans med Svenska Kraftnät och Energimyndigheten med bister uppsyn denna fredagsförmiddag.
Efter att ha sett presskonferensen frågar jag mig om regeringen – inklusive de flesta övriga riksdagspartier – har förstått hur allvarlig situationen är?
Jag tänker då inte på problemen med att leverera el, den är välbekant, och var ju en ofta återkommande fråga i valrörelsen. Att säkra en tillfredsställande elproduktion i hela landet är helt avgörande, men är ett arbete på mycket lång sikt. Den frågan överlåts med förtroende till de med nödvändig kunskap.
Nej, jag tänker på de kraftigt ökade kostnader som nu drabbar konsumtionsledet, fr a i södra landsdelarna. Näringslivet larmar om att man inte vet om man klarar vintern, med risk för konkurser och friställningar som följd. Hushåll uttrycker en stark oro för hur de ska klara vinterns elräkningar, om de kanske måste gå från hus och hem.
När pandemin slog till i februari 2020 fanns det handlingskraft. Blixtsnabbt skapades förutsättningar för massiva stöd för att rädda företag och människor från ekonomisk ruin och finansiellt kaos. Politiken visade beslutsamhet, enighet, och agerade rätt och riktigt.
Jag menar att elprissituationen kräver samma beslutsamhet och enighet som under pandemin. I närtid skulle jag säga att det är akut att få till stånd ytterligare ekonomiskt stöd till hushåll och företag, utöver det redan beslutade Högprisstödet. Just Högprisstödet ger anledning till vissa reflektioner. Stödet har stötts och blötts i både debatter och media, och såväl försvarats som kritiserats.
Vad jag inte förstår är varför stödet baseras på retroaktiv förbrukning? Det innebär ju att hushållen får stöd för en förbrukning som redan har utgjort underlag för stöd. Vore det inte bättre om stödet är mer direkt, och kopplat till nuvarande konsumtion?
Borde inte stödet istället kopplas till de kostnader konsumenterna har, inte hur hög konsumtionen har varit? Stödet som faktiskt belönar högkonsumenter har ifrågasatts då det inte blir ett incitament att spara. Alltså motsatt det regeringen vill se att vi gör. Vi är också många som är förvånade över att uppdraget att hantera utbetalningarna getts till Försäkringskassan. Skapas inte ett onödigt steg, med ökad administration, och en risk för fördröjning av utbetalningarna? Våra respektive elleverantörer är väl de som har bäst koll på både vår konsumtion och våra kostnader?
Att i sammanhanget ilsket försvara konstruktionen med att det här stödet är på plats långt tidigare än förra regeringens stöd tycker jag bara blir pinsamt. Utöver Högprisstödet förstår jag inte regeringens avvisande av de förslag som framförts för att lindra kostnadssmällen för hushållen.
Den modell som fått störst uppmärksamhet har politiskt fått benämningen Sverigepris. Den kallas även Bekenmodellen efter sin upphovsman Bengt Ekenstierna. Modellen, går i korthet ut på att priset i Sverige inte ska baseras på den sista producerade kWh som går på export, utan vi exkluderar prisdrivande komponenter från vår inhemska elmarknad. Det skulle ju ganska dramatiskt sänka prisnivån i Sverige till nivåer vi nog klarar av att leva med.
Att den här modellen avvisas med hänvisning till EU-överenskommelser blir närmast löjeväckande. I det allvarliga läge vi befinner oss i måste det väl nu, om någon gång, vara rätt att våga utmana EU och den överenskommelsen? Situationen visar ju att marknaden inte fungerar, eller rättare sagt, fungerar utmärkt, men inte till människors fromma.
Hänvisningen till EU blir ju också konstig när det visar sig att flera länder i EU faktiskt genomfört inhemsk prissättning på ungefär det sätt som modellen förespråkar. Hur går det till, frågar sig en oinvigd i mängden.
En annan modell är Norges, där staten tar halva kostnaden av det som överstiger 70 öre/kWh. En modell som bl.a. energiministern framförde som ett alternativ att titta på i valrörelsen, men valde bort till förmån för Högprisstödet.
En annan tämligen snabb åtgärd för att hjälpa hushåll och företag, skulle ju vara att under en begränsad tid, säg vintermånaderna, införa ett moratorium för elskatt och moms. Detta har avvisats av statsministern, som annars är en ivrare för sänkta skatter. De här tre åtgärderna är som jag ser det, fullt möjliga förslag. De är begripliga, redan prövade, och borde gå att genomföra utan en alltför lång beredning, om bara viljan finns. Dessa tider kräver samma beslutsamhet och enighet som Riksdagen visade under pandemin!
Ett argument för att sitta still i båten, inte införa stöd av olika slag, är att det kommer driva på inflationen, vilket ingen önskar. Full respekt för det, men i veckan fick vi nya oroande inflationssiffror, där just höga elpriser angavs som en bidragande orsak. Kan det vara så att åtgärder som skulle leda till sänkta priser i konsumentledet faktiskt kan få motsatt effekt på inflationen?
Stöd av olika slag hävdar man, motverkar att vi sparar på vår elförbrukning. Jag vågar göra en utfästelse; Vi har förstått allvaret. Medborgare och företag kommer fortsätta att söka sätt att spara el!
Avslutningsvis, en uppmaning till statsministern; Inse hur allvarlig den ekonomiska situationen för hushåll och företag faktiskt är. Kalla samman riksdagens partier till partiövergripande diskussioner innan julledigheten, med målet att komma överens om kraftfulla, långsiktiga åtgärder som genomförs så snabbt det bara går så att vi ser sänkta elpriser i konsumentledet!
Agera kraftfullt nu, innan det är för sent!
Tommy Fogelberg
Tallgatan 4
619 35 TROSA
070-768 06 78
tommy.fogelberg@telia.com
