Jag läser i Eskilstuna-Kuriren om turerna kring regiondirektören Cristine Dahlbom Nygren och hennes “fallskärmsavtal”. Hon får 2,5 miljoner kronor utan att jobba, vilket motsvarar 24 månadslöner. Därutöver erbjuds hon “valfritt coachstöd till en kostnad av 50 000 kronor” till hjälp att söka nytt jobb.
Det här är inget nytt under solen. Vi ser det med jämna mellanrum, människor som seglar fram genom livet på en räkmacka. Och det vi ser är förmodligen bara toppen på isberget.
Riktmärket har satts inom det privata näringslivet där direktörer som hamnar “i kylan” när de ertappas med fingrarna i syltburken. De får “fallskärmar” i storleksordningen flera tiotals miljoner. Varför kallas det “fallskärmsavtal”? I en fallskärm dalar man sakta neråt för att slutligen hamna med fötterna på jorden.
Jag vill snarare kalla det raketavtal
när de som får sparken stiger mot ännu högre ekonomiska höjder.
Värt att notera är också det enorma inkomstgapet. En direktör i de stora bolagen tjänar 54 gånger mera är en industriarbetare.
Klyftorna mellan fattiga och rika i Sverige ökar i en rasande fart.
Vi ser hur denna välvilja
mot dem som lever i gräddfilen sprider sig som en farsot i samhället. Nu förekommer det allt oftare inom stat, landsting och kommuner, fackliga organisationer med mera. De som redan har det bra och tjänar mest ska därutöver få en massa extraförmåner när de hamnar i blåsväder och får sparken.
Skiten kommer uppifrån och rinner neråt så att även andra som befinner sig lägre ner i hierarkierna tycker sig ha rätt att sno för sig av det de kommer över.
Hur många så kallade vanliga människor får 24 månadslöner och 2,5 miljoner när de mister jobbet? Hur många får en personlig jobbcoach värd 50 000 när de söker jobb?
Jag brukar se optimistiskt på framtiden. Men det blir allt svårare. Jag ser hur girigheten och egoismen sprider sig. Antalet miljonärer och miljardärer ökar i samma takt som antalet fattiga, utslagna och hemlösa människor. Och det är en stor skam att ett av världens rikaste länder
har fattigpensionärer
.
Jag kommer osökt att tänka på FN-deklarationen om mänskliga rättigheter som börjar så storstilat med artikel 1. Alla människor är födda fria och lika i värde och rättigheter…
Artikel 2. Var och en är berättigad till alla de rättigheter och friheter som uttalas i denna förklaring utan åtskillnad av något slag, såsom på grund av ras, hudfärg, kön, språk, religion, politisk eller annan uppfattning, nationellt eller socialt ursprung, egendom, börd eller ställning i övrigt…
Eller för att citera Per Albin Hanssons Folkhemstal: Det goda hemmet känner icke till några priviligierade eller tillbakasatta, inga kelgrisar och inga styvbarn…Där försöker ingen skaffa sig fördel på andras bekostnad
Rolf Waltersson
