Vi bevittnar nu något i sanning skrämmande. Genom systematisk och massiv terror har 24 000 människor avlivats. Två tredjedelar av dem är kvinnor och barn. Och reaktionerna från många makthavare skrämmer.
USA:s politiska ledning kommenterar mekaniskt den pågående utdragna pogromen med tal om “Israels rätt till försvar”, och i FN:s säkerhetsråd förhindrar man genom sin vetorätt antagandet av en resolution med uppmaning till eldupphör.
Inte heller västeuropeiska politiska makthavare har fördömt terrorn. I Tyskland har den palestinska flaggan förbjudits.
Medierna är klädsamt lågmälda. Det gäller även de svenska, och det gäller även public service. I Sveriges Radio kan en så kallad “expert” apropå den av Sydafrika initierade rättsprocessen i Haag få lägga ut texten om att israelerna ju minsann själva utreder eventuella egna “övertramp”! Detta får han säga utan att ifrågasättas och utan någon som helst kritisk kommentar från den intervjuande journalisten!
Eventuella övertramp?! 24 000 döda!
Jag undrar vad alla barn som tar del av massmedierna och politikernas oempatiska förhållningssätt tänker. Hur uppfattar de vuxenvärldens reaktion? Tusentals barn lemlästas, förblöder och krossas till döds genom monotona terrorbombningar utan slut – och vuxna människor kan inte ens förmå sig till att säga eldupphör.
Barn är inte besatta av koloniala attityder och eurocentristisk cynism. De ser att barn i ett annat land massakreras, och det väcker förtvivlan hos dem.
Också många vuxna känner förtvivlan. Och i många fall kanske även genuin förvåning över makthavares, etablerade kommentatorers och rapportörers kyla. Det som nu händer i Gaza har avslöjat sådant om vårt samhälle som för många kanske varit fördolt. Och åsynen är inte vacker.
eFOLKET-läsare
i Eskilstuna
