Nu är det fart på analyserna och (bort)förklaringarna av valresultatet — en sån seger till och jag är förlorad

Jag sitter i bilen på väg till markan vid Strömsholm för att ta en fika, läsa tidningen och lösa korsord. Ett välsignat regn vräker ner vilket är bra, för grundvattnet behöver påfyllning. Över stora delar av Sverige ligger nivåerna “Mycket under det normala” eller “Under det normala”. Jag lyssnar på P1 där experterna avlöser varandra för att “förklara” varför valet gick som det gick.

Vid markan finns ett tälttak där man kan sitta ute och fika och lyssna till regnet som smattrar mot tältduken. Det är som ljuv musik

När jag åker hem håller man fortfarande på med dessa analyser, förklaringar och bortförklaringar.

Ett centerpartistisk kommunalråd förklarade varför C tappade så många väljare på landsbygden till SD:

Det var för att vi inte nådde ut till väljarna med våran politik”.

Tänk om det var tvärtom — väljarna flydde därför att man nåddes av centerns politik.

Ett par glesbygdsbor förklarade varför man övergett C och röstade på SD:

“För att vi vill ha en levande landsbygd”. Men det vill väl alla, även C? Sedan kanske en del har fel politik. Som när C vill slakta Arbetsförmedlingen vilket innebär det att kontoren på småorterna slås igen.

Landets högsta valdeltagande hade man i Lomma. Det förklarades med att “Folk i Lomma är upplysta och bildade”.

Om valresultatet i Lomma med M som största parti med 34,4 procent också beror på “upplysning och bildning” framgick inte. Och att SD i Lomma fick “bara” 11,7 procent… Har det också med “upplysning och bildning” att göra. Och så finns det något under 3 procent “oupplysta och obildade” Lommabor som röstade på V.

En expert menade att de starka framgången för SD till stor del beror på misstro mot de “etablerade partierna” och att SD:are i större utsträckning än andra röstar mot “etablissemanget”. Alltså att man röstar MOT de andra partierna i protest mot övriga partier. Ungefär som logiken i skämtet:

Jag röstar på SD i protest mot de dåliga öppettiderna i badhuset”.

Siffror som statsvetaren Sören Holmberg redogjorde för visar att SD-väljare i mycket stor utsträckning saknar förtroende för politikerna.

På frågorna om man har “stort” eller “mycket stort” förtroende för politiker ligger förtroendet som högst bland S- och MP-väljare. Där uppger 55 procent att de har stort eller mycket stort förtroende för politikerna.

Överlägset lägst förtroende har SD-väljarna där 27 procent anger att de har stort eller mycket stort förtroende.

Vänder man på siffrorna betyder det att 73 procent av SD-väljarna saknar förtroende för politikerna. Enligt Sören Holmberg är det en trend under de senare årtiondena att misstron mot politikerna ökar.

Vi talar ju om politikerförakt. Och politikerförakt är första steget till politikförakt. Och efter politikförakt är nästa steg att man ifrågasätter de demokratiska grundvalarna och börjar ropa efter den stark ledaren som kan rädda landet mot fienden. Och fienden kan vara “kulturmarxisterna”, “vänsterliberalerna”, invandrarna.

I stället för att göra det lätt för sig och avfärda alla SD-väljare som rasister, nazister och högerextremister, även om många är det, måste man gå till roten med det onda och fråga sig — Vad beror det på att så många, även bland övriga partier, saknar förtroende för politikerna och etablissemanget.

Man måste kunna skilja på orsak och verkan. Vad kom först — hönan eller ägget? Kan det ligga en sund skepsis i att hysa ett visst mått av misstro mot “politikerna” och etablissemanget?

Jag skriver “politikerna” inom citattecken därför att man inte kan dra alla politiker över en kam. Lika lite som kan kan dra andra (yrkes)grupper över en kam, om nu politiker ska ses som ett yrke med tanke på att 95 procent av alla förtroendevalda är fritidspolitiker.

Bara för att pastor Jansson druckit sig berusad på nattvardsvinet betyder inte det all alla pastorer gör det.

Och ska jag vara riktigt ärlig. Efter att ha följt flertalet av debatterna och utfrågningarna är det inte utan att även en PÖP som jag kan känna ett visst mått av misstroende. Ett misstroende som både politiker, media och utfrågare får ta till sig av.

PÖP = Politiskt överintresserad person.

PS. Enligt SVT:s stora vallokalsundersökning… bytte åtta procent av de socialdemokratiska väljarna till SD — något som fick stor betydelse:

“Eftersom S är det största partiet handlar det om tusentals väljare, vilket blir en stor vinst för SD i antal personer”, säger Sören Holmberg, statsvetare och professor emeritus vid Göteborgs universitet.

Lästips:

Rolf Waltersson

You May Also Like