Aleksandr Solzjenitsyns Gulag-arkipelagen uppfattades som en unikt dokumentation av terrorn i Sovjet när det publicerades i väst på 1970-talet, och blev snart den huvudsakliga källan för andra forskare. Men nu ifrågasätts sanningen i Solzjenitsyns skildringar i antologin Boken som lurade världen.
En bok som ifrågasätter Stalins ökända fångläger Gulag!? Nej, det handlar inte om någon stalinistisk motsvarighet till förintelseförnekelse, det är viktigt att reda ut den saken med en gång. Ingen av författarna som medverkar i antologin Boken som lurade världen ifrågasätter att Gulag fanns eller att Stalin var en diktator och massmördare. Däremot hårdgranskas nobelpristagaren Aleksandr Solzjenitsyns skildring av livet i lägren.
Bland kritikerna märks den sovjetiske anti-stalinisten och historikern Roy Medvedev, liksom trotskisten Varlam Sjalamov, själv författare som satt över 20 år i Gulag.
Solzjenitsyns trilogi Gulag-arkipelagen publicerades först i Frankrike 1973 efter att ha smugglats ut från Sovjetunionen och kom att få en stark påverkan på omvärldens uppfattning om den sovjetiska repressionen, terrorn och fånglägren. Den utgavs för att vara en sammanställning av dokument och sanna vittnesmål – inte minst författarens egna – och blev snart den huvudsakliga källan för andra forskare i brist på annat tillgängligt arkivmaterial, trots att väldigt lite i boken bygger på fakta. Solzjenitsyn drar till exempel fram fantasisiffran 66-110 miljoner när han ska uppskatta hur många som mördades av den sovjetiska regimen. Inte ens den kontroversiella Kommunismens svarta bok från 1997 påstår att det skulle röra sig om mer än 20 miljoner döda i Sovjetunionen, inklusive till följd av svältkatastrofer och inbördeskrig.
Men det handlar inte bara om att Solzjenitsyn överdriver. På flera punkter “underdriver” han också, vilket påpekas av Gulag-överlevaren Varlam Sjalamov. Solzjenitsyn satt “bara” 8 år i fängelse, och eftersom han var högutbildad tillbringade han den mesta tiden på lättare anstalter för vetenskaplig forskning. Han hade ingen egen erfarenhet av hur det var att arbeta i minusgrader i sibiriska gruvor med svältransoner och undermåligt boende i trånga baracker. Och det märks i hans böcker, menar Sjalamov, som själv satt över 20 år i det värsta Gulag-lägret Kolyma och kan berätta att det var betydligt värre än i Solzjenitsyns vildaste fantasier. Även andra Gulag-fångar berättar hur Solzjenitsyn har tagit deras vittnesmål och förvrängt dem till oigenkännlighet. Solzjenitsyn själv visar dessutom förakt för andra politiska fångar, som trotskisterna, vilka han idiotförklarar eftersom de fortsätter att tro på socialismen även i lägren.
Solzjenitsyn framstår som en obehaglig karriärist som svek och körde över andra, inklusive sin redaktör Aleksander Tvardovskij som tog oerhörda risker när han publicerade Solzjenitsyn första roman om Gulag, En dag i Ivan Denisovitjs liv 1962. Solzjenitsyn var inte intresserad av att hålla sig till sanningen, utan skrev ren kalla-kriget-propaganda för att få genomslag i Väst.
Men det är inte bara i Väst som Gulag-arkipelagen legat till grund för uppfattningen om Sovjetunionen. När Aleksandr Solzjenitsyn dog 2008 beslutade Vladimir Putin, som då var Rysslands premiärminister, att delar av Gulag-Arkipelagen skulle bli obligatoriskt läsning för ryska skolbarn. Solzjenitsyns antikommunism, religiösa ortodoxi och vurm för den gamla tsartiden passar alldeles utmärkt i det nationalistiska statsbygge som Putin ägnar sig åt.
Per Leander
Boken som lurade världen
av Valerij Jesipov m.fl.
övers. Stefan Lindgren
Karneval förlag 2020
Recensionen tidigare (24/11 2020) publicerad i tidningen Internationalen.
