Ljudstyrka mäts i decibel (dB). Det finns regler för hur mycket det får låta i olika sammanhang. I bostäder. På arbetsplatser. Under musikkonserter. Och så vidare.
Buller kan också beskrivas som “icke önskat ljud”.
En del njuter när det låter högt som fan under hårdrockskonserten, men blir väldigt störda av en droppande vattenkran när det är sovdags.
Som sagt, man kan mäta den objektiva ljudstyrkan i decibel. Så här mycket låter det! Så här många decibel är det! Men det subjektiva ljudet man upplever är högst individuellt.
Jag har noterat att det under senare tid blivit allt vanligare med pålagda “bakgrundsljud” av olika slag. Det är i TV och radio. Det kan vara i butiker, varuhus och hissar, på restauranger och krogar.
Ibland är det musik, låg musik, men även hög musik. Men i framför allt TV och radio är det andra ljudeffekter. Det pinglar och ringer, det rasslar, det tjuter och dunkar och prasslar. Avsikten är förmodligen att det ska “höja effekten” på programmet, att det ska uppfattas som mer spännande och “häftigare”.
Hasse och Tage hade detta uppe i en revy för många år sedan då de sjöng om “Fläska på med musik”. Överallt, i bussar i hissar, tvingas man höra “Manhattan Transfer”. Att det aldrig får vara tyst nånstans.
För många år sedan tittade jag på konsumentprogrammet Plus på SVT. Man testade mobiltelefoner. Bland annat hur stryktåliga olika telefoner är. Under hela programmet hade man lagt på en massa störande bakgrundsljud som gjorde att det var stört omöjligt att höra vad som sades.
Vän av ordning kan då säga att man kan sätta på Text-TV. Visst. Men alla program är inte textade. Att läsa en textremsa innebär också att man går miste om en del av det som visas i rutan. Och när det är program på radio så är det inte lika lätt att sätta på någon textremsa.
Hur som helst, jag skrev ett irriterat mejl till SVT och Plus-redaktionen där jag frågade varför de hade pålagda störande ljudeffekter. Något svar fick jag aldrig.
Till saken hör att jag dessutom har tinnitus, eller öronsus som det kallades tidigare. Det innebär att jag har ett tjutande ljud i örat/huvudet 24 timmar om dygnet. Tinnitus kommer av latinska “tinere” som betyder “att ringa”.
Detta är jag inte ensam om. Ungefär 17 procent av befolkningen har tinnitus i olika svår grad. Man räknar med att minst 100 000 har så svår tinnitus att det allvarligt påverkar det dagliga livet.
När man dygnet runt har ett tjutande ljud, blir det naturligtvis ännu svårare att uppfatta vad som sägs, i till exempel TV och radio, när man lägger på bakgrundsljud som kanske går “ton i ton” med det “bakgrundsljud” man redan har så att säga inbyggt i örat/huvudet.
Jag har till och med sett intressanta och fina naturprogram på TV. Där finns naturliga ljud med fågelsång, forsande vatten, surrande insekter, suset i trädkronorna, apor som skriker och skränar. Helt fantastiska och naturliga “bakgrundsljud”. Sedan förstör man alltihopa genom att lägga på hög bakgrundsmusik.
För några dagar sedan var det en dam som ringde in till “Ring P1” som går på Sveriges Radio. Hon var irriterad över alla dessa “effektljud” som läggs på i olika program. Ljud som “talar om” att nu är det spännande, nu är det dramatiskt. Hon hade inga hörselproblem, hon vara bara irriterad över att som TV-tittare behöva “bli styrd”. “Varför får jag inte själv bestämma när jag ska tycka att det är spännande?”
Ungefär som pålagda skrattsalvor under olika humorprogram. Är det inte mera humor än att man måste lägga på förinspelade skrattsalvor för att påpeka för publiken att “nu är det roligt”.
Nu närmar vi oss julen med stormsteg. Då ska det “shoppas loss” för en massa miljarder. För att vi riktigt ska trivas och njuta i butikerna och de stora varuhusen, kommer vi att mötas av “White Christmas”, “Bjällerklang”, “Hej tomtegubbar”, “Nu är det jul igen” och “Räven överraskar grisen”.
Stackars personalen som måste stå ut med denna ljudterror hela tiden.
Eftersom jag alltid illustrerar mina inlägg här på eFOLKET med en eller flera bilder, helst egenhändigt tagna bilder, har jag funderat på hur man kan illustrera tystnad på bild.
Det får bli två bilder.
Till den ena har jag skrivit en liten dikt:
“Visst kan träden i skogen höra.
Varför har de annars ett öra?
De hör när ett sus genom skogen går.
Då vet de att snart är det åter vår”
Rolf Waltersson
