Ibland faller jag för frestelsen att leka språkpolis. Jag raljerar över folk som inte kan skilja mellan “var” och “vart”, “han” och “honom” och så vidare. För att inte tala om alla bedrövliga sär skrivningar som ibland blir humoristiska i all sin dumhet. Likaså ordet “situationstecken” som används flitigt, även av folk som har språket som yrke. Jag läser:
“Citattecken är den mest korrekta termen, men även citationstecken används ibland. Dessa två termer har samma betydelse, men ‘citattecken’ är mer allmänt acceptabelt och används ofta”.
Citattecken, eller citationstecken, används när man citerar, återger, vad någon sagt eller skrivit.
När jag gick i Högre allmänna läroverket i Eskilstuna hade vi en svensklärare (svenskalärare är också acceptabelt) som inpräntade i oss att det heter “ju” och “desto”. Till exempel “Ju förr desto bättre.”
Men det är vanligt att folk säger “ju” och “ju”. “Ju förr ju bättre.”
Redan i slutet av 1700-talet skrev diktaren Johan Henrik Kellgren “Ju simplare, ju enklare.”
Det anses numera som acceptabelt, även om “ju förr desto bättre” låter mer bildat i ögon och öron på en självgod språkpolis som har studerat vid Högre allmänna läroverket.
Nu har jag, som rubriken antyder, fallit på eget grepp och gjort ett magplask inför öppen ridå. Jag har skrivit “desto” och “ju” i en artikel här i eFOLKET. Trots att jag alltid läser igenom mina texter långsamt och noga för att upptäcka eventuella stavfel och språkgrodor, så slinker felen igenom.
Man vet vad man har tänkt skriva. Därför upptäcker man inte när man skrivit det man inte tänkt.
Det var i mitt inlägg 4 september “Eskilstuna: Den kommunala demokratin – färre nämndledamöter urholkar demokratin” som jag skrev:
“Men faktum är att desto färre platser det är i kommunfullmäktige och i nämnderna, ju svårare för småpartier…” (se bifogad bild)
Det är bara att krypa till korset, göra en pudel, och inse att även en språkpolis kan ha fel.
Undrar förresten hur många som läste artikeln noterade att jag skrivit “desto” och “ju” i ställer för “ju” och “desto.”
På tal om att skriva och läsa – dagens avsnitt (5 september) av “Förmiddag med” i Sveriges Radio, P1, handlar just om läskunnighet och läsförståelse. Bland annat att läskunnigheten och läsförståelsen har minskat under senare år. Och att det är skillnad mellan att kunna läsa en text rent mekaniskt och att förstå innebörden av texten.
Dagens programledare var Louise Epstein. Det var intressant. Gå gärna in och lyssna.
Rubriken till dagens avsnitt; “Gustav Vasas dröm om läsande svenskar.” Så här beskriver man programmet:
“En allt större del av svenska ungdomar har dålig läsförståelse. Finns det något vi kan lära av Gustav Vasa? Han var nämligen, likt dagens ledare, upprörd över sitt obildade folk.”
Även Pisa-undersökningarna visar att läskunnigheten, och därmed läsförståelsen, är på väg ner.
Rolf Waltersson
Lästips:
- Förmiddag med – Sveriges Radio, P1. 5 september 2024
- Det rasar en språkstrid – ska “de” och “dem” bytas mot “dom”, som uttalas “dåmm”? – eFOLKET, 26 mars 2023
- Klämd mellan moralkakorna – eFOLKET, 27 november 2019
