Lördagen den 10 oktober ordnade Svensk-Kubanska föreningen i Uppsala ett möte tillsammans med Salvadoranska föreningen AMOAR och ABF. Mötet var “corona-anpassat” när det gäller sittningen i lokalen liksom när det gäller antalet närvarande som precis underskred femtio.
Efter fin inledande musik av Hernan och Alejandra talade Kajsa Ekis Ekman på temat “Latinamerika och den nya erans statskupper”. Här är ett referat av hennes anförande:
Ekman jämförde utvecklingen i Europa och Latinamerika och menade att en speciell sak varit att när “socialismen gick ner” i Europa på 1990- och 2000-talet så gick den istället upp i Latinamerika. Chavez kom till makten i Venezuela 1999, Lula i Brasilien 2003, Morales i Bolivia 2005, Correa i Ecuador 2007 och Mujica i Uruguay 2010.
– De flesta länder var vänster.
Det här var en utveckling som inte bara innebar förändringar till det bättre för folkflertalet inom länderna utan också ledde till progressiva projekt mellan länderna. Även om de olika vänsterregimerna i Latinamerika hade väsentligt olika politiska inriktningar så hade de ändå en bra ömsesidig inverkan på och samverkan mellan varandra. Ekman nämnde sådant som ALBA, Unasur, Petrocaribe och Telesur. Dessutom har man löst interna konflikter mellan sig utan att blanda in USA. I sammanhanget sa hon också att det är tack vare Venezuela som Kuba har internet genom tjocka kablar under havet, trots att USA gjort allt för att Kuba inte ska kunna ha ett fungerande internet. Något som falskeligen framställs i Sverige som att Kuba inte haft det för att det är en diktatur.
Under denna period med vänster-regeringar minskades fattigdomen och många människor fick ett bättre liv. Det hölls också ett flertal folkomröstningar där man röstade bort gamla koloniala konstitutioner och till exempel skrev in ursprungsfolkens rättigheter.
Ekman menade att en intressant och speciell sak med Latinamerika är att politiken är lättare att förstå där än i många andra delar av världen. Klassmotsättningarna är så tydliga. Det finns en tydlig vit överklass lierad med USA å ena sidan och på den andra sidan står folket. Som Ekman uttryckte det:
– Ser man en demonstration med bara vita välklädda människor då vet man att det är en högerdemonstration.
I den latinamerikanska vänstervågen förenades en mängd olika folkliga rörelser. Nya former av (eller sätt att se på?) demokrati och olika typer av råd utvecklades. Ett exempel var Morales stil att åka ut i landet och sitta och lyssna till folk hela dagen, innan han själv talade. Ekman jämförde med när svenska politiker åker ut till svenska förorter för att snabbt visa upp sig inför kameror.
Naturligtvis ogillades de folkliga framgångarna av USA och de härskande klasserna. Med alla medel från direkta statskupper till sanktioner och understöd till de reaktionära krafterna har USA också lyckats rulla tillbaka utvecklingen och få bort vänstern från makten. “Nu är bara Venezuela och Kuba kvar”. Ekman nämnde statskuppen i Bolivia där ett flertal internationella undersökningar visat att det inte alls förekom något valfusk när Morales vann den senaste gången. Men såväl Sveriges utrikesminister Linde som alla partier utom Vänsterpartiet svalde USA:s version. På en fråga från Vänsterpartiet i riksdagen svarade utrikesminister Linde att det inte var någon statskupp eftersom “polis och militär (bara) rekommenderat president Morales att avgå”.
Det är nu “den gamla fascistanstrukna högern” som tagit över. Bolsonaro-regimen är här ett tydligt exempel. Ekman påpekade att det visst fanns problem till exempel med korruption i Brasilien under Lula. Men samtidigt lyftes 40 miljoner människor ur fattigdomen.
En sak som Ekman tyckte att vänstern borde fundera över är att de vänsterregeringar som följde “den liberala demokratin” och inte avsatte militärchefer eller högerdomstolar har förlorat makten. Kuba och Venezuela är undantagen här.
Ekman betonade att det finns många problem i Venezuela: “man kan kritisera Venezuela för mycket”, även om hon tyckte det var svårt att veta vilka problem som orsakats av USA:s sanktioner och vilka som orsakats av den egna politiken. Men regeringen är – trots vad som sägs – demokratiskt vald. Och sanktionerna slår mycket hårt. Till exempel gör det att man inte kan handla mediciner och till och med blivit av med sådana beställningar som de redan betalt. Ett annat exempel är att den legala regeringen inte kommer åt det guld som staten har i Bank of England.
När Ekman var i Venezuela för ett och ett halvt år sedan var hennes intryck att de flesta fattiga stödde Maduro trots stor kritik. Bland de problem som Ekman nämnde var att man inte lyckats ställa om ekonomin samt korruptionen. Eftersom det varit viktigt att ha ett stöd inom militären med tanke på vad som hänt i de andra länderna har också delar av militären fått fördelar som att styra över områden som de inte begriper. Det har bidragit till korruption och dålig styrning av företag.
Ekman nämnde det misslyckade försöket till resning utifrån i Venezuela som gick under namnet “Operation Gideon”. Kunde verkligen en så tafflig kupp ledas av USA? Ja, det har visat sig att de som deltog i den misslyckade invasionen har tydliga kopplingar till Trump-regimen som dessutom inte vill göra om den typen av stora invasioner som Irakkriget var ett exempel på.
Ekman menade också att den av USA stödde kuppmakaren Guaidó nu förlorat förtroendet även inom Venezuelas högermedier.
Ekman nämnde utan att gå in på dem djupare även andra händelser, som statskupperna i Honduras 2009 och i Paraguay 2012 samt de anmärkningsvärda omsvängningarna hos Correas efterträdare Lenin Moreno i Ecuador som “bytte ansikte totalt” efter att valts eller hos Uruguays förre utrikesminister Luis Almagro som nu är ledare för OAS. Hon nämnde också tillkomsten av en vänsterregering i Mexiko genom valet av AMLO 2018. Men på en direkt fråga från publiken efter frågestunden ville hon däremot inte kommentera utvecklingen i Nicaragua.
Avslutningsvis menade Ekman att det är oroande hur vi i Sverige ser på den här reaktionära utvecklingen i Latinamerika. I Venezuela är det eliten som äger medierna. Och dessa medier är helt dominerande. Det är dessa mediers “sanning” som kommer som nyheter till Sverige, aldrig nyheter från Telesur. Hon jämförde med de enorma protesterna innan Irakkriget 2003.
– Idag har de anti-imperialistiska krafterna tystnat i Sverige även på vänstersidan. Om vi haft en stark solidaritetsrörelse så skulle inte kuppregimen i Bolivia ha suttit kvar som nu, menade Ekman.
Anders Fraurud
