“Allting går att sälja med mördande reklam. Kom och köp konserverad gröt”, sjöng Ulf Peder Olrog på 1940-talet i slagdängan Konserverad gröt. Det var under kriget då listiga fabrikörer tjänade pengar på surrogatmat av olika slag.
Jag har ju under en tid skrivit mycket här i eFOLKET om spelbolag, spelreklam och hur lätt det är att hamna i spelmissbruk. Ett missbruk som i sin yttersta förlängning leder till spelberoende och i värsta fall till självmord.
Men jag funderar också över det här med alkohol- och tobaksreklam. Alkohol, tobak och spel om pengar är sånt som för många leder till beroende som man inte kan kontrollera och som det är svårt att ta sig ur.
Nu har också spelmissbruk jämställts med alkoholmissbruk och klassas som en sjukdom, precis som alkoholism. Kommuner och landsting (regioner), är nu skyldiga att erbjuda hjälp till spelmissbrukare.
För ett par dagar sedan läste jag ett inlägg på Facebook av Stig Henriksson, tidigare framgångsrikt kommunalråd i Fagersta och riksdagsledamot för Vänsterpartiet. Han hade läst Dagens Nyheter och börjat grubbla över den rika förekomsten av alkoholreklam:
“Jag räknar till sammanlagt 8 helsidor (av totalt 36 i nyhetsdelen). Givet att jag tolkar annonsprislistan rätt så kostar dessa annonser sammanlagt 2,6 miljoner. Och detta på bara en enda dag”, skriver Stig Henriksson.
Själv har jag en längre tid noterat den rika förekomsten av alkoholreklam i Aftonbladet. Måndag till onsdag är det inte så vanligt med alkoholreklam. Men när helgen närmar sig blir det tätt som i ett sillstim med alkoholreklam. I fredags räknade jag till 13 olika reklaminslag för alkohol. De var halvsida, eller ännu större.
I början av 1970-talet blev det förbjudet med alkoholreklam i Sverige. Den lagen luckrades upp 2003 då det blev tillåtet med alkoholreklam för produkter som innehåller max 15 procent alkohol. Många befarar att denna uppluckring av lagen är ett steg i att avskaffa monopolsystemet för alkoholförsäljning.
På samma sätt som “kändisar” av olika slag viker ut sig som “ambassadörer” för spelbolag, ser vi nu “kändisar” som viker ut sig med “egna” vinmärken. Tanken är väl att man ska inbilla sig att när “kändisar” vi gillar bjuder på eget vin, då är det säkert ett bra vin värt att lägga sina surt förvärvade slantar på.
Listan på dessa “vinkändisar” kan göras lång. Några ur högen:
- TV-kocken Per Morberg
- Plura Jonsson
- fotbollstränaren Sven-Göran “Svennis” Eriksson
- Ronnie Hellström fotbollsmålvakt
- Leif GW Persson
- Jill Johnson sångerska
- mys- och pysselfarbrorn Ernst Kirchsteiger
- Carolina Grynning glamourmodell, bloggare och dokusåpadeltagare
- rapparen Petter
- Per Gessle
- “Mat-Tina” Nordström
- Pernilla Wahlgren, som även gör spelreklam
- Charlotte Perrelli
- Lasse Stefanz
- Laila Bagge som jag inte vet vad hon är känd för
- Amelia Adamo
- Hollywood-frun Maria Montazami
- Edward Blom
Det finns säkert många fler.
För att betona hur viktigt det är med dessa kändisar och deras “kändisviner” har både Aftonbladet och Expressen titt som tätt listor där man rankar vilka “kändisviner” som är bäst. Som i så många andra sammanhang lever större delen av “den fria pressen” i symbios med i stort sett vem och vad som helst.
Tobaksreklam
Tobaksreklam är egentligen förbjudet i Sverige och i många andra länder inom den “rikare” världen.
Trots detta förbud skriver A Non Smoking Generation 29 januari 2019 under rubriken “Dold tobaksreklam för miljoner”:
“Under första halvåret 2018 publicerades positiva artiklar om tobak i svensk media till ett annonsvärde som motsvarar 14,8 miljoner. En stor del handlar om ekonomiska vinster för aktieägare i tobaksbolag och vuxnas rätt att bruka tobak. Samtidigt är dold tobaksreklam ett vanligt inslag i barns och ungas vardag via sociala medier. Detta visar en ny undersökning som genomförts av Meltwater på uppdrag av A Non Smoking Generation.”
Samtidigt som rökningen minskar i Sverige och många andra länder inom den rikare världen, riktar sig tobaksbolagen mot fattiga människor i fattigare länder. Man gör det genom en massiv och aggressiv reklam som driver på nyrekryteringen av rökare, särskilt bland unga.
Ett exempel är att man säljer cigaretter styckvis inom “låginkomstländer”, något som nästan inte förekommer alls inom “höginkomstländer” rapporterar Världshälsoorganisationen WHO.
WHO konstaterar att tobaksannonser är 81 gånger vanligare i fattiga länder som Indien, Pakistan och Zimbabwe jämfört med höginkomstländer som Kanada.
Tobaksbolagen riktar nu in sig på att öka försäljningen i Sydamerika, Asien, Östeuropa och Afrika.
Att rökningen är jämförelsevis låg i Sverige och dessutom minskar beror på många faktorer. Dels har rökförbud på alltfler platser gjort det “besvärligare” för rökare. Även en medveten politik med skatt på tobak har hållit nere rökningen. Just nu är skatten per cigarett 1,60 vilket gör 32 kronor i skatt för ett vanligt cigarettpaket. Och naturligtvis information om rökningens skadeverkningar på hälsan.
Tidigare gav EU bidrag till tobaksodlare i EU-länder. År 2006 uppgick EU-bidraget till omkring 9 miljarder kronor. Hur det ser ut nu har jag inte lyckat få någon entydig information om. I en skrivelse från Jordbruksverket 2017 står det:
“Det finns inte något budgetfinansierat EU-stöd till tobaksodling. Däremot kan tobaksodlare få del av det allmänna gårdsstödet av olika slag till landsbygdsutveckling. Dessutom gynnas producenter av att EU tar ut tullar på importerad råtobak från en del länder.”
Detta tolkar jag som att det fortfarande betalas/kan betalas ut EU-bidrag till tobaksodling.
“Tobakspolitiken är motsägelsefull. Både tobaksodlare och antirökkampanjer får pengar av unionen”, säger Katerina Batzeli, socialdemokratisk EU-parlamentariker från Grekland.
Jag ogillar reklam. Ofta är reklam varken upplysande eller upplyftande. Dessutom kostar reklamen väldigt mycket. Minst 100 miljarder per år i Sverige. Lite varierande beroende på hur man räknar.
Töntig och förljugen reklam för hårschampo, tandkräm och liknande tar i alla fall inte död på folk.
Men reklam för alkohol, tobak och gambling står i en klass för sig. Det handlar om människors ekonomi och hälsa. Ytterst om liv och död.
Rolf Waltersson
