“Mother” Mary Jones, som kom att ägna sitt liv åt facklig aktivism. Hon var född på Irland 1830. Enligt åklagaren i West Virginia USA var Mary Harris Jones, år 1902, den farligaste kvinnan i Amerika.
Under Mary Harris Jones livstid förvandlades det agrara USA till världens ledande industrination. Från 1880 ägnade hon sig helt åt arbetarrörelsen och började resa runt i USA för att bilda fackföreningar, värva medlemmar till facket och organisera kampanjer som stöd för arbetarna.
När Mary var två år gammal fängslades hennes farfar för upprorisk verksamhet och hängdes. Hon bevittnade hur soldater slog sönder hennes barndomshem på jakt efter fadern Richard Harris. Fadern lyckades fly till Toronto i Kanada, och när Mary var elva år gammal följde resten av familjen efter.
Hon arbetade som lärare i Chicago och senare i Memphis, Tennessee, och gifte sig med den facklige aktivisten George Jones 1860.
Under Mary Harris Jones livstid förvandlades det agrara USA till världens ledande industrination. Det skedde inte utan motsättningar mellan arbete och kapital. Hänsynslösa män gjorde sig, ofta med statligt stöd, enormt rika genom affärer, mutor, expropriering, monopol- och trustbildning.
Enligt historikern Howard Zinn byggdes den första transnationella järnvägen “med blod, svett, politik och stöld”. På samma sätt var det med gruvorna och textilindustrin.
“Mother” Mary Jones, som kom att ägna sitt liv åt facklig aktivism, berättar att hon frågade en man som satt i fängelse hur han hamnat där. Mannen svarade att han stulit ett par skor. Hon kommenterade beskt: “Hade du stulit en järnväg kunde du ha blivit senator”.
I sina memoarer, som “Mother” Jones skrev när hon var 94 år gammal, (hon blev 100) beskriver hon förhållandena i Pennsylvania 1903:
“75 000 textilarbetare strejkade varav 10 000 barn. De strejkade för högre lön och kortare arbetstid. Varje dag kom små barn till fackets huvudkontor, några med stympade armar, några som blivit av med en tumme, några med fingrarna jäms med knogarna. Det var krokiga små varelser, magra med böjda ryggar. Många var inte ens tio år fyllda, trots att lagen förbjöd barn att arbeta före 12 års ålder. Lagen tillämpades dåligt och mödrarna ljög ofta om sina barns ålder. I ett enda kvarter i Kensington uppgav 14 kvinnor, mödrar till 22 barn under tolv år, att de hade att välja mellan svält och mened. Barnens pappor hade dödats eller lemlästats i gruvorna.”
De fackliga organisationerna i USA var vid den tiden ofta rena yrkesförbund som slogs för att höja lönerna för de egna medlemmarna eller så var de öppna endast för vita. De olika invandrargrupperna konkurrerade om jobben. I Rock Springs, Wyoming, attackerade vita sommaren 1885 femhundra kinesiska gruvarbetare och högg ner 28 av dem med berått mod. Konkurrens mellan facken och invandrargrupper utnyttjades givetvis av arbetsgivarna.
På vissa orter var arbetsgivarna allenarådande. De ägde hela samhällen: arbetstillfällena, butikerna, bostäderna, sheriffen, domarna. Uppstudsiga arbetare avskedades, vräktes från sina hem, svartlistades, misshandlades och mördades. Strejkbrytare användes ständigt. De fackliga organisationerna förföljdes av arbetsgivare, senatorer, guvernörer och sheriffer.
År 1866 grundades USA:s första riksomfattande fackförening, National Labor Union, i Philadephia. Det var ett industriförbund som tog emot arbetare oavsett om de var svarta, vita, invandrare, kvinnor, män, skolade och oskolade.
Men efter några år tvingades National Labor Union ge upp sin verksamhet.
Under det förvirrade sextiotalet hade också en hemlig arbetarrorden, the Noble Order of the Knights of Labor (Den Ädla Orden Arbetets Riddare) bildats. Efter ett tiotal år slutade den att vara hemlig och blev en organisation som kämpade för att tillvarata arbetarklassens intressen genom upplysning, politisk verksamhet och kooperation. Däremot tog den avstånd från strejk. Det gjorde den även då American Federation of Labour, AFL, år 1884 krävde åttatimmars arbetsdag för sina 400 000 medlemmar från 1 maj 1886, och strejkade för att genomdriva kravet.
På ett möte på Haymarket Square i Chicago 1886 sprängde någon en bomb, polisen sköt in i folkmassan, minst tio dog och ett femtiotal skadades. Åtta demonstranter åtalades för mord på en polisman och på mycket svaga bevis dömdes sju av dem till döden. Fyra av de dömda hängdes och en tog sitt liv i fängelset. Två fick livstids fängelse. 1:a maj är sedan dess arbetarrörelsens internationella dag. Knights of Labor förlorade sin betydelse eftersom dess ledning inte ville solidarisera sig med de åtalade. Mary Jones, tillsammans med tusentals andra, lämnade organisationen.
Fackföreningsrörelsen i USA skiljer sig från den skandinaviska och europeiska genom att den inte samarbetar med något socialistiskt parti. Den har därför bara kunnat inrikta sig på rent fackliga intressen. Från 1877 fanns dock ett socialistiskt parti, “Socialist Labor Party”, och utbrytarpartiet “Socialist Party” som med sin kandidat Eugene V. Debs, i presidentvalet 1912, fick 900 000 röster eller 6 procent av de avgivna rösterna. Debs ville organisera den amerikanska fackföreningsrörelsen i industriförbund vilket motarbetades av AFL. 1905 var Debs med och startade det syndikalistiska fackförbundet “Industrial Workers of the World”, IWW, som hade sina största framgångar 1905-1920. En av medlemmarna där var svenskättlingen Joe Hill. Mother Mary engagerade sig i socialistpartiet.
Arbetsgivarna motarbetade naturligtvis fackföreningarna, i bland med ren terror. Mord på fackliga ledare var inte ovanliga. Medan strejker i t.ex. Frankrike räknade tre sårade på 100 000 strejkande visade USA två döda och 140 sårade på samma antal strejkande. Åren 1902-1904 dödades minst 198 arbetare i samband med strejker i Amerika.1
Staten, och framförallt domstolarna, stödde arbetsgivarna aktivt. Mellan 1877 och 1903 sattes federala eller delstatliga trupper in i mer än 500 fackliga konflikter. De som oftast berördes var järnvägsanställda och gruvarbetare.2
Mario Matteoni
matteoni.blogspot.com
2 D:o.
