Är att landa på månen – i dessa tider av ökande svält, dricksvattenbrist, klimathot och accelererande massutrotning av vår jords livsformer – ett framsteg för mänskligheten?
Nu har Indien lyckats med det! Att som första nation landa på månens sydpol. Eventuellt ska det finnas vatten där.
Ska dom buteljera det på plats och sända tillbaka det till de två miljarder människorna på jorden som inte har tillgång till rent vatten?
Ni kanske tycker att frågan är löjligt retorisk?
Men jag tvivlar på att de två miljarderna som saknar rent vatten tycker att frågan är retoriskt oberättigad. För bakom den retoriska frågan finns den synnerligen berättigade anklagelsen om det upprörande sätt på vilket kapitalstarka och politiskt mäktiga “eliter” prioriterar användningen av de resurser som de tillskansat till sig kontrollen över.
Inom konspirationssfären finns det en ganska vanlig föreställning om att utforskandet av månen och planeten Mars bara är en del av förberedelserna för när de privilegierade och utvalda byggt klart sina stora rymdskepp för att fly jorden. En jord som dom då lagt i aska!
Och, handen på hjärtat! Vad ska man tro idag när de rika och de mäktiga beter sig som om domedagen redan varit! “Efter oss syndafloden! Fast då inte en flod med vatten från månen. Det vattnet ska vi, planetens mest privilegierade, lägga rabarber på!” Så tycks den totalt ansvarslösa och av svår psykopati drabbade överklassen resonera.
Om syftet är att leta efter intelligent liv i universum så kan dom sluta omedelbart! Det finns intelligent liv i universum och beviset för det är att dom inte vill ha med oss att göra!
Peter Danngren,
Eskilstuna
