På många ställen i världen organiseras nu manifestationer och demonstrationer mot den turkiska arméns invasion i Rojava. Så också i Eskilstuna fredagen den 11 oktober. Runt 150 samlades på Fristadstorget för att uttrycka sin avsky mot Erdogan-regimens angrepp och sin solidaritet med Rojava.
Kurderna har ju lyckats formera ett autonomt område i norra Syrien som nu går under beteckningen Rojava. I det tragiska mörker som situationen i Syrien hamnat i utgör Rojava ett ljus av hopp.
Här har man genomfört demokratiska och sociala reformer och mest kända i omvärlden har framstegen för kvinnornas frigörelse blivit. Ett av uttrycken har varit de militära kvinnoförbanden , YPJ, som som deltagit i kampen mot IS-terroristerna.
Kurderna har hållit sej utanför det syriska inbördeskriget men ändå tvingats att militärt försvara sej. I vissa fall mot Assadregimens styrkor, ibland mot oppositionens, och framförallt mot den så kallade Islamska Staten, I.S. Det är de kurdiska styrkorna i Rojava som tagit stöten i kampen mot I.S. 11 000 män och kvinnor från YPJ, YPG och SDF har fallit i den kampen .
(YPG är namnet på det kurdiska partiet PYD:s väpnade gren. SDF är en styrka där kurder samarbetar med andra folkgrupper i norra Syrien för att försvara Rojava.)
USA har stött kurderna och SDF i denna kamp. Inte för att den US-amerikanska regimen bryr sej om kurderna utan för att även USA velat krossa I.S. USA har inte gett Rojava-styrkorna flygstöd på grund av de sociala och ekonomiska jämlikhetsreformer som genomförts, utan trots dem. Och endast temporärt.
YPG, YPJ och SDF har varit den seriösa krafter som verkligen effektivt bekämpat I.S.
IS besegrades (även om fickor av I.S.-motstånd finns kvar liksom så kallade “sovande celler”.) Det var alltså bara en tidsfråga när USA- imperialismen skulle avbryta stödet till kurderna. Och i veckan drog Trump tillbaka de US-amerikanska förband som vaktat gränsen mellan Rojava och Turkiet och gav därmed Erdogan grönt ljus för att invadera Rojava. Redan har kanske 100 000 människor fått fly gränsområdet.
På Fristadstorget fick vi höra flera kurdiska talare liksom representanter från Vänsterpartiet, Liberalerna, Socialistisk Politik (S.P.) och eFOLKET.
Paiman Hassan höll förtjänstfullt i mötet och starka tal på både kurdiska och svenska hölls av bland andra Diyar Farrat, Mamdouh Yossef, och Allan Farraj. Den sistnämnd poängterade att samhällsbygget i Rojava var inkluderande, inte bara till för kurder. Araber och andra minoriteter deltog. Muslimer och kristna står idag tillsammans mot den turkiska invasionen. Han underströk också att man i Rojava försöker bryta auktoritära mönster och bygga samhället underifrån, inte som en toppstyrd stat.
(Noterbart är också att man inte vill bryta sej loss från Syrien utan bygga en demokratisk federation, Rojava är inte en stat.)
Allan Farraj poängterade också hur viktigt det är att barnen uppfostras att inte hata utan från början bibringas förståelsen att alla har samma värde. Och naturligtvis tog han upp hur kvinnorna avancerat i Rojava.
Mötet präglades av sorg över det som nu händer men också av beslutsamhet. Kurderna har varit med om framgångar men också om så många bakslag. Det är arbetarrörelsens, vänsterns, alla röd-grönas och alla anständiga människors plikt att idag göra allt för att stödja Rojava. Uppslutningen bakaom Rojava handlar också om solidaritet med det progressiva samhällsbygge som kännetecknat denna del av Syrien.. En folklig opinion måste kräva sanktioner mot Erdogans regering. Vi måste kräva omedelbart stopp för alla leveranser av krigsmateriel.
eFOLKET kommer att fortsätta att bevaka och rapportera om skeendet och Rojavas kamp.
