Det är nu sextio år sedan mordet på den amerikanske medborgarrättskämpen Malcolm X i New York den 21 februari 1965.
Texten är ursprungligen publicerad som ett kapitel i Per Leanders bok Amerikanska mardrömmar – essäer om kultur, politik och historia (Carlsson förlag, 2022).
Journalisten och författaren Per Leander skildrar Malcolm X:s kamp och politiska utveckling. Artikeln har också publicerats i nättidningen Internationalen.
*******
Vid sidan av Martin Luther King Jr, var Malcolm X den mest framträdande ledaren för de svarta i USA under medborgarrättsrörelsen på 1960-talet. Men medan Martin Luther King hade en dröm, fokuserade Malcolm X på den mardröm som det innebar att leva som svart i Amerika vid denna tid, och kanaliserade den erfarenheten i ett brinnande hat mot den rådande rasistiska samhällsordningen.
Till skillnad från Kings pacifistiska hållning hade Malcolm X en mer militant framtoning och förkunnade att kampen för de svartas rättigheter måste föras “med alla nödvändiga medel”, inklusive våld om så behövdes, om än i första hand i självförsvar.
Egentligen hette han Malcolm Little, men började kalla sig Malcolm X när han blev politiskt aktiv. X:et symboliserade att han inte kände till sitt ursprungliga afrikanska familjenamn, som gått förlorat under slaveriets dagar. Malcolm föddes 1925 i Nebraska med en far som var baptistpräst och aktiv i den panafrikanska rörelsen som leddes av Marcus Garvey, som förespråkade att afroamerikanerna skulle organisera sina egna samhällen istället för att försöka accepteras och integreras i det vita. Till följd av faderns politiska engagemang var familjen extra utsatt för Ku Klux Klan och andra vita rasister, och familjen flyttade runt mycket för att undkomma hot och trakasserier.
Malcolms första barndomsminne var från just en sådan attack, när han var fyra år och familjens hus i Lansing, Michigan, började brinna mitt i natten. “Jag minns att jag plötsligt rycktes upp ur sängen i ett virrvarr av pistolskott, skrik, rök och flammor. Min far hade rutit åt och skjutit efter de bägge vita män som hade satt eld på huset och sprungit sin väg. Vårt hem brann ner runt oss. Vi törnade mot varandra och ramlade omkull när vi försökte ta oss ut ur det brinnande huset”, skriver Malcolm X i sin självbiografi: “Jag minns att vi stod ute i natten i våra underkläder och grät och skrek för full hals. De vita poliserna och brandmännen stod och såg på medan huset brann ner till grunden.”
När Malcolm var sex år dog hans far i vad som officiellt avfärdades som en olycka, efter att han hittats mörbultad vid ett järnvägsspår. Han förmodades ha blivit påkörd av ett tåg, men familj och vänner var säkra på att det i själva verket var ett mord utfört av rasister. Kort därefter fick mamman ett mentalt sammanbrott och Malcolm och hans sju syskon blev utspridda på olika fosterhem. Trots bra betyg hoppade Malcolm av skolan i de tidiga tonåren, efter att ha fått höra av en vit lärare att hans drömmar om att bli advokat inte var realistiska för “en nigger”.
Under en tid flyttade han sedan runt mellan storstäderna Detroit, Boston och New York där han försörjde sig som småkriminell. 1946 dömdes han till fängelse för en serie inbrott och stölder. I fängelset Charlestown började han ägna sig åt självstudier och läste allt han kunde komma över. Först ordböcker och uppslagsverk, sedan klassisk skönlitteratur från Homeros och Shakespeare till Onkel Toms stuga avHarriet Beecher Stowe, och därefter historieböcker i vilka han lärde sig om de vita européernas kolonisering av världen och slaveriets ursprung i USA, samt tonvis av böcker om religion, politik och filosofi.
“Allteftersom mitt ordförråd vidgades började jag förstå vad som stod i de böcker jag läste. Alla som har läst mycket kan föreställa sig vilken ny värld som öppnades för mig… från och med då tills jag lämnade fängelset läste jag varje ledig stund, antingen i biblioteket eller på min säng. Man kunde inte ha slitit böckerna från mig med våld”, skriver han i självbiografin. “När jag hade börjat läsa verkligt seriösa saker blev jag ursinnig varje kväll vid tiotiden när ljuset släcktes. Det tycktes alltid ske när jag var uppe i något spännande. Dessbättre fanns det alldeles utanför min dörr en korridorlampa som kastade ett svagt ljus in i mitt rum. När mina ögon hade anpassat sig till det ljuset kunde jag läsa. Så när ljuset släcktes satte jag mig på golvet och fortsatte läsningen i det skumma ljuset från korridoren.”
I fängelset konverterade han också till islam, som många svarta uppfattade som en religion som passade bättre för dem, än den kristendom som var förknippad med det vita majoritetssamhälle som de förtrycktes av. När Malcolm blev frigiven 1952 anslöt han sig till organisationen Nation of Islam, med vars ledare Elijah Muhammed han hade brevväxlat i fängelset. Nation of Islam hade egentligen väldigt lite med traditionell islam att göra, och var mer ett hopkok av Elijah Muhammeds egna idéer, som predikade en form av svart nationalism och ett omvänt raskrig mot de vita. Men organisationen förespråkade också avhållsamhet från sex, alkohol och droger (samt fläskkött), och gav ungdomar disciplin och självrespekt på ett sätt som lockade Malcolm X.
“Elijah Muhammed talade om hur de ’blåögda vita djävlarna’ hade hjärntvättat de ’så kallade negrerna’ i århundraden i den nordamerikanska vildmarken. Han sa att de svarta i Amerika till följd därav hade blivit ’intellektuellt, moraliskt och andligt döda’. Han sa att den svarta människan var den ursprungliga människan och att han hade kidnappats från sitt hemland och berövats sitt språk, sin kultur, sin familjestruktur, sitt familjenamn så att den svarte mannen i Amerika inte ens visste vem han var. Han sa att hans förkunnelse skulle lyfta de svarta från botten av den vita mannens samhälle och placera dem där de hade börjat, på civilisationens topp.” Så sammanfattar Malcolm X budskapet när han första gången hörde Elijah Muhammed tala i Chicago.
Malcolm X, som också visade sig vara en karismatisk talare, blev snart Elijah Muhammeds högra hand och andreman i Nation of Islam. Han fick i uppdrag att etablera nya lokalavdelningar av organisationen i bland annat Boston, Philadelphia och Atlanta. 1954 blev Malcolm utsedd till ledare för templet i den svarta stadsdelen Harlem på norra Manhattan i New York, som han lyckades förvandla från en liten avdelning till en av de största i USA. Överlag skulle Malcolm X få Nation of Islam att växa från ett par hundra medlemmar till tiotusentals organiserade svarta muslimer i början av sextiotalet. 1958 gifte han sig med Betty Shabazz, som också var aktiv i rörelsen, och tillsammans fick de sex döttrar.
Första gången Malcolm X fick nationell uppmärksamhet i pressen var 1957. Det var i samband med att polisen i New York misshandlade en svart man vid namn Hinton Johnson, som var medlem av Nation of Islam, så svårt att han fick en hjärnskada. Men istället för att ta honom till sjukhus, slängde polisen in honom i en häktescell. Malcolm X samlade då hundratals av sina anhängare som marscherade till polisstationen för att protestera mot att Hinton Johnson inte fick den vård han behövde. Den upprörda folkmassan utanför stationen växte till flera tusen, och till sist gick poliserna med på att skicka Johnson med en ambulans till sjukhuset, av rädsla för att polisstationen skulle stormas. Efter att ha fått igenom sitt krav gick Malcolm X ut till sina anhängare på gatan och beordrade dem att i lugn och disciplinerad form marschera hem igen. Också det var en imponerande styrkeuppvisning som skrämde poliserna som bevittnade händelsen, och ledde till att Malcolm X skulle komma att sättas under FBI:s övervakning.
I samband med FN:s toppmöte i New York 1960, fick Malcolm X möjlighet att träffa flera revolutionära ledare från tredje världen, som Egyptens president Gamal Abdel Nasser och Fidel Castro från Kuba. Castro, som precis hade lett den socialistiska revolutionen till seger i sitt hemland, möttes med misstänksamhet i USA och hans delegation blev utkastad från det flotta Shelburne Hotel där de ursprungligen skulle ha bott. Kubanerna blev istället inbjudna att bo på det betydligt enklare Hotel Theresa i hjärtat av Harlem. Där välkomnades de av många afroamerikaner som visste att Castro hade avskaffat den typ av rasistiska diskrimineringslagar som funnits på Kuba fram till revolutionen, och som fortfarande gällde i USA. Malcolm X sökte upp Fidel Castro på hans hotellrum där de samtalade i nästan en timme och kom bra överens. ”Han är den första vita person jag har träffat som jag verkligen gillar”, förklarade Malcolm X efter mötet.
Men Elijah Muhammed fördömde Malcolms möte med Fidel Castro, och förkunnade att hans svarta muslimer inte fick umgås med några vita, och speciellt inte med ateister eller kommunister. Malcolm X försökte länge framstå som lojal med Elijah Muhammed, men sprickan mellan de båda fortsatte att växa i takt med att Malcolm X mognade politiskt och även fördjupade sina kunskaper om islam. Som en god muslim bestämde han sig att göra en pilgrimsresa till Mecka, varpå han även besökte flera länder i Mellanöstern, Afrika och Europa. Han kom då till insikt om att det fanns muslimer av alla raser och färger och att den svarta nationalism som Elijah Muhammed predikade inte alls gick ihop med islam.
“Min pilgrimsfärd vidgade mina vyer. Den välsignade mig med nya insikter. Under två veckor i det heliga landet såg jag vad jag aldrig hade sett under mina trettionio år här i Amerika. Jag såg ett sant broderskap mellan alla raser och alla hudfärger – från blåögda blonda till svarthyade afrikaner”, skriver han själv i memoarerna: ”Ja, tidigare har jag fördömt alla vita. Jag kommer aldrig att göra det mera eftersom jag numera vet att somliga vita är uppriktiga, att somliga kan uppträda sant broderligt mot svarta.”
Dessutom hade Malcolm X förstått att Elijah Muhammed betedde sig som en sektledare, som berikade sig på medlemmarnas arbete och inte levde som han lärde utan hade utomäktenskapliga affärer. Malcolm X hade också börjat ifrågasätta det kapitalistiska systemet och se världen i klasser istället för raser, med en rik överklass som förtryckte och höll underklassen i fattigdom genom att spela ut svarta och vita arbetare mot varandra. Han hade blivit övertygad om att såväl svarta som vita måste enas i kampen för en bättre värld utan ekonomiska orättvisor och rasistiskt hat.
Men av Elijah Muhammed och sina forna bröder i Nation of Islam fördömdes Malcolm X som en förrädare.
När Malcolm X bröt med Nation of Islam i början av 1964 var han ännu inte 40 år fyllda, men hade mindre än ett år kvar att leva. Han försökte bilda en egen politisk rörelse, Organisation of Afro-American Unity (OAAU), som eftersträvade ett brett samarbete med andra människorättsaktivister, samt en fristående religiös grupp som han kallade Muslim Mosque, Inc. Dessa organisationer hann dock aldrig etablera sig ordentligt och skulle upplösas efter hans död året därpå. Mot slutet av sitt liv stod Malcolm X även det trotskistiska partiet Socialist Workers Party nära, och talade vid flera tillfällen på SWP:s möten. SWP var för övrigt det parti som vid denna tid var först ut att lansera en svart man – Clifton DeBerry – som den första afroamerikanska presidentkandidaten i valet 1964.
Det sista året av sitt liv levde Malcolm X och hans familj under ständigt hot från såväl vita rasister som svarta muslimer, och utsattes för flera mordförsök, som när deras hem i stadsdelen Queens i New York brändes ner i mitten av februari 1965. Knappt en vecka senare, den 21 februari, blev Malcolm X ihjälskjuten med 21 skott av flera män vid ett offentligt politiskt framträdande för fyrahundra personer i Audubon Ballroom i New York, och inför ögonen på sin fru och sina små döttrar. En av gärningsmännen brottades ner på plats av folkmassan, och senare skulle ytterligare två personer gripas. De tre männen som dömdes för mordet på Malcolm X hade samtliga kopplingar till Nation of Islam.
Men redan från början fanns det misstankar om att det i själva verket var FBI som låg bakom mordet. Motivet ska ha varit att Malcolm X, efter att han lämnat den sekteristiska tillvaron bland svarta nationalister och börjat samarbeta politiskt i den bredare medborgarrättsrörelsen och med revolutionära socialister, hade börjat uppfattas som ett verklig hot av FBI. Så sent som 2021 blev två av männen som dömdes för mordet på Malcolm X frikända, den ena postumt, efter att en domstol i New York kommit fram till att FBI hade undanhållit information om fallet som tydde på att de var oskyldiga.
I självbiografin, som publicerades efter hans död, skriver Malcolm X: “Tanken på döden oroar mig inte som så många andra människor. Jag har aldrig trott att jag skulle bli gammal. Även innan jag blev muslim – när jag levde i gettodjungeln och senare i fängelset – hade jag alltid för mig att jag skulle dö en våldsam död. … Om man tänker på vad jag tror på och till det lägger mitt temperament och mitt hundraprocentiga engagemang i allt jag tror på, är det nästan uteslutet att jag skulle dö av ålderskrämpor.”
*Artikeln är ursprungligen publicerad som ett kapitel i Per Leanders bok Amerikanska mardrömmar – essäer om kultur, politik och historia (Carlsson förlag, 2022).
