Människans hjärna har cirka 85 miljarder nervceller, samt 1000 miljarder gliaceller, så kallade stödjeceller.
Ändå räcker de inte till för att klura ut alla livets gåtor vi brottas med i vår existentiella jämmerdal här på planeten Tellus.
Ta det här med universum, som sägs vara oändligt och utan slut. Hur kan vi förstå att något är oändligt? Och om universum har en bortre gräns – vad finns då bortom denna gräns?
För att krångla till det ännu mera. Forskare hävdar att det finns flera parallella universum. Vissa fysiker talar till och med om “ett oändligt antal universa” där var och ett är oändligt. Dessutom expanderar alla dessa oändliga universa.
Tanken svindlar. Inte konstigt att man blir yr i knoppen.
Ett annat mysterium är den flygande humlan. Enligt vetenskapliga rön inom aerodynamikens lagar kan inte humlan flyga. Men den flyger ändå, lyckligt omedveten om att den inte kan flyga.
Och detta med Holly, Dolly, Molly i “Dolly Style” och låten “Hello hi”. Hur kunde den gå till final i Melodifestivalen? Och namnet Dolly Style – har det någon koppling till det klonade fåret Dolly?
Och så har vi mysteriet med pengar som bara försvinner, som går upp i rök.
Senaste är Swedbank och misstankarna om maffiaaffärer och penningtvätt. Vips, så störtdyker aktiekursen med en massa procent och 50 miljarder “går upp i rök”.
Puff, som en blå rök stiger 50 miljarder upp mot himlen för vidare hädanfärd ut i ett mörkt oändligt universum.
Eller kan det vara så att dessa 50 miljarder aldrig har funnits, i alla fall inte på riktigt? Att de bara funnits inne i huvudet på aktiespekulanterna. Att de bara funnits som tankefosteri form av girighet och förhoppningar om pengar och lycka.
Ungefär som en ballong man blåser upp. Det är bara luft som får den att se större ut. I grunden har ballongen samma vikt och massa.
Blåser man upp ballongen för hårt spricker den.
Rolf Waltersson
