Digerdöden lever!
Två fall av böldpest har av de kinesiska myndigheterna konstaterats i autonoma regionen Inre Mongoliet. Man tror att det rör sej om personer som kommit i kontakt med murmeldjur. Murmeldjuren finns i flera olika arter över hela norra halvklotet. I Europa finns de till exempel i alperna. I Nordamerika finns arten skogsmurmeldjur och s.k. groundhogs. I Asien lever de på stäpperna och gräver långa tunnlar under jorden.
För ett år sedan konstaterades en herde i Inre Mongoliet med böldpest efter att ha ätit rått murmeldjurkött. Jakt på bland annat murmeldjur är efter coronautbrottet förbjudit i Kina året ut.
Böldpesten kostade på 1300 talet 50 miljoner människor livet. Pandemin gick under beteckningen Digerdöden. Men till skillnad från Covid 19 som sprids av virus handlar böldpesten om bakteriesmitta. Den kan bekämpas med idag känd antibiotika.
Vad det visar är dock faran av oförsiktig kontakt med vilda djur. Bakterier och virus som dessa djur ofta kan hantera blir katastrofala när de överförs till människor. Argumentet att det finns en tradition av att jaga och äta vissa djur duger inte. Covid 19-pandemin måste leda till en fundamental omställning när det gäller dödande och ätande av vilda djur.
Det gäller inte bara djurarter som vid kontakt med människor kan överföra smitta. Det gäller också utrotningshotade djur. Elfenben och noshörningshorn och myrkottfjäll tros på många ställen i Asien vara stärkande mediciner. Ren vidskepelse naturligtvis, men vidskepelse som hotar arter och ekosystem. Inte heller kan japaners, islänningars, norrmäns och färöingars valjakt försvaras med att det är urgamla traditioner. Kampen mot pandemier och miljökatastrofer kräver förändrade vanor hos oss alla.
Peter Widén
