Varför blir man inte ens förvånad?
Jag hörde ett kort inslag på Ekot P1 om att det fuskas med korttidspermitteringar för att lura till sig av de statliga ersättningarna.
“Det är medlemmar som ringer och säger att arbetsgivaren kräver att de ska jobba i stort sett precis som vanligt, även fast man vet att man ska vara korttidspermitterad, och det är rent bedrägeri”, säger Susanna Gideonsson, ordförande i Handels.
Flera fackförbund som Ekot varit i kontakt med ger samma bild av medlemmar som jobbar som vanligt, men där arbetsgivaren ändå kräver att de ska arbeta heltid utan att rapportera in det. Det är skattemedel som förskingras.
Exakt hur stort fusket är går inte att säga. “Men det är sånt som ökat sista veckan”, säger Susanna Gideonsson till Ekot.
Malin Ackholt som är ordförande för Hotell- och restaurangfacket håller med:
“Vi får indikationer om att det inte går rätt till. Vi har frågor dagligen kring missbruket av systemet”, säger hon.
En anställd, som inte vill uppge sitt namn, berättar hur det går till:
“Min chef säger att jag måste jobba varje dag, till exempel sex timmar, åtta timmar, nio timmar. Men du skriver i boken att du jobbar tre timmar. Sen säger han att du får inte säga till någon annan. Inte till kompisar, till familjen eller någon annan. Jag frågar honom varför. Han svarar. Jag vill fuska lite grann”.
Den som berättar detta är nyanländ och hade låg lön innan permitteringen. Nu säger han att han hamnat i en svår sits för han tycker det är fel att det fuskas.
När facken får larm om misstänkt fusk anmäler de det till Tillväxtverket, och tar också själva kontakt med arbetsgivarna. Och då kan tongångarna bli “mindre trevliga”. Säger Susanna Gidonsson.
Och när det går upp för arbetsgivare att det förmodligen är någon anställd som berättat om fusket med permitteringsersättningar, kan man misstänka att det blir “dålig stämning” på den arbetsplatsen när den skyldiga ska jagas fram.
Det här är för jävligt. Att man mitt i den här coronakrisen passar på att sko sig extra på de skattepengar som staten, vi skattebetalare, ställer upp med för att rädda företagen.
Men ändå – varför blir man inte ens förvånad.
Det enda man frågar sig är hur vanligt det är med fuskandet?
Förresten, varför kallar man det för “fusk”? Det är väl stöld. Stöld av våra skattepengar.
Källa: Sveriges Radio 27 april. Det går även att lyssna på hela inslaget som är knappt 2 minuter.
Rolf Waltersson
