För några veckor sedan startade ett skoluppror med rubriken VI ANKLAGAR. Gensvaret blev enormt. Till dags dato har mer än 16 000 personer skrivit på. I massmedia ägnas uppropet stor uppmärksamhet. I de borgerliga tidningarna som Expressen och Svenska Dagbladet förekommer nästan dagligen kritiska invändningar om den svenska skolan.
Insamlingen är nu avslutad och ska överlämnas till utbildningsdepartementet säger Björn Dahlman, en av initiativtagarna. Man håller på och funderar hur man ska gå vidare. På frågan om han fått något gensvar från partier och fackliga organisationer svarar han att han inte hört något från de politiska partierna men att han är mycket glad över att ordföranden i Lärarnas Riksförbund Åsa Fahlen skrivit på upproret.
I en artikel i Dagens Samhälle 7 dec, med rubriken Dagens skola är ett fattigdomsbevis, förklarar hon varför hon skrivit på.
Hon menar att politikerna svikit och skapat ett skolsystem där miljontals kronor år efter år plockats ut ur systemet av ägarna samtidigt som många elever inte fått den utbildning de har rätt till.
Hon säger att “jag blev lärare för att jag tror på kunskap och bildning”. Alla barn i Sverige ska ha rätt till detta.
I dagens skola gäller inte detta utan lärare och föräldrar har gjorts till kunder i ett marknadssystem.
Hon anser också att lärarens roll förändrats och blivit mycket mer styrd. Lärarnas autonomi och självständighet har minskat.
LR är också motståndare till den kommunala skolan och menar att en statlig skola är nödvändig för att komma till rätta med segregationen.
Efter uppropet har initiativtagarnas initiativ synts och hörts allt mer i media.
I Expressen den 10 december finns en lång artikel av HP Tran, en annan av grundarna till uppropet.
Så här skriver han:
Jag tycker inte att vinster i välfärden är ett så stort problem men samtidigt är jag oerhört kritisk mot marknadiseringen av skolan.
Allt fler skolor köps upp av stora skolkoncerner som i sin tur kan säljas vidare, påpekar han.
Detta får några allvarliga konsekvenser.
Marknadens logik gör att betygen blir ett konkurrensmedel. Ett annat stort problem är segregationen. Det blir allt mer frånvalsskolor där elever och föräldrar väljer bort “stökiga” skolor med dåligt rykte.
Stökigheten beror på de nedskärningar som görs. Det finns allt färre vuxna i skolorna. På den skola jag jobbar, säger HP Tran, fanns det 51 vuxna när jag började. Idag finns det 35. All personal som inte är direkt bunden till undervisningen rensas bort. Skolvärdar och annan kringpersonal försvinner. Samtidigt så utlyses inte alla tjänster utan skolledningarna väljer icke behörig personal som är billigare.
Något måste uppenbarligen ha hänt som gör att protesterna mot den privatiserade skolan plötsligt flammar upp.
Kanske pandemin har fått människor att inse privatiseringens nackdelar.
Majoriteten av det svenska folket har länge varit skeptisk till att vinster ska kunna plockas ut av de som äger skolorna. Men det har varit förvånansvärt svårt att få denna uppfattning att omfattas av politiska partier och fackföreningar. De borgerliga partierna anser av ideologiska skäl att privata skolor innebär en effektivisering och att de driver på utvecklingen och rensar bort de dåliga skolorna och gynnar de lyckosamma.
Socialdemokraterna vill nog ha kvar vinst fast lite lägre.
Miljöpartiet lever kvar i föreställningen om den lilla privata byskolan.
Vänsterpartiet är nog mot vinster men driver inte på med någon större kraft.
Uppropet kommer i en tid då många lärare inte kan träffas och utbyta ideer. Ändå har troligtvis många lärare skrivit på.
Förhoppningsvis är detta bara början och det gäller att nu smida medan järnet är varmt som initiativtagarna säger och fortsätta kampen för en jämlik och rättvis skola.
Hans Östensson
