[Uttalande från Sosyalist Demokrasi icin Yeniyol [Ny kurs för socialistisk demokrati], Fjärde internationalens turkiska sektion. (Fjärde Internationalen är ett nätverk av socialistiska organisationer världen över. Den svenska sektionen är Socialistisk Politik). Publicerat på engelska i International Viewpoint, 15 oktober 2019. Översättning från engelska, Göran Källqvist.]
Vi på eFOLKET publicerar detta uttalande för att visa att det mitt inne i Erdogans Turkiet finns modiga kvinnor och män som står upp mot krigshetsen trots att de riskerar regimens brutala förtryck och faktiskt sina liv.
Återigen har Erdoğan beslutat spela ut krigskortet. För att stärka sig själv har Palatsregimen inga andra alternativ än att ta till vapen mot varje tecken på svaghet eller nederlag, och har ännu en gång dragit in landet och alla folk i regionen i en katastrof.
Den underlät att reagera när ISIS slog läger vid Turkiets gränser och jihadistiska gäng gick in i städernas centrum och tog liv med sina bomber på våra torg. Deras härskarmentalitet öppnade dörren för allt detta. Den kan inte ens tåla att det kurdiska folket uppnår minsta framsteg, det folk som med sina liv försvarade de mest grundläggande mänskliga värdena mot dessa mördare. Den tvekar inte att mobilisera för att eliminera ett påhittat hot samtidigt som det pågår en ekonomisk kris med fattigdom och arbetslöshet, och skicka tusentals arbetarbarn till fronten där de kommer att gå döden till mötes.
Palatsets äventyr i Syrien förvärrar fientligheterna mot kurderna, alltmedan de hävdar att de säkrar landets gränser, och försöker få stöd från allmänheten med otroliga argument, inklusive att de kommer att bosätta flyktingarna i de “evakuerade” områdena. Men det kan bara och uteslutande leda till katastrof för folken i regionen.
Även om det verkar som om alla förstår att man inte kan vänta sig något gott från den sinnesrubbade personen i Vita huset, så är det också uppenbart att inställningen hos andra aktörer i regionen, i synnerhet Kreml och Damaskus, inte kommer att gå i riktning mot att skapa fred. Den syriska arméns senaste intervention kommer också högst troligt att få skadliga effekter för Rojavas erfarenheter av självstyre och dess demokratiska framsteg. Vad gäller EU så har den själv visat cynism och oansvarighet gentemot migranterna med sitt föraktliga avtal med Turkiet, som Erdoğan nu hotar att bryta.
Medan det är uppenbart att det som har hänt inte har med “statens överlevnad” att göra utan med Erdoğans och hans medarbetares överlevnad, så stöder å andra sidan de som brukade kallas ett hot mot just denna stat idag uppmaningarna till krig. Det visar att oppositionen, som antogs vara inkluderande och långvarig, är ytterst bräcklig och långt från att ha några gemensamma värderingar. Regimen har än en gång lyckats rada upp oppositionen bakom sig med sitt föraktliga krigskort.
Även om palatsets grundvalar vittrar sönder, så ligger återigen plikten att skingra det militaristiskt chauvinistiska klimatet och befordra kampen för fred och bröd på de socialistiska, arbetar- och demokratiska krafternas axlar. Det första steget är att av all kraft, självsäkert och trosvisst ropa våra paroller:
Nej till krig!
Fred nu!
