Pramoedya Ananta Toer föddes på ön Java i den dåvarande kolonin Nederländska Ost Indien. Han är en av Asiens mest uppskattade och mest lästa författare.
Pramoedya tillhörde den intellektuella vänstern och hans ställningstaganden och regimkritik fick till följd att han under åren 1947-49 var kastad i fängelse av den nederländsk kolonialmakten, och 1965-1979 av den USA-stödda Suharto-regimen. 1965 mördades på kort tid hundratusental anhängare till det stora indonesiska kommunistpartiet. Uppskattningarna av antalet dödade varierar mellan 500 000 och 1 500 000. Det stora flertalet var bönder och jordbruksarbetare. Pramodeya fängslades utan rättegång och fick under den långa fängelsetiden utstå svår misshandel.
Efter frigivningen 1979 tvingades Pramoedya att leva i husarrest ända fram till 1992.
Pramoedyas ställningstaganden för social rättvisa och demokrati innebar att han också under den nationalistiska Sukarno-eran (1950-65) inte höll inne med kritik mot regeringen. Vilket kostade honom en fängelsevistelse under nio månader.
Det var som den USA-uppbackade diktatorn Suhartos fånge i en fångkoloni på ön Buru han skrev Ananta Torr sin berömda svit av romaner (fyra stycken) som går under samlingstiteln Buru-kvartetten. De har titlarna Människornas jord, Ett barn av alla folk, Fotspår och Glashuset.
Alla fyra böckerna finns översatta till en stor mängd språk däribland också svenska. På svenska kom sviten ut på 1980-talet.
En kort sammanfattning av dessa fyra romaner:
Läsaren får följa den unge Minke som växer upp i den Indonesiska övärlden som består av hela 13 000 öar. De 33 provinserna som idag har e n befolkning på cirka 250 miljoner. Huvudstaden Jakarta har nu drygt 10 miljoner invånare.
På romanfiguren Minkes tid, sent 1800-ta,l var hela den Ostindiska övärlden en koloni under Nederländerna. Koloniseringen inleddes redan under 1600-talet. Vandringen för den ostindiska övärlden från koloni till en fri och självständig republik skulle bli lång. Väldigt lång. Om denna vandring handlar romansviten.
Den unge Minke fick under sin livstid få uppleva européernas hårda kolonialstyre. Holländarnas intresse handlade om stora odlingar av kaffe, bomull, socker med mera. I samband med andra världskrigets utbrott kom den japanska ockupationen. Allt detta får Minke uppleva under sin tid som bland annat journalist i Batavia, idag Jakarta.
Minke fick även en djup självupplevd erfarenhet av holländarnas förtryck; ekonomiskt, socialt och kulturellt. Däribland undertryckandet av de lokala språken som finns på Java och Borneo. Vissa skolor och utbildningar är bara är till för holländare.
Det holländska koloniala förtrycket var ett klassförtryck. Samtidigt som Ananta Toer genomlyser och åskådliggör det dubbla förtrycket är de fyra böckerna även en bildningsresa för läsaren. Liksom för Minke. Som västerländsk läsare är Buru kvartetten en upplevelse och ögonöppnare.
De fyra romanerna i Buru-kvartetten är utgivna av Leopardförlaget och översatta till svenska av Roy Isaksson.
Kjell Andersson
