Caryl Phillips föddes 1958 på den lilla ön Saint Kitts som är en av de allra minsta öarna i den västindiska övärlden.
Hanhar skrivit ett tiotal romaner. De flesta av dessa finns på svenska. Några av dessa: Hatets rötter, Över floden, Frihetens dans i mörker.
Boken Atlantöverfart har översatts till svenska av Hans Berggren och är utgiven på Wahlström och Widstrands förlag. Den gavs ut på svenska år 2000.
Caryl Phillips är sedan många år tillbaka bosatt i London och räknas till de absolut mest intressanta författarna i Storbritannien.
Hans roman Atlantöverfart handlar om slavhandeln från den afrikanska västkusten över Atlanten till den västindiska övärlden, samt även till södra USA. Romanen börjar med att Caryl Phillips kliver ombord på ett fraktfartyg som ligger i en hamn på ön Guadaluope i Västindien. Fartyget med namnet MV Horncap är ett stort åbäke som lastar bilar och frukt framförallt. Ett så kallat containerfartyg som även har plats för ett tiotal passagerare. Fartyget ska dock först till Costa Rica i Centralamerika för att där lasta bananer, för att sedan korsa Atlanten och så småningom lägga till i den engelska hamnstaden Dover.
Kaptenen på fartyget är enligt Caryl Phillips en råbarkad typ med yviga gester vid middagsbordet. Phillips får äran att inta middag tillsammans med kaptenen ibland. Resan till Europa och Dover tar ungefär två veckor. Under den tiden tillbringar Caryl Phillips mestadels tiden för sig själv i sin lilla hytt, spejandes ut över de ofantliga vattenvidderna. Han tänker och för anteckningar om den forna slavhandeln som pågick som bäst i flera århundraden ända fram till mitten på 1800-talet. Då fick de arma och plågade människorna ligga som packade sillar under däck på slavskeppen. Många dog under överfarten från västra Afrika. Det ledde till – får författaren höra av kaptenen – att i kölvattnen på slavskeppen dök då alltid upp hela stim av hajar som sen åt de döda människokroppar som slängdes överbord från skeppen. Det påstås att hajarna ändrade sina vanor ute på Atlanten just på grund av detta …
Väl framme i Liverpool reste författaren till Liverpool som var en av de absolut viktigaste av och omlastningsplatserna för den här grymma människohandeln. Därifrån gick även så småningom stora transportleder på både järnväg och landsväg till olika delar av det brittiska fastlandet. Liverpool var under den här perioden även en av de absolut värsta städerna vad gällde alkoholmissbruk och prostitution.
År 1800 anlöpte till Liverpool 4746 slavskepp år 1845 hade den siffran stigit till 20521 skepp. Slavarna hämtades framförallt från olika hamnar i nuvarande Senegal och Ghana. Ett av dessa ställen som den här grymma trafiken utgick från var Cape Coast, som kontrollerades växelvis av portugiser, svenskar, danskar, holländare och britter.
Från och med 1667 styrdes och administrerades Cape Coast från London.
Från västra Afrika lämnade under åren 1783 till 1793 hela 921 slavskepp fullpackade med slavar. Dessa utgjorde då ett värde enligt författaren på hela 1 518 650 pund Sterling. En helt ofattbar siffra. Varje slav ansågs då vara värd 50 pund sterling konstaterar Phillips vidare. De fraktades till de västindiska öarna, där de genast föstes ut till att arbeta på de enorma socker-, bomulls- och majsfälten. Många slavar skeppades över till Charleston i South Carolina som också var en mycket viktig knutpunkt i den här grymma människohandeln. Dit beger Caryl Phillips också så småningom i den mycket läsvärda romanen Atlantöverfart.
Låt oss hoppas att den når många fler läsare för boken har mycket att säga om det som tillhör det förflutna, men som fortfarande kastar mörka skuggor …
Kjell Andersson
