Dante Arfelli föddes i den lilla staden Bertinoro i Italien. Hans debutroman med titeln “De överflödiga” från 1949 fick det prestigefyllda Venedigpriset som anses vara ett av de finaste litteraturprisen i Italien. Priset gick till romanen för det fina och lyriska språket, samt för att boken lyfte fram vardagens osminkade ansikte.
Romanen De överflödiga handlar främst om den unge Luca som bestämmer sig för att lämna sitt trista liv på landsbygden och istället söka lyckan i stan. I detta fall huvudstaden Rom.
Tiden i boken är strax efter andra världskrigets slut, alltså i mitten av 1940-talet. Ett Italien efter Mussolinis och fascismens fall som härskat över Italien i 20 år. Det är ett rejält tilltufsat och demoraliserat land som yrvaket försöker hitta sin plats i Europa och världen.
Allt detta får läsaren av boken en bild av, samtidigt får man följa Luca på väg efter lyckan i den hägrande mångmiljonstaden Rom. Hur det sen går för honom lämnar jag åt läsaren, men slutet på romanen ställer frågor som pekar in i vår egen samtid. Vilket är nog så intressant.
En annan spännande och intressant aspekt är att författaren för ett existentiellt och filosofiskt resonemang i sin bok om vad begreppet frihet innebär, samt även vad ordet demokrati står för. Som läsare av romanen så här långt, efter fascismens fall i just Italien, har man förståelse för att Dante Arfelli vill diskutera dessa viktiga begrepp och ordens innebörd med sina läsare. Arfelli tog alltid den svages parti mot den starke.
Dante Arfelli anses trots sin sparsamma produktion av romaner ändock vara en av Italiens mest lästa författare under efterkrigstiden. Han skrev bland andra en mycket uppmärksammad kollektivroman med titeln Den femte generationen som handlar om en liten fiskebys invånare vid den Adriatiska kusten. Läsaren får i boken följa det dagliga livet i den lilla byn.
Kjell Andersson
