Jag föddes i Oxelösund. Efter 5 år i folkskolan där, började jag som 13-åring på Läroverket i Nyköping.
När familjen flyttade till Eskilstuna 1957 blev det fortsättning på Eskilstuna Högre Allmänna Läroverk, som idag heter S:t Eskils skola, där jag tog realexamen 1961.
Under nästan fem års tid har jag kutat runt på läroverkets skolgård utan att lägga märke till det konstverk som funnits där hela tiden. Ett konstverk som sitter på fasaden till B-huset. Den institutionsbyggnad som byggdes 1955, där man bland annat hade fysik, kemi och slöjd och där även matsalen ligger.
De äldre läroverksbyggnaderna uppfördes 1885 och 1917.
När jag nu, 60 år senare, tar en promenad över skolgården får jag syn på fem keramikreliefer. Fem små konstverk som suttit där hela tiden mitt framför näsan.
Jag tar några bilder. Jag ser att det står S Leuchovius i hörnet på dessa keramikfigurer.
När jag söker information hittar jag en Sylvia Leuchovius (1915-2003) som var svensk konstnär, keramiker och formgivare.
Efter examen på Slöjdföreningens skola i Göteborg, rekommenderade skolans rektor henne till Rörstrand där hon 1949 fick arbete som konstnär med främsta uppgiften att skapa dekorer. Bland annat produktion av väggplattor. Alltså sådana man ser på B-huset på mitt gamla läroverk.
Sylvia Leuchovius är mest känd för sina produkter av stengods med skimrande glasyrer, engobe och relief.
Engobe är franska och betyder “färglera” och är beteckningen på en färgtäckande ytbehandling som används för att dekorera keramiska föremål.
Hennes motivvärld kretsade kring växter, fåglar och barn, och har beskrivits som “poesi i lera och färg”.
Att jag nu lägger märke till hennes konst på min gamla skola beror nog på att stegen numera är något långsammare. Likaså att jag med kameran som extra vakande öga mer och mer har börjat spana in de små detaljerna. De små detaljer som många bara rusar förbi. Precis som jag själv rusade förbi som tonåring.
Rolf Waltersson
