Just nu utspelas en konflikt i Göteborgs hamn som är av stor betydelse för den svenska arbetarklassen, för dess fackliga och demokratiska rättigheter och för framtida villkor.
Driften i den kommunala hamnen privatiserades 2010 och från 2012 är det APM-Terminals som härskar i containerhamnen. APMT ägs av det danska jättekonglemoratet Maersk.
APMT vill helt uppenbart driva tillbaka hamnarbetarna från de fackliga positioner man erövrat genom åren.
Det ovanliga med containerhamnen är att en förkrossande majoritet av hamnarbetarna är organiserade i en fackfkförening som inte är LO-ansluten, nämligen Hamnarbetarförbundet. Detta förbund bildades genom en utbrytning ur Transportarbetareförbundet i början på 70-talet. Genom att den stått utanför den centrala LO-apparatens kontroll har den kunnat föra en facklig verksamhet som varit mer demokratiskt förankrad och på ett tydligt sätt försvarat sina medlemmars intressen.
Det bisarra är att hamnarbetarförbundet i de hamnar man haft majoritet trots detta inte fått sluta kollektivavtal. Det har istället Transporrtarbetareförbundet gjort.
I Göteborgs containerhamn är det alltså Transport som sluter avtal fast man bara organiserar 15 procent av arbetarna. Dock har hamn-4:an en viss rätt till representation i skyddsfrågor.
I Sverige är den fackförening som undertecknar ett kollektivavtal bundet av fredsplikt; inga strejke kan utysas så länge avtalet gäller. Hamnarbetarförbunet har nekats möjligheten att sluta kollektivavtal. En konsekvens av detta har varit att förbundet därmed har kunnat använda både övertidsblockader och punktstrejker.
Men förbundets målsättning är att få teckna kollektivavtal.
Vi har i en tidigare artikel redogjort för Hamn4ans krav i den konkreta konflikten men redovisar dem nu här igen:
Hamn4ans krav i konflikten på APM Terminals Gothenburg
Några grundläggande sakfrågor för att återupprätta en anständig personalpolitik:
Garantera fackliga fri- och rättigheter
Hamnarbetarförbundet kräver skriftliga garantier om att de fackliga organisationernas medlemmar framledes fritt ska kunna utse förhandlingsdelegationer och att valda representanter tillåts informera berörda medlemmar om pågående förhandlingar. Inga fler utestängningsförsök, sanktioner mot fackliga företrädare eller angrepp på fackföreningarnas interndemokrati.
Respektera rätten till våra jobb
Hamnarbetarförbundet kräver ett omedelbart stopp på företagets godtyckliga delegering av hamnarbetar- och båtsmannajobb, som hantering av kylcontainrar eller förtöjning av fartyg, till andra yrkesgrupper och avtalsområden.
Hedra ingångna överenskommelser
Hamnarbetarförbundet kräver att de hamnarbetare som utlovats kompensation då de arbetade extraskift vid den senaste schemaomläggningen omedelbart får betalt.
Sluta utnyttja sjuka och äldre blixtanställda för att utpressa hamnarbetarkollektivet
Hamnarbetarförbundet kräver att vår 60-årige medlem, i enlighet med tidigare utfästelser från företaget, omedelbart utbildas för fysiskt lättare arbetsuppgifter. Alla cyniska motkrav på fredsplikt utan kollektivavtal eller försämrade arbetsvillkor för hamnarbetarkollektivet måste upphöra.
Återupprätta det systematiska arbetsmiljöarbetet
Hamnarbetarförbundet kräver skriftliga garantier om att fackföreningens valda och utbildade skyddsombud fortsatt erkänns av företaget och att skyddet kallas till alla riskanalyser och haveriutredningar som inbegriper arbetarkollektivet.
Som synes inga konstiga krav utan en lista som speglar ett normalt värnande om medlemmarnas grundläggande intressen på arbetsplatsen.
Man har dock inte fått något gehör från arbetsköparna i APMT. Därför har man utlöst en övertidsblockad. APMT har svarat med en lockout som gäller mellan klockan 17:00 och 07:00 varje kväll/natt fram till och med 30 juni. Lockouten innebär som alla förstår en allvarlig störning av hamnverksamheten. Men APMT, Svenskt Näringsliv, redarkapitalisterna och borgerliga politiker riktar all eld mot Hamn4:an som anklagas för att skapa kaos och ekonomiska förluster.
En som deltar i den smutsiga propagandan mot hamnarbetarna är den f.d. socialdemokratiska ministerna Ulrica Messing. Hon är nämligen styrelseordförande i Göteborgs Hamn, det kommunala bolag som äger själva hamnen, medan driften sköts privat.
En annan ledande socialdemokrat som fortfarande sitter i regeringen har agerat på samma sida som Messing. Det handlar om arbetsmarknadsminister Ylva Johansson som nu tillsätter en utredning som uppenbart ska undersöka möjligheten att förhindra en icke avtalsbunden fackförening från att kunna vidta stridsåtgärder.
– Den här regeringen gör många lagförslag för att stärka den svenska modellen, och då kan det faktiskt handla om inskränkningar i konflikträtten för att den svenska modellen ska fungera fullt ut, och jag är beredd att göra det, konstaterar Johansson i Göteborgsposten.
Två auktoriteter som starkt vänder sej emot henne är docenten i arbetsvetenskap Christer Thörnqvist och arbetsrättsexperten Kurt Junesjö som tidigare jobbade som expert på LO-TCO.
Junesjö menar att om Ylva Johanssons intentioner går igenom får vi en situation där arbetsköparen kan ägna sej åt ”avtals-shopping”. Man kan välja att skriva avtal med ett fackförbund som erbjuder ett för företaget billigare avtal även om detta förbund organiserar en minoritet av arbetarna på arbetsplatsen (som i containerhamnen). Om då det förbund som organiserar majoriteten (som Hamn4:an) inte får använda konfliktvapnet så innebär det ju att arbetare tvingas acceptera avtal som två andra parter skrivit under och som man inte har några rättigheter att vidta åtgärder mot. En mycket mycket allvarlig försämring för Sverges arbetare.
Christer Thörnqvist menar att varken arbetsköparna eller de socialdemokratiskt kontrollerade fackförbunden vill ha fria fackföreningar av Hamnarbetarförbundets typ. Utredningen som Ylva Johansson ämnar sjösätta är en enligt honom ett illa dolt hot.
Ett argument som förs fram av APMT och ”Sveriges Hamnars” vd Joakim Ärlund är att det inte bör finnas konkurrerande avtal på samma arbetsplats. Men det är ju i Sverige inget onormalt alls. Det tydligaste exemplet är ju de två lärarförbunden på skolorna. På många arbetsplatse i i Sverige har tjänstemän varit organiserade i olika fack liksom på tidningsredaktioner.
Den bistra sanningen är att APMT inte accepterar ett stridbart förbund som Hamnarbetarförbundet som står upp för sina medlemmar. Tyvärr är det så på många, många arbetsplatser att facklig verksamhet närmast ses som illojalitet.
Nu har APMT dessutom gått ut och varslat 160 arbetare om avsked på grund av ”arbetsbrist”. Hur dom samtidigt som de anser att det råder arbetsbrist kan betecka Hamnarbetarförbundets övertidsblockad som närmast samhällsfarlig återstår att förklara.
Faktum är att det är APMTs fackföreningsfientliga verksamhet och deras lockout som skapar kaos.
Socialdemokraterna Ulrica Messings och Ylva Johanssons agerande har av de i konflikten deltagande hamnarbetarna setts som anmärkningsvärt.
