Kommundirektör Pär Eriksson presenterar på E-K-debatt den 27 maj en något märklig “avtackning” av vår sporthall. Den senare kommer ju inom kort att vara förvandlad till grus.
Jag kan tänka mig att kommundirektören, som i frågan om sporthallsrivningen tillhör den lilla gruppen av reella beslutsfattare, insett att oerhört många eskilstunabor ser rivningen som både ett uttryck för byggnadshistorisk likgiltighet och som ett ekonomiskt slöseri.
Därav Erikssons taktiska bugningar för Sporthallen, och försöken att genom en ordrik utläggning – inkluderande en del något säregna associationer – komma fram till att äldre människor inte ska “stå i vägen eller från läktaren påtala att allt var bättre förr”. Som om han själv bara ställt sig åt sidan för att inte hindra horden av framrusande rivningsglada ungdomar!
Han försöker också blanda bort korten genom att tala om satsningen på en “ny högskola”, när det istället handlar om att högskolan skall få en ny byggnad på platsen som blir ledig när gruset efter Sporthallen forslats bort. Högskolan finns redan!
Den nya planerade byggnaden kommer att kosta minst 500 miljoner. De motiv som angetts till byggnationen inskränker sig till tal om att “vårda högskolans varumärke” och att skapa ett så kallat “sammanhållet campus”. Ärligt talat har jag inte träffat en enda människa som inte ställer sig frågande till varför Mälardalens Högskola skall flytta ett hundratal meter från sina nuvarande ändamålsenliga och centralt belägna lokaler. Inte ens behov av större ytor kan anföras.
Det onödiga och dyra nybygget framstår som ett mysterium. Endast inom den lilla gruppen av verkliga beslutsfattare lär de faktiska motiven vara kända. Känt är däremot att högskolans dåvarande rektor Karin Röding den 5 februari 2015 tilldelade direktör Eriksson en medalj för hans “insatser för att främja samverkan”. Detta kan naturligtvis uppfattas som endast ett barnsligt utslag av “klia-varandra-på-ryggen-mentalitet”. Men mot bakgrund av de beslut som fattats kanske medaljutdelningen snarast borde uppfattas som ett startskott för en grävande journalistisk insats. Förutom fåfänga rymmer rivnings- och flyttkarusellen stora ekonomiska värden.
Ett bevarande av Sporthallen och ett stopp för högskolans onödiga skrytbygge vore inte bara en samhällsekonomisk välgärning. Eskilstunas breddidrott skulle gagnas. Gagnas skulle också Eskilstuna skolor, som behöver en centralt belägen lokal. Ett behov som förmodligen kommer att ytterligare accentueras med tanke på att mycket talar för att idrottsämnet inom en snar framtid kommer att tilldelas större utrymme.
Eriksson, som inte verkar ha problem med uppskattningen av sin egen person, kommer i sitt inlägg fram till att “vi behöver bli fler som står upp för den här staden och förstår att det är förändringens vind som blåser”. Ska det månne tolkas som att nu Fristadshusen står på tur för “avtackning”?
Tomas Widén
Räknelärare på Rekarnegymnasiet
