Ni har säkert sett reklamen för CocaCola. “Things go better with coke”. En typisk tom reklamslogan utan innehåll. Vad är det som går bättre om man dricker CocaCola?
På motsvarande sätt finns det i andra sammanhang tomma klyschor som egentligen inte säger någonting. Bara tomma ord som låter fint men inte betyder något.
Våra kungar har ju haft ju sina “valspråk”. Här är några exempel:
- Gustav Vasa “All makt är av Gud”
- Karl IX “Gud min tröst”
- Gusatv II Adolf “Med Gud och segrande vapen”
- Karl XII “Med Guds hjälp”
- Gustav IV Adolf “Gud och folket”
- Och vår nuvarande kung Carl XVI Gustav “För Sverige – I tiden”
Lite udda vapenfixerat exempel kan vara Kungliga Livregementets Grenadjärernas valspråk. “Vetande och vapen skänker ära”. På en minnessten står det på latin, för det låter ju lite förnämare och mera bildat: “Artibus et armis recuperatur gloria”.
På motsvarande sätt har våra kommuner antagit “valspråk” där de i en kort mening ger en bild av varför just deras kommun är bäst, och unik. Här är ett axplock av sådana slogans:
- Helsingborg “Staden som vill något”
- Hofors “Sveriges vänligaste kommun”
- Köping “Köping – kommunen mitt emellan New York och Peking”
- Mellerud “Hårda bud i Mellerud”
- Mönsterås “Hur det mås i Mönsterås”
- Kristianstad “Spirit of food”
- Ystad “Ja, i Ystad”
- Arvika “Kommunen med stake”
- Borås “Borås – of course”
- Enköping “Sveriges närmaste stad”
- Åmål har i alla fall lite självironi “Alltid något, sa han som fick se Åmål”
Även min kommun Eskilstuna har en slogan “Eskilstuna – den stolta Fristaden”.
En slogan som enligt min mening är både innehållslös, överspelad och delvis historielös.
1771 blev delar av Eskilstuna en så kallad “Fristad”. Inom Fristadens gränser fick hantverkare, främst inom järn- stål och metallförädling, arbeta fritt utan skråtvång eller krav på mästarbrev.
Inom Fristaden gällde frihet från skatter av olika slag till staten, och man erbjöds fördelaktiga diskontolån.
Livet inom Fristaden var ingen dans på rosor. De sociala skillnaderna i Fristaden var stora. De rika bodde i stora hus. De fattiga fick hyra in sig och trängas i små torpstugor som var fulla av andra hyresgäster. Tuberkulos var vanligt bland de fattiga inom Fristaden.
Om detta kan man läsa i Anna Götzlingers bok: “Du usla stad som kallas fri – Eskilstuna Fristad från då till nu”.
Fristaden upphörde formellt år 1879, alltså för 140 år sedan.
Att då ha en slogan “Eskilstuna – den stolta Fristaden” känns lite malplacerat och historielöst. Eskilstuna var en Fristad fram till för 140 år sedan. Av betydelse för Eskilstunas utveckling som industristad. Men huruvida den var “stolt” kan diskuteras.
Och hur reagerar de som kommer till Eskilstuna och ser de jättestora skyltarna vid infarterna? (Skyltar som för tillfället är utbytta med annan text).
“Välkommen till Eskilstuna – den stolta Fristaden”.
De kanske blir sugna på en CocaCola? “Things go better with Coke”
Rolf Waltersson