Regeringars och medias klimatrapportering är inte “alarmistiska”, utan underbetonar riskerna, för att inte orsaka panik.
Men om man läser de vetenskapliga klimatrapporterna blir bilden en annan.
Vetenskapen säger att risken för att den globala uppvärmningen kan leda till att människan utrotas är “farligt underrapporterad”. Detta kan man ta del av bland annat i
Proceedings of the National Academy of Sciences (PNAS), en expertgranskad tidskrift från National Academy of Sciences (NAS). Den finns tillgänglig på nätet.
Regeringarna i världen gör inte det som behövs för att rädda oss från katastrofen. Det talas om att det vore mycket farligt om jordens medeltemperatur ökade med 1,5 grader. Men vetenskapen har visat att även om de löften som olika regeringar utfäst verkligen genomförs fullt ut, så kommer temperaturökningen att ligga mellan 1,9 och 3 grader.
Vetenskapen är tämligen överens om att katastrofen, om den inte avvärjs, kommer att inträffa under levnadstiden för människor som är födda åtminstone efter 1960, om inte ännu fler. Många säger att vi kanske bara har tre år på oss innan uppvärmningen når en så kallad “vändpunkt” där uppvärmningen blir självförstärkande. Exempel på sådant är om permafrosten tinar helt och släpper upp metangas i atmosfären, som i sin tur framkallar ytterligare uppvärmning.
I PNAS-rapporten varnas för att det värsta och mest plötsliga som kan hända är att höga koncentrationer av koldioxid kan få stratocumulusmolnen att upplösas helt. Då kan världen plötsligt värmas upp med ungefär 8 grader.
I allt annat gäller talesättet “hoppas på det bästa men förbered dig för det värsta”. Istället för att gå med på denna ryska roulette med mänskligheten, måste alla människor börja prata med varann om hur vi ska göra för att få till stånd den klimatomställning som behövs. Det är bra att sopsortera, cykla, osv, men det måste till stora omställningar.
En bra början vore om vi kunde enas kring en kampanj för gratis och massivt utbyggd kollektivtrafik.
