Emma Lundströms artikel har tidigare varit publicerad i tidningen Internationalen.
“Den rikaste en procenten släpper ut dubbelt så mycket som den fattigaste hälften.”
Johanna Westeson, sakkunnig i frågor på Amnesty Sverige som gäller diskriminering och klimaträttvisa, publicerade 26 augusti 2022 en genomgång av klimatorättvisan. Hur klimatförändringarna och klimatomställningen påverkar oss olika beroende på var vi bor:
Ny forskning visar inte bara att de mest sårbara samhällsgrupperna påverkas oproportionerligt hårt av klimatrelaterade värmeböljor och översvämningar, utan också att socioekonomiskt utsatta bostadsområden glöms bort när Sverige ställer om.”
I praktiken innebär det till exempel att renskötande samer får allt svårare att hålla renarna vid liv när klimatet förändras, samtidigt som de traditionella renbetesmarkerna ofta ses som bra platser för vindkraftsetablering, vilket också rubbar renens existens.
Det innebär också att låginkomsttagare i trångbodda hyresrätter i utsatta förorter i storstäderna drabbas betydligt hårdare än höginkomsttagare, eftersom de inte har tillgång till luftkonditionering eller möjlighet att fly till ett annat boende när sommarhettan slår till.
I det globala Parisavtalet som trädde i kraft 2016 fastslogs det att den nödvändiga klimatomställningen måste ske med ett jämlikhetsperspektiv och med särskilt fokus på utsatta regioner och sårbara grupper. Hanteringen av klimatkrisen måste vara rättvis och rättighetsbaserad. Redan existerande ojämlikheter får inte förvärras.
Detta kallas klimaträttvisa.
Men någon sådan har ännu inte uppnåtts. Tvärtom råder det idag en brutal orättvisa. Enligt människorättsorganisationen Oxfam står de rikaste tio procenten för cirka hälften av alla koldioxidutsläpp i världen medan de fattigaste 50 procenten står för mindre än tio procent av utsläppen. Den rikaste en procenten släpper ut dubbelt så mycket som den fattigaste hälften.
Johnna Westeson på Amnesty skriver:
Det är fattiga länder i det globala syd som drabbas av de värsta flodvågorna och den värsta torkan. I dessa länder finns varken de resurser eller den beredskap för katastrofer som rikare länder har för att möta klimatförändringarna. Dessa länder står för en bråkdel av utsläppen som orsakat krisen.”
En rättvis klimatomställning skulle innebära att de som bidragit mest till krisen också tar störst ansvar för att lösa den. Inte bara satsar på att fortsätta förbruka energi i allt högre utsträckning.
Emma Lundström
