Jan Fridegård föddes 1897 och avled 1968. Han räknas till talrika grupp av svenska författare med arbetarklassbakgrund som under 1930-talet slog igenom på bred front. Bland dessa arbetarförfattare räknas Fridegård ibland till en särskild undergrupp med benämningen statareförfattarna. Dit räknas förutom Fridegård även Ivar Lo Johansson och Moa Martinsson.
Statarna var lantarbetare som som familjevis flyttade mellan storjordbruk och gods, ofta med ett- eller tvåårskontrakt och lönen till stor del betald i natura. Som mjölk, potatis, mjöl etc. Statarsystemet, som uppkom under 1700-talet var främst förekommande i Uppland, Sörmland och Östergötland. Det avskaffades 1944 genom ett avtal mellan Svenska Lantarbetareförbundet och lantbrukets arbetsgivarorganisation. I avtalet, som trädde ikraft 1945, slogs bland annat fast att lön i kontanter skulle gälla.
Jan Fridegård växte upp i södra Uppland på Katrinebergs herrgård, där hans far statare. Han debuterade som romanförfattare 1933 med En natt i juli. Samma år kom faktiskt även Ivar Los roman Godnatt jord ut, och även Moa Martinssons debutroman med titeln Kvinnor och äppelträd. En roman som kom att bli mycket läst och uppskattad var Jag Lars Hård (1935).
Om hur det kunde vara att arbeta som en statare har Jan Fridegård berättat om i en av sina många romaner med titeln Flyttfåglarna.
Den boken låg på bokhandelsdiskarna 1956. Samma år kom på Folket i Bilds förlag novellsamlingen From och Hård.
Flyttfåglarna är en både trovärdig och intressant läsning om hur det var att arbeta som statare i början på förra seklet. Man får en känsla av att det som skildras i romanen till stor del är självupplevt. Huvudfiguren i boken heter Johan From. Honom får läsaren följ under en period på herrgården där Johan har tagit stat som man sa på den tiden. Det kallades alltså inte för anställning utan stat. Johan har ansvaret för gårdens kor och hästar. Det ansågs ha en hög status på en gård. Det berodde på att en gård vid den här tiden kunde ha flera hundra kor plus ett stort antal hästar . Så det var ett stort ansvar denne Johan From hade. Vilket också bidrog till hans höga status bland de övriga anställda på samma gård. På varje sånt här gods kunde de anställda vara ända upp till hundra personer. Ja ibland ännu fler. Så jämfört med dagens lantbruk så är det en milsvid skillnad på antal anställda. Det beror förstås även på den tekniska utvecklingen vad gäller maskiner som inte fanns då, men som ju finns nu på varje gård.
Det är en helt annan värld nuförtiden jämfört mot då på tidigt 1900-tal. Men tillbaks till Johan From. Han och de övriga på godset får via rykten och tidningar höra om att det pågår en strejk nere runt huvudstaden. Hur ska Johan From och hans statarkamrater förhålla sig till det om strejken nu skulle komma till deras gård. Ja det är en både lärorik och intressant djupdykning i hur det kunde vara ett gods någonstans i Uppland för väldigt länge sedan …
Så avslutningsvis ett urval av några av Jan Fridegårds väldigt många mycket läsvärda romaner Till saken hör att Jan Fridegård var väldigt påläst och insatt i vår historia samt även i arkeologi. På 1940-talet gav Fridegård ut tre hyllade romaner som handlade om våra järnåldersförfäder. Titlarna på dessa är följande Trägudars land , Gryningsfolket och Offerrök.
Dessa tre böcker anses vara bland det bästa inom skönlitteraturen som skrivits om svensk järnålder.
På 1950- och 60-talet kom hans soldatsvit som består av fem romaner De handlar om soldat och militärlivet under 1700 och 1800talet. Dessa fem böcker har titlarna Svensk soldat (1959), Soldathustrun (1960), Mot öster soldat (1961), Soldatens kärlek (1962) och Hemkomsten (1963).
Jan Fridegård var också en erkänt skicklig novellist. Exempel på noveller är Det kortaste strået, Kvarnbudet och Sommarorgel.
I en park i Enköping står en staty av Jan Fridegård och alla hans romaner och noveller finns bevarade på Biskops Arnö Folkhögskola, belägen en dryg mil från samma stad
Kjell Andersson