Den över hela världen lästa och uppskattade albanske författaren Ismai Kadare avled 1 juli, i Tirana. Han blev 88 år.
Ismail Kadare föddes i Albanien 1936, i den lilla bergsstaden Gjirokastra (albanskt uttal ɟiɾokastəɾ).Som bar fick han uppleva den fascistiska italienska regimens och Nazitysklands ockupation av Albanien, liksom de kommunistiska partisanernas befrielse av landet 1944. Vilket blev inledningen till Albaniens inlemmande i det av Sovjetunionen dominerade så kallade Östblocket.
Efter avslutad skolgång utbildade sig Kadare till lärare och 1956 inledde Ismail Kadare studier i världslitteratur vid Maxim Gorkijs litteraturinstitut i Moskav. Till Albanien återvände han 1960, på grund av den politiska splittring som uppstått mellan regimerna i Tirana och Moskva.
Kadare betraktade sig själv som marxist och kommunist. Trots det , eller kanske snarare på grund av det, så kom han som författare att ses med viss misstänksamhet av den stalinistiska partiledningen och myndigheter i Albanien. 1975 drabbades han, efter att ha publicerat en politisk satir av publiceringsförbud under tre år. Hans internationella rykte och uppskattningen av hans författarskap även i Albanien, liksom det faktum att han 1970 invaldes i landets parlament, kan ha bidragit till den rörelsefrihet han ändå hade. Till exempel kunde han resa utomlands och upprätthålla internationella kontakter.
Ismail Kadare var under närmare 30 år en av Albaniens ledande kulturpersonligheter, men mot slutet av 80-talet skärptes hans konflikt med regimen. 1991 fick han politisk asyl i Frankrike, och verkade där som redaktör för den litterära tidskriften Les Lettres Albanaises.
*******
Ismail Kadares romaner har översatts till många språk, tolv av dem till svenska. Hans namn har ofta genom åren förekommit nobelprisspekulationerna. Inte så få har hävdat att Kadares författarskap var ett av 1900-talets Europas mest intressanta.
Den röda tråden i hans författarskap är berättandet om det albanska folkets historia, från tiden för osmanska Turkiets erövring av Albanien under sen medeltid och fram till nutid. Formen är ofta allegorisk och han har jämförts med författare som colombianen Gabriel Garcia Márquez.
Ismail Kadare debuterade som författare 1963 med romanen Den döda arméns general som genast blev en storsäljare runtom i världen (Översatt till svenska 1973 av Britt Arenander, och utgiven på Bonniers förlag.)
En annan av Kadares många uppskattade romaner är Den hårda vintern. (Översatt till svenska 1978 av Marianne Eyre, och utgiven även den på Bonniers.)
Det är en politiskt färgad roman som handlar om när det lilla socialistiska landet Albanien utmanade och till slut bröt med den dåvarande supermakten Sovjetunionen, som då styrdes av Nikita Chrusjtjov och av oss här i Sverige allmänt kallad för Krusse.
Det var under vintern 1960 till 1961 som den här politiskt laddade konflikten blossade upp mellan Albanien och Sovjetunionen och som följdes av en värld med stigande spänning. På det lilla Albaniens sida återfanns – i konflikten mellan de så kallade kommunistiska staterna och partierna – Maos Kina och det kinesiska kommunistpartiet. Hur skulle denna kraftmätning inom “den världskommunistiska rörelsen” sluta, undrade många. Att ett så litet land därnere på Balkans sydspets vågade ta steget till att utmana Sovjetunionen förvånade en hel värld.
I spetsen för det här upproret från Albanien satt då en hårdför socialist vid namn Enver Hoxha. Han hade tidigare under andra världskriget lett motståndet mot de tyska styrkorna som då invaderade Albanien.
Det karga landet med sin dramatiska natur hade under flera århundraden fått slåss för sin frihet mot bland annat Osmanska riket.
Albanerna hade slagit tillbaka invasioner från Grekland ett flertal gånger, och även angrepp från Italien.
Det var ett härdat och stolt folk som tog upp den ideologiska kampen med supermakten Sovjetunionen. Det var en kamp utan något vapenskrammel. Det handlade om ideologi och synen på världsläget. Hård kritik riktades mot Sovjetunionen för dess tal om “fredlig samexistens” med imperialismen, och den sovjetiska ledningens bristande vilja att stödja den revolutionära kampen i den så kallade Tredje världen och annorstädes.
Romanen Den hårda vintern är en bred episk berättelse samtidigt som boken har ett brett spektrum av personer som passerar revy. Här finns gatsoparen, bonden, militären, kommunisten och så vidare. Alla får sin röst hörd och alla samhällsgrupper finns representerade i Ismail Kadares spännande och lärorika bok.
Vad var då syftet med den här brytningen mellan Albanien och Sovjet kanske någon undrar. Det var främst att Albanien ville i lugn och ro utmejsla sin egen form av socialism och därmed inte låta sig styras av Kreml. Det ledde sedan till att Albanien sökte sig nya vägar genom att istället välja samarbete med Kina. Men när Kina också visade sig föra en opportunistisk stormaktspolitik bröt albanerna samarbetet även med denna mäktiga allierade.
Men sedan början av 1990-talet har Albanien slagit in på den kapitalistiska vägen och är idag ett slags vasallstat, dominerad av USA. Men vad framtiden bär i sitt sköte vet vi inte. Historien har inte nått sitt slut …
Kjell Andersson
