Den 11 september 1966 är Frankrikes president de Gaulle ombord på skeppet de Grasse vid Mururoa i franska Polynesien. Han ska närvara vid en atombombssprängning. Presidenten får själv trycka på knappen då bomben ska utlösas. Bomben, som är på 110 kiloton, skapar ett enormt svampmoln som får de Gaulle att utbrista i glädje: “C’est magnifique”.
Bara några timmar efter sprängningen täcktes hela Tuamotu, Sällskapsöarna, inklusive Tahiti, av radioaktivt nedfall. Några dagar senare nå nedfallet Samoa, Cooköarna och Fiji.
Invånarna i området visade symptom på allvarliga strålskador som kräkningar, diarré, brännskador på hud, ögon och mun, håravfall. Senare kunde man konstatera en tydlig ökning av antalet cancerfall.
“C’est magnifique”!!!
Efter andra världskriget, då USA fällde sina två atombomber över Hiroshima och Nagasaki, har de “officiella” kärnvapenländer utfört över 2000 provsprängningar. Det är de fem länder som också är ständiga medlemmar i FN:s säkerhetsråd: USA 1032 tester, Sovjet 715 tester, Frankrike 210 tester, England 45 tester, Kina 45 tester.
Övriga länder som förfogar över kärnvapen är Indien, Pakistan, Nordkorea och troligen Israel. Man vet att Pakistan, Indien och Nordkorea har utfört egna provsprängningar.
Gemensamt för nästan alla provsprängningsplatser är att de ligger i områden befolkade av så kallad “ursprungsbefolkning”. Det är Nevadaöknen i USA på mark som tillhör ursprungsbefolkningen Western Shoshone, även kallade snake-indianerna. Det är öar i Stilla havet, Semipalatinsk i nuvarande Kazakstan, Novaja Zemlja i ryska Arktis, aboriginernas områden i Australien, uigurers och nomaders områden i gränstrakterna kring Kina-Ryssland-Mongoliet. Men även Saharaöknen där Frankrike utförde sin allra första provsprängning.
Sammantaget så har provsprängningar utförts på minst 60 olika platser i världen.
De flesta av kärnvapentesterna har varit underjordiska, men cirka 500 tester har varit atmosfäriska.
De atmosfäriska sprider radioaktivt avfall allra snabbast och det sprids över hela jorden. Även radioaktivitet från underjordiska prover skapar sprickbildningar där radioaktiviteten sprider sig för att förr eller senare förgifta grundvattnet, och så småningom även atmosfären
För att få en uppfattning om hur enorm all denna sprängkraft är kan nämnas att USA:s 66 provsprängningar på Marshallöarna hade en sammanlagd sprängkraft på 108 megaton, vilket motsvarar 7000 Hiroshimabomber.
Vilken skada alla dessa provsprängningar orsakat, och orsakar, människor, djur och natur är det ingen som vet. Och vi kommer förmodligen aldrig att få veta, för det finns starka intressen som vill lägga locket på. Från det amerikanska cancerforskningsinstitutet bedömer man att provsprängningar enbart i USA kan ha resulterat i 120 000 extra fall av cancer i sköldkörteln och minst 17 000 direkt cancerrelaterade dödsfall.
Japanska forskare har uppskattat att nästan 200 000 personer ska ha dött av strålsjuka och ett mycket större antal av cancerfall på grund av de kinesiska provsprängningarna i provinsen Xinjiang.
Genom åren har det varit starka protester mot kärnvapenmakterna och deras provsprängningar. Inte minst från de drabbade folken på Stillahavs-öarna. En av de mest omtalade händelserna är sprängningen av Rainbow Warrior när Greenpeace försökte hindra de franska provsprängningarna i Franska Polynesien.
När fartyget låg i hamn i Auckland på Nya Zeeland skickade franska staten ett gäng terrorister med uppdrag att spränga fartyget. Den 10 juli 1985 sprängde Frankrikes underrättelsetjänst DGSE Rainbow Warror. Vid sänkningen dödades fotografen Fernando Pereira.
Sedan provstoppsavtalet trädde i kraft 1996 har antalet kärnvapen i världen minskat genom att många har skrotats. Men det finns fortfarande många tusen kärnvapen kvar, varav 2000 är direkt “startklara” och färdiga att avfyras. Man ska också komma ihåg att även om antalet kärnstridsspetsar minskat så har de som finns kvar “moderniserats” och blivit “effektivare” med allt större sprängkraft.
USA har flest kärnvapen. Cirka 200 av dem är utplacerade i olika NATO-länder. Det är i Belgien, Tyskland, Grekland, Holland, Italien och Turkiet.
Med en lynnig och impulsiv Trump och en despotisk Putin med sina avfyrningsknappar inom räckhåll finns det skäl att känna både oro och rädsla. Största risken är kanske ett kärnvapenkrig av misstag.
Jag vill också informera om att journalisten Kim Wall, som mördades av den danske “ubåtsmannen” Peder Madsen, gjorde ett stort reportage om Bikiniöarna i Stilla havet. Kim Wall hade ett starkt patos och medkänsla för oskyldiga människor som används som försökskaniner i detta hemska stormaktsspel. Hon intervjuade befolkningen och skrev rapporter om atombombsprovens fasansfulla konsekvenser. Ännu idag, drygt 20 år efter provstoppsavtalet, skördar dessa bombprov sina offer. Och kommer så att göra ännu många år framöver.
Vad världen behöver är nedrustning – inte kapprustning.
För att skingra krutröken behöver det rökas mer fredspipa.
Rolf Waltersson
