Lukas, om han hette så, var en lysande diktare
Så är det dags igen att fira julen. Och i hela den kristna världen – och även i de sekulariserade Sverige – läser man Julevangeliet. I Bibeln 2000, Lukas 2: 1-20 finns texten med rubriken Jesu födelse:
“Vid den tiden utfärdade kejsar Augustus en förordning om att hela världen skulle skattskrivas. Det var den första skattskrivningen, och den hölls när Quirinius var ståthållare i Syrien. Alla gick då för att skattskriva sig, var och en till sin stad. Och Josef som genom sin härkomst hörde till Davids hus begav sig från Nasaret i Galiléen upp till Judéen, till Davids stad Betlehem, för att skattskriva sig tillsammans med Maria, sin trolovade. Som väntade sitt barn.
Medan de befann sig där var tiden inne för henne att föda, och hon födde sin son, den förstfödde. Hon lindade honom och lade honom i sin krubba, eftersom det inte fanns plats för honom inne i härbärget.
I samma trakt låg några herdar ute och vaktade sin hjord om natten. Då stod Herrens ängel framför dem och herrens härlighet lyste omkring dem, och de greps av stor förfäran. Men ängeln sade till dem: ‘Var inte rädda. Jag har bud till er om en stor glädje för hela folket. Idag har en frälsare fötts åt er i Davids stad. Han är Messias, Herren. Och detta är tecknet för er: ni ska finna ett nyfött barn som är lindat och ligger i en krubba.’ Och plötsligt var där tillsammans med ängeln en stor himmelsk här som prisade Gud:
‘Ära i höjden åt Gud Och på jorden fred åt dem han har utvalt.’
När änglarna hade farit ifrån dem upp till himlen sade herdarna till varandra: ‘Låt oss gå in till Betlehem och se det som har hänt och som Herren har låtit oss få veta’ De skyndade sig iväg och fann Maria och Josef och det nyfödda barnet som låg i krubban. När de hade sett det berättade de vad som sagts till dem om detta barn. Alla som hörde det häpnade över vad herdarna sade. Maria tog allt detta till sitt hjärta och begrundade det. Herdarna vände tillbaka och lovade och prisade Gud för vad de hade fått höra och se: allt var som hade sagts dem.”
En bra story skriven av en diktare med känsla och som alla goda berättare med förmåga att leva sig in i människors känslor. Notera hur fint huvudpersonen presenteras i berättelsen genom ängelns tal till herdarna och hur Maria efter herdarna uppvaktning börja förstå vilket under hon varit med om.
Men vem var då denne Lukas. Det är ingen som vet, det är inte ens säkert att han hette Lukas, kanske en författarpseudonym som han själv kanske hade valt eller som han senare har fått, när hans text har avskrivits. En person vid namn “Lukas” omnämns i tre av Aposteln Paulus* brev, dock kan två av dessa har varit skrivna av någon av Paulus medarbetare. I brevet till Filemon som Paulus har skrivit omnämner han dock själv Lukas som sin medarbetare.
Många har därför ansett att det är denne medarbetare till Paulus som har skrivit Lukasevangeliet och dessutom även Apostlagärningarna. Men de kan också var så att namnet Lukas har tillagts senare eller valts för att det var en känd person genom Paulus brev.
Oavsett vem som har skrivit Lukasevangeliet och vilka som har skrivit de övriga Evangelierna, Markus, Matteus och Johannes, så är det inga egna ögonvittnesskildringar från den tid Jesus levde, som presenteras i Evangelierna. De är nämligen upptecknade minst 50 kanske över 70 år efter den Jesus död de skriver om och mellan 90 och 120 år efter hans födelse.
Både Lukasevangeliet och Matteusevangeliet som skildrar Jesu födelse bygger i stort utsträckning på det förmodligen något tidigare skrivna Markusevangeliet, eller på en tidigare gemensam källa. I Markusevangeliet finns dock ingen skildring av Jesus födelse. Inte heller i de fjärde evangeliet, Johannesevangeliet som avviker från de tre andra evangelierna.
Dessutom är det svårt att få ihop de historiska händelserna på ett logiskt sätt med att Jesus skulle vara född just omkring år 0(noll). Slutsatsen bör därför vara att Julevangeliet är en fantasi, där en skicklig författare har vävt samman händelser och gamla sägner till en litterär text, som kunde användas i de växande kristna församlingarna utanför Palestina som hade skapats tack vare religionsstiftaren Paulus trägna missionsarbete.
Den bibelkunniga svenska författaren Torgny Lindgren skildrar i boken Norrlands Akvavit en frikyrkopredikant, Olof Helmersson, som omvänt människor i det inre av Västerbottens under 1950-talet, men som själv inte längre har någon tro kvar.
Predikanten återvänder till sin gamla församling för att avkristna dem han en gång omvände. Det går inte precis som han trott. Men detta är en annan historia. Torgny Lindgren låter i Norrländsk Akvavit Olof Helmersson ge sin syn på evangelisten Markus:
“Vem uppfann Jesus. Det var Markus en fri författare som sannolikt var helt i händerna på beställare och sponsorer. Han torde ha hört till kretsen kring aposteln Paulus, han skrev allt som eventuellt kunde behaga honom och de så kallade församlingarna.
Ett stort och rikhaltigt stoff fans till hans förfogande: de grekiska gudarnas öden, den mest närliggande judiska historien, uråldriga myter om död och uppståndelse, otaliga berättelser om hebreiska profeter under det senaste århundradet. Han var, enkelt uttryckt, en predikant fri att utforma sitt eget evangelium.
Men vem var Markus, diktaren bakom myten? Hans författarskap är ett av de mest plagierade i litteraturens historia. Men som människa är han lika okänd och tvivelaktig som den mest lysande av de gestalter han diktade, profeten och väckelsepredikanten Jesus från Nasaret.”
Denna litterära text ger nog en bättre förklaring till evangeliernas bakgrund än den som predikas i kyrkorna. De två första och mest kända författare som plagierade Markus, det var signaturerna Matteus och Lukas, som säkert kände trycket på sig från de kristna församlingarna att berätta mer om Jesus. Hur hade han det som barn? Hur gick till när han föddes frågade sig folket, som hade omvänt sig till den nya läran. Matteus och Lukas tävlade om att tillfredsställa detta intresse.
Matteus skrev i traditionell hierarkisk stil med en lång uppradning om alla förfäder till Jesus styvfar Josef. Hänvisningen till Gamla testamentet profeter var tydligen ett grep för att ge status åt Jesus, som om det inte räckte att vara Guds son. Släkten och styvpappan i förgrunden och de lilla barnet i bakgrunden, modern omnämns men syns knappt i Markus bild av den gudomliga födelsen.
Lukas beskriver istället vad som sker denna sällsamma natt i Palestina. Hedarna som får beskedet av änglarna att något stort och sällsamt har ägt rum. Herdarna och deras häpenhet blir bakgrund i tavlan. Modern och det lilla nyfödda barnet hamnar i centrum, när herdarna med sitt budskap ställer sig runt krubban.
Lukas vem han nu var, lyckades med sitt evangelium sätta ett av de mäktigaste märkena i världslitteraturen. Om det var Markus som uppfann Jesus, så var det Lukas som skapade myten om Jesu födelse. Det måste nog även predikanten Olof Helmersson hålla med om. Och att denne Lukas var en lysande diktare.
Hans Hjälte
* Det var Aposteln Paulus som lade grunden för kristendomens spridning bland främst judiska församlingar i den östra delen av Romarriket, dock ej i Palestina, där andra apostlar var verksamma. Paulus var en romersk medborgare och förmodligen också jude.
Paulus var en av flera apostlar som predikade den nya läran, som senare kom att kallas kristendomen. En del av dessa apostlar, som predikade den nya läran om Kristus, finns omnämnda i Paulus brev. Det är dessutom känt att Paulus vid minst två tillfällen besökte Jerusalem och träffade två av dessa apostlar, Johannes och Petrus, vilka åtminstone har samma namn, som de lärjungar som omnämns i evangelierna. Men när Paulus talar om dem så kallas de inte för Jesu lärjungar, utan endast apostlar, det vill säga kristna missionärer.
Paulus skrev sina brev mindre än 20 år efter evangeliernas Jesusgestalts förmodade död och cirka 50 år efter denne Jesus förmodade födelse. I sina skrifter skriver Paulus ofta om Jesus, men det finns ingenting om all de händelser som evangelierna berättar om, ingenting om Jesu födelse, hans uppväxt eller de under han sägs ha utfört. Alltså inget av detta som detaljrikt skildras i de fyra evangelierna som skrevs långt senare än Paulus brev.
Den enda större likhet som egentligen finns mellan evangeliernas Jesusgestalt och Paulus Jesus är att bägge dödades genom att bindas och hängas upp på en påle, det som kallas korsfästelse.
När Paulus kristendom fick allt fler anhängare i det Romerska riket, både bland judar och andra folk, var det naturligt att dessa nykristna önskade veta mer om den person som de tillbad. Evangelierna som då författades hade få fakta att tillgå, men “ett stort och rikhaltigt stoff fanns till” deras förfogande. Och som sagt det kunde Lukas göra stor litteratur av.
