När Vänsterpartiets Jonas Sjöstedt ska tala på Royal i Eskilstuna kvällen den 15 maj råder ett fantastiskt försommarväder. Kommer tillräckligt många att avstå från sommarkvällen för att sitta i Royal-biografens fåtöljer och lyssna på Jonas? Svaret: Det blir fullsatt!
God stämning råder. Jonas strosar innan mötet utanför biografen och pratar med mötesdeltagarna.När mötet börjar är det fullsatt och förväntansfullt. Jonas Sjöstedt är en bra talare Han förmedlar med stort engagemang sina idéer.
Han pekar på den monumentala ojämlikheten. I Sverige och i världen. Han berättar att världens rikaste personer just nu äger mer än de fattigaste tre och en halv miljarderna tillsammans. Alla de 8 superrikaste är män. Majoriteten av de fattigaste är kvinnor.
Han berättar också om Lilian, kassörska i en Willis-butik betalar större del av sin lön i skatt än Willlis stormrika ägare Antonia Axelsson-Johnsson.
Jonas pekar på de oacceptabla livsvillkoren för de fattigaste pensionärerna, de flesta kvinnor. Jag tror att hans berättelse om en sådan kvinna som han nyss mött gjorde ett starkt intryck på många i salen. Hon hade anförtrott Jonas att hon levde med en inte speciellt snäll man men inte kunde skilja sej p.g.a. sin ekonomiska situation. Sverige idag!
Jonas Sjöstedt menade att Sverige idag är det land som kanske snabbast rör sej mot ökad ojämlikhet. Han menade att ett ojämlikt samhälle blir ett olyckligare samhälle. Hur de besuttna utvecklar en egoism och ointresse för något annat än sej själva. “Narcissismen breder ut sej” förklarade han , och tillade att den som inte var riktigt säker på vad det ordet betyder kan titta på Donald Trump som är en fullfjädrad narcissist. Ett exempel som möttes av bifall och munterhet.
Jonas Sjöstedt menar att ett tyvärr möjligt skräckscenario att vi efter valet får ett politiskt Sverige dominerat av Moderaterna och Sverigedemokraterna. En framtid som Jonas lovade att Vänsterpartiet ska göra allt för att förhindra.
Han var också befriande klar i sitt stöd till Rojava, det område i norra Syrien som befriats av de kurdiska styrkorna i samarbete med progressiva arabiska enheter. Dessa styrkor har besegrat Daesh (“Islamska Staten”) och genomfört reformer som dramatiskt förbättrat förhållandena för kvinnorna och demokratiska rättigheter i allmänhet. Ett hopp i ett annars så hopplöst Syrien. Detta Rojava attackeras nu av den allt mer diktatoriska turkiska regimen.
Jonas deklarerade vänsterpartiets stöd till Rojava och också till det demokratiska socialistiska partiet HDP i Turkiet som nu fått sin partiledning och 5000 medlemmar fängslade av Erdoganregimen.
I sitt tal pekade Jonas gång på gång på Vänsterpartiets framgångar i förhandlingarna med regeringen. Den som har lett förhandlingarna för Vänsterpartiet är Ulla Andersson. När hon går in och förhandlar med regeringen så tänker hon alltid “när jag kommer ut ur det här rummet igen, då ska mina gamla arbetskamrater på förskolan i Gävle ha fått det lite bättre” berättar Jonas.
Och så kommer vi att fortsätta säger Jonas. Förbättra Sverige med reform efter reform.
Och här kommer jag in på vad jag tycker kan ses som svagheten i Jonas tal. Det är inget fel på det han säger. Problemet är det han inte säger. Han pekar på hur de rikare blir rikare och hur ojämlikhet och verklig fattigdom breder ut sej. Han visar på hur Vänsterpartiet i riksdagen bekämpar denna utveckling. Men han kommer aldrig in på hur vi ska kunna bryta ner detta i grunden orättfärdiga system och ersätta det med ett annat. Hur attackerar vi den härskande klassens ekonomiska makt? För vi tycker väl att det inte är rimligt att ett fåtal äger och kontrollerar ekonomin? Det jag efterlyser är inte allmänt tal om att socialism vore bra någon gång i framtiden. Det jag efterlyser är tankar om reformer som inte bara försvarar oss i olika dagsfrågor (vilket naturligtvis också är nödvändigt) utan som kan leda till att storfinansen helt enkelt avskaffas och ekonomin ställs under demokratisk samhällskontroll. Gemensamt ägande av de tunga delarna av ekonomin. Demokratisk socialism.
Jag tror att den här diskussionen måste tas inom vänstern i bred bemärkelse.
Slutligen vill jag säga att jag tror att den goda uppslutningen och stämningen på mötet pekar på att många ser vänsterpartiet som det enda alternativet till den mörka politik övriga partier ställ sej bakom (miljöpartiet med vånda, övriga med entusiasm). Det rimliga borde vara att vänsterpartiet går ur valrörelsen med ett mycket bredare stöd än idag. Men samtidigt står vi kanske med en reaktionär regering. I vilket fall som helst behöver alla goda vänsterkrafter ta en kamratlig men allvarlig diskussion om strategin.
Peter Widén
