Årets julklapp. Mobillåda.

“Jag önskar att jag kunde bli en mobiltelefon”

“Jag behöver inga leksaker – men jag önskar att jag kunde bli en mobiltelefon. För då kommer de att hålla om mig och se på mig hela tiden”.

Det är vad en femåring har som julönskan.

Det är ganska sorgligt att läsa detta. Och för den lilla femåringen var det den bistra sanningen. Han var mindre viktig än mobiltelefonerna som upptog de vuxnas intresse.

Vad den lilla femåringen inte tänkte på, eller visste, var att om han var en mobiltelefon skulle han bli ratad, utbytt, slängd, gömd och glömd i en byrålåda efter bara ett par år.

För så ser det ut. “En modell brukar leva högst 1,5-2 år beroende på popularitet”, skriver en av de mer kända mobiltillverkarna.

I Sverige säljs det närmare 4 miljoner mobiltelefoner varje år. Detta trots att 97 procent av befolkningen redan äger minst en mobiltelefon. Svenskarna är bäst/värst i världen på att överge sina fungerande mobiltelefon för att byta till den senaste modellen.

Det betyder att de flesta har en eller flera mobiltelefoner liggande i någon byrålåda. Inte för att den är trasig och slutat fungera, utan därför att det kommit nya modeller med nya finesser som man bara inte klarar sig utan. (Källa: Sveriges Natur)

En del ger sina äldre mobiltelefoner till barnen. Men även barn och ungdomar blir mer “kräsna” och nöjer sig inte med en utgången modell. Även de “måste” ha en fräsig mobil av senaste modell. En sådan som “alla andra” har.

Att de ligger och samlar damm i någon byrålåda kan man anta eftersom endast en halv miljon mobiltelefoner om året lämnas in till El-kretsen för återvinning.
En bråkdel av de “gammalmodiga” mobilerna lämnas i affärerna när de nya inhandlas.

Handeln, inte minst den illegala, med elektronikskrot, där mobiltelefoner ingår, har inneburit att mycket av detta skrot hamnar i fattigare länder där man plockar isär för att återvinna värdefulla metaller. Det är ofta under förfärande arbetsvillkor som fattiga människor arbetar för att ta tillvara på dessa metaller.

Man räknar med att 400 000 ton e-avfall lämnar Europa olagligt varje år. En stor del av detta elektronikavfall hamna i Västafrika, bland annat i Ghana. Vi har sett detta i bland annat “Uppdrag granskning” i SVT.

Nu i juletid ökar handeln med hemelektronik när allt fler köper ny mobil, TV, dator och surfplattor som julklapp. Men vad händer med de gamla elektronikprylarna?

KTH-forskaren (KTH=Kungliga Tekniska Högskolan) Shakila Umair har studerat elektronikskrotet på sin väg till Pakistan:

“Det finns massiva hälsoproblem kopplade till elektronikskrot i Pakistan, samtidigt som skrotet försörjer tusentals människor. Hanteringen av elektronikskrot har negativa effekter. Människor plockar isär utrustningen för hand, utan handskar, ansiktsmasker eller annan skyddsutrustning. De bränner sladdar för att utvinna koppar. De doppar gamla kretsar i syra för att utvinna, guld, silver och andra dyrbara metaller. De andas in giftiga gaser dagligen och saknar vetskap om hur detta påverkar deras hälsa”, säger Shakila Umair i ett pressmeddelande från KTH.

Det är inte bara människors hälsa som fördärvas. Även vattendrag, jord och luft blir starkt förorenade av processerna.

Här hemma kan vi surfa och twittra vidare, ofta helt okunniga och omedvetna om vilka de yttersta konsekvenserna blir av detta surfande. Vårt överflöd skapar ohälsa, död och miljöförstöring utanför vårat synfält helt enligt talesättet: “Det ögat inte ser, gråter det inte över”

God Jul!

Rolf Waltersson

Liknande artiklar