Tantpatrullen i Stockholm är ett gäng glada och förbannade tanter som samlas varje torsdag på Mynttorget vid Riksdagshuset för att demonstrera mot det orättfärdiga pensionssystemet.
Tantpatrullen bildades 2014. Som kännetecken har de röda hattar eller mössor och röda handväskor när de samlas. De har det gemensamt att de är pensionärer med usla pensioner. Deras krav är att hela pensionssystemet måste rivas upp och ersättas med ett som är rättvist, hållbart och begripligt. Till och med experter har svårt att förklara hur nuvarande system fungerar.
Ungefär 330 000 av Sveriges pensionärer ligger under EU:s gräns för “relativ fattigdom”. De allra flesta är kvinnor. Kvinnor som har arbetat hela sina liv. Men de har arbetat i “fel” yrken “fel” yrken betyder att de arbetat till exempel inom vården där lönerna är låga, eller inom handel där lönerna också är låga och där deltid är det “normala”. De tillhör den generation där det ansågs självklart att kvinnorna stannade hemma och tog hand om barnen, medan männen arbetade, vilket bidragit till att “livslönen” blivit lägre.
Nu samlas de träget och ihärdigt varje torsdag på Mynttorget klockan 11.45 med sina banderoller och plakat. Men de har vinteruppehåll och drar igång igen i slutet av mars.
Tantpatrullen har gett ut en bok “Tantologi”, där de beskriver hur det är att leva på pensioner som ligger på 10 000 – 11 000 i månaden, eller betydligt lägre – före skatt.
Tantpatrullen kräver också att pensionsgruppen rivs upp. Det är Riksdagens pensionsgrupp som i stort sett arbetar i hemlighet bakom stängda dörrar för att göra upp om förändringar av pensionssystemet. När de pratat ihop sig presenteras det färdiga förslaget som sedan, som en ren formalitet, ska godkännas av riksdagen.
I denna pensionsgrupp, som bildades 1994, sitter 8 företrädare för S, Mp, L, C, KD och M. Det är 6 män och 2 kvinnor. Vänsterpartiet får inte vara med eftersom partiet inte står bakom det nuvarande pensionssystemet som infördes då ATP-systemet skrotades. Det är således bara de som tycker lika som får vara med. Även SD är utestängt från pensionsgruppen.
Nu i onsdags, då riksdagen klubbade igenom höjd pensionsålder, satt Tantpatrullen på åhörarplats i Riksdagshuset. De blev tillsagda att de inte fick ha sina röda hattar på sig. Förmodligen skulle det uppfattas som en “olaglig demonstration”. Om ledamöterna “såg rött” kunde det påverka dem att trycka fel när de skulle rösta för höjd pensionsålder.
Nu har alltså majoriteten i riksdagen, alla partier utom V, röstat för att lägsta åldern för att få ta ut pension höjs från 61 till 62 år. Många orkar inte ens arbeta fram till 61 år. De är utslitna.
Därefter ska åldersgränsen höjas automatiskt år efter år för att hamna vid 64 år när man kommer till 2026.
Efter 2026 kommer åldern då man tidigast får ta ut pension att följa den så kallade “riktåldern” som följer medellivslängden.
Detta motiveras med att vi blir allt äldre, vilket nästan är sant
För man tar inte hänsyn till att för just gruppen kvinnor inom låglöneyrken har faktiskt medellivslängden sjunkit. de senaste 15 åren.
Samtidigt som medellivslängden stigit med 5 år för kvinnor, har den minskat med flera månader för de fattigaste arbetarkvinnorna.
Det är alltså de lågavlönade kvinnorna som lever allt kortare som ska “straffas” för att övriga kvinnor, och män, lever längre.
Vi har nu allt större klyftor mellan fattiga och rika. Därutöver kommer vi också att få ännu större skillnader mellan pensionärer och “fattigpensionärer”.
För de som sitter i riksdagen och fattar besluten gäller helt andra regler beträffande ålder och pensionsnivåer.
Rolf Waltersson
