Vid Strömsholms slott har det stått en gammal ek. Den finns markerad på en karta från 1774, men den är mycket äldre än så.
Enligt en skröna fanns det en ek strax utanför slottets borggård i början av 1600-talet. På en stenbänk under eken satt ibland änkedrottning Katarina Stenbock, som ibland besökte slottet. Hon hälsade på bygdens folk och gav dem råd.
Änkedrottning Katarina var Gustav Vasas tredje gemål och drottning och hon bodde ibland på det gamla slottet fram till sin död 1621.
Eken benämndes därför Drottningeken och finns markerad på en skiss, en karta, från 1774. Samma ek finns även avbildad på en lavering från början av 1800-talet. Lavering är en teknik där man målar med utspädd tusch utan spår av penseldrag.
Eken som blivit gammal och skröplig var förstärkt med järnband. Men en vårdag 2006 gav den upp. Den gav sin sista suck och föll som en fura vid den aktningsvärda åldern av mer än 400 år, förutsatt att det är samma ek som omnämns i skrönan från början av 1600-talet.
Två år senare planterades under högtidliga former en ny ek invid resterna av den gamla Drottningeken. Planteringen utfördes av kronprinsessan Viktoria. Iförd finkläder och högklackade skor greppade hon den blanka spaden och grävde för egen (?) maskin hålet där den nya eken planterades.
Kronprinsessan står på en utrullad brun matta. Inte en röd som man nog hade förväntat sig. Den bruna matta är förmodligen en symbol som visar hur “jordnära” kronprinsessan är. Att hon inte är för fin för att utföra hårt trädgårdsarbete.
Nu står jag där, 14 år senare och ser att eken växt till sig. De bruna höstlöven börjar falla. Jag nyper försiktigt av ett löv. Håller det försiktigt i min hand. Ett löv från det träd som kronprinsessan Viktoria planterade 2008 men som har anor tillbaka till 1600-talet och Katarina Stenbock.
Tänka sig här står jag, en enkel undersåte, son till en far som i sin tur var son till en far som var fattig statare från Vikbolandet i Östergötland.
I min darrande hand håller jag ett löv från den ek som kronprinsessan Viktoria egenhändigt planterat i sitt anletes svett.
Det känns stort. Det känns väldigt stort.
Tankarna virvlar runt. Av någon oförklarlig anledning far mina tankar till Lars Molin och hans farsartade komedifilm Kunglig Toilette från 1986.
PS. På tal om gamla ekar. Det sägs att det tar ungefär 300 år för en ek att växa sig till full storlek. Sedan tar det ytterligare 300 år för den att dö och falla till marken. Sedan ytterligare 300 år att förmultna.
Sveriges äldsta ek sägs vara Kvilleeken i Småland som är cirka 1000 år gammal:
- Kvilleeken – Wikipedia.
- Kunglig toilette – Wikipedia.
Rolf Waltersson
