Vid 8- taget samlas 8-10 personer och äter grötfrukost. För en femma får man en macka. Tidningarna läses. Pratas om lite sport och gårdagens och dagens händelser. Ett gäng äldre farbröder samlas, en del av dom har gått här stadigt i 5-6 år.
Nu sitter Carola Blomqvist bredvid mig, hon är chef för dagverksamheten på härbergetStadsmissionen. Jag frågar henne helt enkelt varför jobbar du här – Att möta människor som lever i utanförskap. I botten har Carola en sociologexamen. På Mälardalens högskola. Drivkraften är att möta upp människor där samhället sviktar och där det normala skyddsnätet inte räcker till. Ok, säger jag.
— Lyckas ni då med de resurser ni har? –Ja, en bit på vägen och vi måste samarbeta med andra. Till exempel Stadsmissionshälsan, ABF, Svenska Kyrkan. –Ni har även övernattningsmöjliheter här. Tio sängplatser för hemlösa, åtta för män och två för kvinnor.
På frågan om hur många hemlösa det finns i Eskilstuna svarar Carola ca 300. Då Eskilstuna utgör 1% av landet kan man sluta sig till att över 30.000 är bostadslösa. Mörkertalet känns stort, vi når inte alla. Socialjouren kan ibland akutplacera människor här.
Spontant ställer jag frågan — Hur många platser skulle vara növändigt för slippa ha folk sovandes ute på nätterna? — Skammen att komma hit och be och hjälp är så förknippad med skuld att många inte kommer hit alls. — Uppsökande verksamhet finns med personligt ombud och ungdomsguide.
— Vad gör dom, rent praktiskt? Dom är i miljöer där ungdomar samlas och för att förebygga utanförskap. Och arbeta med olika aktörer som polis, socialtjänst, ung fritid, skolorna.
— Hur tycker du att kommunen stöttar er? Ekonomiskt och med andra funktioner? Svaret blir hängande och inte riktigt besvarad då dr.Thorne Wallman gör entré. Han är docent och specialist i allmänmedicin. Han bedriver även forskning i Uppsala och i Södermanland. Bl.a. om medicinska konsekvenser av sjukskrivning.
Vi samlar ihop oss på våning tre, där Thorne håller ett föredömligt pedagogiskt föredrag på tre kvart om hjärtat allt från den anatomiska delen till sjukdomar kopplade till denna stora muskel. Det var lite svårt att hänga med, jag klottrade ivrigt ner stolpar på 5, 6 sidor. När jag nu ska rekapitulera det hela så ångrar jag att jag inte spelade in det. Nåväl. En lärdom rikare. I frågestunden efter avhandlades ytliga proppar, tromboser. Frågan kring högt blodtryck och missbruk fick sitt svar.
Vi var 18-20 personer som försökte hänga med. Det var informativt men hade varit ännu mer givande med ett kort kompendium på två tre A4 sidor. Själv fick jag en ytlig propp i somras, gjorde ont som fan, men jag förstod att den var ytlig så jag agerade utefter den insikten.
Vad som kom fram, och som jag var ovetande om, var att de hjärtstartare som sitter uppe här och där informerar med en röst hur du ska använda den. Jag tror inte många vet det. Docenten bifogade material kring sin forskning, som vi ger länkar till. Efter mötet hann Carola och jag inte slutföra intervjun. Men jag är säker på att vi kommer att skriva mer kring de nya aktiviteter som planeras, matlagningskurs, odling(?), bakning, bokcirklar, schackspel inför SM i Eskilstuna den 4-13 juli.
Ja mycket är på gång och mitt intryck är att det med Carola vid rodret så kommer aktiviteter igång. Men tänk, säg att 25-30 personer besöker Härbärget varje dag. Det är ca 10% av de officiella hemlösa och de som lever i utanförskap. Och då finns det också ett mörkertal, som kanske är ett hundratal till. Ingen vet.
Jag kommer följa upp intervjun med chefen Carola i en senare artikel, en längre intervju med en kvinna och hennes ”resa” från arbete och familj till missbruk och hemlöshet. Hennes berättelser frånde tretton åtgärder, vårdinsatser, misshandel och fram till hur hon lever idag.
Text och bild Peter Danngren
Sjuk av sjukskrivning?
Vi läkare vill göra gott! Vi vill inte skada!
Vårt yrke grundar sig i vetenskap och beprövad erfarenhet – och evidens!
Vi har kunskap, litteratur och vårdprogram att luta oss mot för de flesta medicinska tillstånden.
Vissa patienter säger till oss att de inte orkar arbeta – De vill bli sjukskrivna! Vi läkare har då alltför lite tid, dålig kunskap, ingen litteratur, låg evidens, bara en kortkurs under grundutbildning, kanske AT och Försäkringsmedicinska riktlinjer i vår dator att tillgå. Vi sjukskriver en tid framåt och hoppas att någon annan kollega har mera tid och mer av erfarenhet, om förlängning av sjukskrivning blir aktuell. Så är hjulet igång.
Många människor är aldrig sjukskrivna. De flesta är sjukskrivna några få dagar per år. Några få procent är långtidssjukskrivna, en del av dem mycket lång tid. I Sverige är ca 4 % (200 000 individer) av arbetskraften sjukskrivna och 10 % (500 000) är varaktigt, eller för avsevärd tid, arbetsoförmögna på grund av sjukdom. Dom har sjukersättning (tidigare förtidspension).
Sjukskrivning som en planerad del i en behandling kan vara nödvändig för individens tillfrisknande och rehabilitering. Den är troligen inte skadlig. När patienten kommer tillbaka och vill bli sjukskriven på nytt, utan att ha blivit friskare under sjukskrivning, är det risk.
Oplanerad sjukskrivning utan tydlig avsikt och mål, eller där sjukdom och arbetsoförmåga inte är bedömd, är direkt skadlig. En sådan tenderar att förlängas och är svår att avsluta. Vetenskapliga studier redovisar att patienten initialt uppfattar sjukskrivning som positiv genom befrielse från arbetskravet men efter en relativt kort tid uppstår tristess, utanförskap och sänkt självkänsla, självförtroende och självtillit. Den ultimata långtidssjukskrivningen,
sjukersättning (tidigare förtidspension), leder i sig till ökad sjuklighet, sänkt livskvalitet och en för tidig död.
Hur ska vi hantera sjukskrivning så att patienten får optimal hjälp utan att vi själva tar skada?
Låt sjukskrivningen bli en del av behandlingen. Samtala med patienten vid varje sjukskrivningstillfälle om varför sjukskrivning, omfattning och hur och när den ska avslutas. Använd de försäkringsmedicinska riktlinjerna som stöd och hjälp för ditt beslut.
Ibland stämmer inte Försäkringskassans och din uppfattning som läkare. Våga då vara doktor och fatta det beslut som du anser vara rätt för patienten. Då är det synnerligen viktigt att du noggrant dokumenterar i det medicinska underlaget eller läkarutlåtandet om hälsotillstånd såväl status som funktionsnedsättning. Om Du är osäker, ta kontakt med patientens arbetsgivare och Försäkringskassan och diskutera vad du och din patient har kommit fram till. Kräv att de tar sitt ansvar så att ni kan agera gemensamt för patientens återgång till arbetslivet.
Thorne Wallman
Allmänläkare, Med Dr
Uppsala universitet
Institutionen för Folkhälso- och Vårdvetenskap
Enheten för Allmänmedicin och Klinisk Epidemiologi
Uppsala
FoU Centrum/CKF Landstinget Sörmland Eskilstuna